Invasionen och Alkberg

Jag hade vissa förväntningar inför Mattias Alkbergs spelning på Debaser Slussen på torsdagskvällen. Men Dennis Lyxzéns senaste projekt Invasionen, som agerade förband, kom att stjäla en del av showen. Och med det påminna mig om hur bra punkig pop med laddade texter kan låta på svenska.

Den produktiva och ständiga punkevangelisten Lyxzén, är en artist vars brinnande engagemang länge definierat mycket av det han varit involverad i. Med Refused flyttade han fram gränserna för hardcoregenren och i The (International) Noise Conspiracy botaniserade han i psykedelisk 60-talsgarage, hela tiden med ett vänsterorienterat budskap som drivkraft.

Men då han i vissa avseenden varit lite för plakatmässig, åtminstone i mina ögon, framstod han nu som mycket mer avslappnad. Och med en glimt i ögat som var avväpnande. Med Invasionen känns det helt enkelt som att han hittat ett format som passar hans samhällskritiska udd som handen i handsken. Umeåkvartetten radade upp flera fina nummer där Ebba, tidiga Docenterna och Cortex förenades med sylvassa rader om trasig kärlek, självförverkligandets hets och träffsäkra attacker på tidsandan (”Hela världen brinner”). Och mitt i all punkig frenesi lyckades bandet klämma in en del riktigt snygga poprefränger. Samt roligt och kärnfullt mellansnack av Lyxzén (”Muf lockade med fri sprit till sin förbundsfest, men det måste nog till en jävla massa alkohol om det ska bli ett party att tala om”).

Ett upplägg som inte kunde kännas mer befriande, vältajmat och uppfriskande i november 2009. Missa inte singeln ”Får aldrig tro” som släpps digitalt på måndag. Och håll utkik efter albumet som kommer efter jul.

När Matti Alkberg gick på var man lite orolig för att han inte skulle nå upp till samma nivå, trots sitt fantastiska soloalbum ”Nerverna”. Men lyrikmästaren från Luleå har hittat en, eh, ny nerv, med piggt kompband (med medlemmar från bland andra Park Hotell) som får såväl senaste pärlan ”Jag bara tänkte, liksom, att” som fina ”Ragnar” att skimra skimra.

Det dippade lite i mitten, men Alkbergs framträdande satte ändå punkt för en kväll som visade att Norrland brinner mest just nu.