article-image

Teddy Pendergrass R.I.P.

Personligt


Teddy-Pendergrass

Teddy Pendergrass 1950-2009.

Soulsångaren Teddy Pendergrass avled den 13:e januari efter en lång tids cancersjukdom. ”To all his fans who loved his music, thank you,” säger hans son Teddy Pendergrass II. ”He will live on through his music.”

Tvärtemot vad en del tror hette huvudsångaren på Harold Melvin & the Blue Notes många hits inte Harold Melvin. Gruppen hade funnits sedan 1954 men det var först när Teddy Pendergrass tog över mikrofonen och de fick skivkontrakt på Philadelphia International som de nådde de euforiska musikaliska höjder som blivit synonymt med hela begreppet ”Phillysoul”. Tillsammans med låtskrivarna och producenterna Kenny Gamble och Leon Huff var de en av de stilbildande grupperna för hela discovågen som följde.

”If you don’t know me by now” och ”Don’t leave me this way” har väl knappast undgått någon men i princip alla singlar som släpptes mellan 1972 och 1975 är obligatorisk lyssning. ”Bad luck”, ”Where are all my friends”, ”The love I lost” och ”Wake up everybody” är himmelsk soul, lika klassisk som vad som helst från Motown eller Atlantic. På alla dessa är Teddy Pendergrass i fokus med sin karakteristiska stämma, lika varmt human som inlevelsefull. Allra längst in når Pendergrass i de låtar han brister ut i socialt medvetna utläggningar, som i de långa versionerna av ”Bad luck” eller ”Wake up everybody”.

Efter åren med Harold Melvin & the Blue Notes satsade Teddy på en solokarriär där han också fick flera hits. I låtar som ”Love TKO” kan man tydligt höra hur den tillbakalutade slicka produktionen influerat gangstarap- och g funk-artister som Ice Cube, Warren G och Snoop. Teddy är fortfarande en ikon för dagens afroamerikanska artister. Kanye West-producerade ”This can’t be life”, en av Jay-Z:s absolut finaste ögonblick, bygger till exempel på en uppitchad sampling av Teddys lidelsefulla wailande i Harold Melvin & the Blue Notes-hitten ”I miss you”.

1982 skadade Teddy sin ryggrad allvarligt i en bilolycka som ledde till att han satt i rullstol resten av sitt liv. 1985 gjorde han comeback på Live Aid-galan.

För mig blir musik inte större eller mer angelägen än ”Wake up everybody”. Idag tänder jag ett ljus och spelar den om och om igen.