Efterklang

Efterklangs musik kan ibland liknas vid att ramla runt i ett färgglatt bollhav. Man snubblar och krälar sig fram för att återfå balansen. Och just när man hittat något att gripa tag i slås benen undan.

Samtidigt ger den danska kvartettens musik en känsla av att något avancerat äger rum. Arrangemangen är rika på ljud, och rytmiken är väldigt skiftande och sinnrik. Det är postrock och elektronica som återkommande bärs fram av intrikata stråkar och utstuderad körsång.

Om någon skulle påstå att bandets medlemmar har flera år på musikhögskolenivå på sin meritlista, hade nog invändningarna varit få. Men fallet är det rakt motsatta.

– Ingen av oss är några instrumentalister egentligen. När vi startade Efterklang hade några av oss spelat trummor och gitarr i ett par år, eller varit med i några band, men ingen var speciellt bra på att spela. Istället började vi arbeta med datorn – det skapade ett obegränsat sätt att se på musik, säger Casper Clausen på telefon från sin lägenhet i Köpenhamn.

Med datorns hjälp har Efterklang utvecklat ett arbetssätt som går ut på att klippa ut, lägga till och få saker att låta annorlunda. Ett arbetssätt som följt bandet sedan första ep:n ”Springer” och som gjort att själva instrumenten många gånger kommit i andra hand.

Men inför nya skivan ”Magic chairs”, utgiven på den legendariska independentetiketten 4AD, bestämde man sig för att göra det omvända – att lära sig spela låtarna innan de stoppades in datorn. Resultatet är ett verk som är rakt – där orkestreringen och de rika arrangemangen har tonats ned till förmån för själva låtarna.

Men fortfarande finns ett vemod närvarande. Som om Arvo Pärt och Moondog, som man med lite god vilja kan höra spår av i Efterklangs musik, alltid finns närvarande i bandets ljudvärld.

– De är stora idoler som skapade något väldigt specifikt. När jag lyssnade på dem för första gången satte det igång någon sorts kreativitet hos mig. Som Moondogs rytmkänsla och hur han frammanade den, och sättet det spelades in, den mystiska ljudbilden. Allt det var väldigt intensivt och inspirerande.

– Arvo Pärt, å sin sida, gör något utomvärldsligt. Det är så enkelt och berörande, det når de där platserna som jag inte hört någon annan musik göra.

Efterklang framträder och låter som ett kollektiv med överbegåvade människor. Men i själva verket är kärnan i bandet fyra ambitiösa medlemmar – Casper, Mads Brauer, Thomas Husmer och Rasmus Stolberg – som drivs av en naivitet och vilja att leka runt med instrument och pröva sig fram. Ofta har gästinstrumentalister och klassiska musiker anlitats vid skivinspelningarna (på förra albumet ”Parades” bidrog runt 30 musiker med stråkar, blås och körer) och när dessa två världar möts uppstår en popmusik som är både storslagen och surrealistisk.

Framför allt har några av bandets videos haft en närmast undermedveten ton. Som exempelvis ”Illuminant” som kretsar kring en drömlik dockanimation.

– Jag blev först medveten om det när jag träffade den amerikanska filmskaparen som gjorde den, (Tobias Stretch, reds anm.). Han berättade för mig att det var en massa saker i handlingen som skedde i det fördolda som jag inte hade en aning om, och jag gillade det. Jag gillar tanken att vår musik ska trigga saker hos folk, att de placerar sig själva i den och inte bara observerar.

Inspireras ni något av surrealism och den typen av bildkonst och litteratur?
– Jag gillar definitivt film, musik och bilder som sätter igång något som man vill veta mer om, där man inte känner sig hemma. Något som skiljer sig från det dagliga livet.

– Men jag gillar också när man använder vanliga föremål och företeelser, och placerar dem i en kontext som de aldrig varit i förut. Det kan vara minst lika surrealistiskt.

Efterklang har själva uppträtt i en miljö där de inte är vana att verka i. 2008 framförde man med den danska radions symfoniorkester, hela ”Parades”-albumet i konserthuset i Köpenhamn (vilket har getts ut som livealbumet ”Performing parades”). Men för att den klassiska inramningen inte skulle bli för tung bar musikerna konformade hattar i en fantasifull scenografi.

– Det kändes som en så pretentiös konsert, så vi ville göra den färgstark och lysande så publiken skulle kunna känna sig inbjudna. Vi ville också interagera med orkestern och inte bara vara ett rockband som spelade med en symfoniorkester.

Idén till konserten kom från symfonikerna själva men var som klippt och skuren för Efterklang, som drömt om att kunna framföra alla delar av ”Parades” som hörs på skivan live. Att kunna föra ut de alla inspelade klanger, toner och rytmer till en levande publik.

– Det finns ingen gräns för det ambitiösa, allt som vi gör, från låtarna, till hur vi spelar in, mixar den, omslagen och videorna, allt genomsyras av det.

”Magic chairs” är Efterklangs tredje album och finns ute nu.
”Performing parades” är släppt som CD och DVD.
Efterklang spelar på Strand i Stockholm den 10 april, på Brewhouse i Göteborg den 16 april och på Babel i Malmö den 22 maj.