Internationalister förenen eder

Personligt

En liten appendix till Kristofers vassa artikel om främlingsfientlighet kontra modernism, hur de är varandras raka motsatser.

Häromdagen lyssnade jag på P3 dokumentär om Ny Demokratis uppgång och fall. Mycket av det som sägs, både från den tiden och nu, är häpnadsväckande – utspelas detta verkligen i Sverige, ”världens modernaste land”? Det kanske mest intressanta var ett uttalande av Carl Bildt efter valsegern 1991 där han varnar för risken att Sverige ska gå i Danmarks och Norges fotspår, där främlingsfientliga partier fått makt. ”Verklighetens folk, som de har utnämnt sig till, har marscherat in” säger Bildt. Arton år senare skriver Göran Hägglund en skamlöst populistisk drapa där han säger sig repressentera just verklighetens folk och utnämner kulturvänstern som roten till allt ont. SD:s Jimmy Åkesson är inte sen att haka på: ”verklighetens folk är ett bra begrepp – det ska jag använda”.

Historien upprepar sig. Det är en smula ironiskt, men i takt med att Sverige och världen blir alltmer globaliserat blir många också mer inskränkta och fördomsfulla mot det man inte känner igen. Högerextrema partier får mer och mer makt i Europa. Efter senaste valet till EU-parlamentet har de åter ökat sina mandat och är nu representerade genom elva länder.I Holland blev islamfientliga Frihetspartiet näst största parti, i Finland fick Sannfinländarna mandat tack vare en ohelig allians med Kristdemokraterna, och i England lyckades British National Party för första gången någonsin komma in i EU-parlamentet. BNP:s ledare Nick Griffins första kommentar var: ”Det brittiska lejonet har vaknat och dess vrål ska höras över hela världen.”

Man blir lite mörkrädd över den här utvecklingen, över människors ökade rädsla och uppdelning i ett ”vi” och ett ”dem” utifrån etnicitet och ursprung. Någonting säger mig att 9/11 är ett viktigt datum här.

Att omfamna all världens kultur är ett uppenbart uttryck för att man har ett mindre fördomsfullt sinne. Men det räcker inte med det. Som av en händelse kommer The Style Councils gamla ”Internationalists” upp i huvudet.

”If you believe you have an equal share
In the whole wide world and all it bears
An’ that your share is no less or more than
Your fellow sisters and brother man

Then take this knowledge and with it insist
Declare yourself – an internationalist!

If you lay no blame at the feet of next door
An’ realise this struggle is also yours
An’ that without the strength of us altogether
The world as it stands will remain forever

Then take this challenge and make it exist!
Rise up as – an internationalist!

If your eyes see deeper than the colour of skin
Then you must also see we are the same within
An’ the rights you expect are the rights of all
Now its up to you to lead the call

That liberty must come at the top of the list
Stand proud as – an internationalist!”