The Fall: Inga förväntningar
PersonligtInför The Falls spelning på Strand i Stockholm skriver Adrian Hörnquist om att bandets musik sällan lockar med att vara fantastisk.
Det är förödande att ha förväntningar. När ens iver efter vällust och glädje inte uppfylls blir det tomt. Vardagen går vidare. Inga toppar och dalar. Bara ett jämntjockt lager av rutiner, förpliktelser och problem. Med musik blir besvikelsen större. Musik ska vara motsatsen till vardag. Den ska lyfta oss och göra oss till stjärnor. Den ska kasta lite glans över våra liv.
Med The Fall gäller inte riktigt det där. Det finns inga löften eller lockelser om något fantastiskt i bandets musik. Inte heller någon sentimentalitet eller något ”fint” uttalat mål om att vara nyskapande. Istället är det repetitiva riff, texter om det triviala och låtar som i många stycken är ocharmiga, fula och konstiga. Som ständigt är på kant med den vedertagna uppfattningen om att rock är en väg till förhöjda och extatiska tillstånd.
The Falls senaste album ”Ersatz G.B.” kom i slutet av förra året. Jag har inte lyssnat på den mer än ett par gånger. Den lämnar inget bestående intryck. Det mesta harvar på i ett ganska trött tempo. Under stundom är låttitlarna – ”Monocard”, ”Laptop dog”, ”Cosmos 7″ – mer spännande än själva skivan. Men jag är inte besviken. Placerar man den i The Falls omfattande produktion hamnar den i gruppen av album som är transportsträckor. Skivor som är stickspår och som brukar föregå eller följa efter riktigt starka verk som 2010 års ”Your future our clutter”. Eller ”The real new Fall LP” från 2003. De har också sin plats.
Samtidigt bekräftar de Mark E Smiths syn på bandet som ett arbete bland andra. Man stretar på. Vissa dagar är sämre än andra. Men det viktiga är att jobba på och göra sitt bästa. Och fortsätta så länge det är berättigat, så länge det finns något att säga.
Live är The Fall en ojämn upplevelse. Mark E Smiths humör och engagemang brukar avgöra graden av intensitet. Ibland har han gått av scenen efter ett par låtar och sjungit från logen. Ibland har hans vana att ändra volymen på sina bandkollegors förstärkare gjort spelningarna till ljudmässiga berg- och dalbanor. Ibland har berusningsnivån fått Mark E Smiths atonala och pratande anti-röst att bli ett enda släpigt gnällande.
Men oförutsägbart är det nästan alltid.
En anledning så gott som någon till att ta sig till Strand i Stockholm söndag kväll.
Följande klipp kan fungera som uppvärmning.
Adrian Hörnquist
Publicerad lördag, 1 september, 2012 kl 21:46 KommenteraKommentera
Kommentarer (9)
Jag tycker förresten bra om "Ersatz GB", släkt med föregående album men kortare, mer direkta låtar. Fast min favorit på senare år är "Imperial Wax Solvent". Hursomhelst tre riktigt starka album på raken, med en av de starkaste sättningarna på länge.
Spelningen i söndags är jag fortfarande lite kluven till, även om insiktsfulla recensioner i Gaffa och DN fått mig att omvärdera upplevelsen en aning. Jag är glad att jag var där.
2012-09-04 09:51
Har svårt att komma in i "Ersatz", tycker låtarna är lite för jämntjocka. "Imperial" däremot är mycket mer varierad, älskar 50 year old man, I've been duped och ett gäng andra på den. Annars vore det kul om de gör en renodlad popplatta nästa gång. Eller country. Eller en ny Von Sudenfeud.
2012-09-05 01:07
Jag tyckte också att spelningen var godkänd och inte mer, men har som sagt omvärderat det en del. Mitt intryck var att publiken var lite oengagerad, och att Mark mest grymtade enstaka, alldeles för få, fraser när det passade honom - men efter att ha hört en publikinspelning av konserten tycker jag inte det längre. Och att bandet spelar ruskigt bra har det aldrig varit någon tvekan om.
2012-09-05 11:39
Ja, det är en mycket tajt lineup som han haft nu ett gäng år. Har du sett "From the Basement-inspelningarna"? Där tycker jag den kommer till sin fulla rätt, hårt, drivet och otroligt tajt spelat och där Mark kommer in perfekt. Lite så hade jag hoppats på i söndags. Läser man recensionerna på The Fall-forumet så har det ju varit ett gäng sådana grymma spelningar, främst i England under senare år också. http://www.youtube.com/watch?v=vHHsEemO4LM
2012-09-05 18:06
Om du tittar in på Fall-forumet ibland har du säkert redan räknat ut att det är jag som är Spiring även där.
2012-09-06 10:14
Japp, brukar hänga där ganska mkt. Gillar hängivenheten därinne, de engelska fansen åker ju skytteltrafik mellan spelningarna i England. Själv har jag bara sett dem en gång där. Har du varit över något?
2012-09-06 11:38
Jag tycker dock mycket om forumet; det är uppenbart att bandet drar till sig en publik som är beläst, intresserad och vältalig i de flesta ämnen. Det finns inte många webforum som intresserat mig någon längre tid, men där har jag hållit mig kvar i snart nio år. Det går att diskutera allt möjligt där, musik, politik, historia, kvantfysik, litteratur... och oftast på en högre och/eller skojigare nivå än på forum särskilt dedikerade för dessa ämnen. Även om det naturligtvis finns troll och folk som skjuter först och frågar sen där också.
2012-09-06 12:24
2012-09-06 14:34
2012-09-06 15:05