Ett ihållande adrenalinrus

Livemusik kräver sitt sammanhang. Det kräver en arrangör som vet vilken musik som funkar bäst i en specifik miljö. Gavin Maycroft, envis och hårt jobbande konsertarrangör, har gjort detta till en konst. Med sitt klubbkoncept Mother har han arrangerat spelningar under ett antal år i Stockholm med fokus på gräsrotsband inom genrer som elektronika, krautrock, noise och folk.

Ofta i lokaler eller på platser som förstärkt upplevelsen och ökat intimiteten mellan artist och publik. Som den fina 60-talsbiografen Reflexen i Kärrtorp. Eller den labyrintformade och mysiga trädgården/lokalen Hemliga Trädgården i Midsommarkransen.

I helgen anordnades det sommaravslutning för Mother i en mer etablerad lokal, Debaser Slussen. Men även här infinner sig en laddning och nerv.

Helsingforsbandet K-X-P är huvudakt. Med sina två album, den självbetitlade debuten och K-X-P II som släpptes tidigare i år, har trion hittat en egen form av krautrock som inte bara handlar om ett monotont groove. K-X-P:s musik är dynamisk, smart och idérik.

Det är instrumentala och utdragna partier, oljud, dansmusikpuls, elektroniska ljud och symfoniska inslag. Melodiska låtar med »hitkänsla« och textrader som »Satan is lord« varvat med hårda energiska attacker. Silverbullit, Zombie Zombie och Suicide är några referenser. Men här finns också något som är helt frikopplat från såväl föregångare som samtida genrekollegor.

På Debaser Slussen är K-X-P mullrande, skitiga och fokuserade. De binder ihop låtarna till långa stycken med underbara takter, pumpande basgångar och en förförisk puls. Vokalisten Timo Kaukolampi kastar sig fram och tillbaka när han sjunger och stöter ut ljud. Basisten Tuomo Puranen och trummisen Tomi Leppänen samspelar klanderfritt och utgör en tajt rytmsektion.

Tillsammans skapar trion en ljudbild som är gränslös. Den breder ut sig, tar över lokalen och förmedlar den där fria och smått anarkistiska känslan som ofta uppstår när livemusik framförs i oberoende sammanhang. När närheten mellan musik och publik blir stark och där regler och fysiska skiljelinjer är oviktiga. Det slår mig också hur bra K-X-P lyckas förena rockmusikens energi med dansmusikens puls. I flera stunder är låtarna lika mycket house som hård kraut.

Kvällen på Debaser blir ett enda ihållande adrenalinrus; musiken pågår, ökar hela tiden i intensitet och styrka och har inget förutsägbart slut. En euforisk upplevelse.

Stockholm Stad sade nyligen upp Debaser Slussens hyreskontrakt till den sista september i år, inför Slussens ombyggnad. Detta trots att alla juridiska processer för Nya Slussen inte är klara än. Det kommer att rivas och byggas nytt. Det råder det inget tvivel om. Men det känns väldigt osannolikt att en lokal liknande Debasers får någon plats i ett framtida upprustat och modernt Slussen.

Det är illa. De oberoende och icke-polerade ställena för musik och klubbkultur, oavsett stil och genre, är livsviktiga för ett levande kulturliv.