Broder Daniel

Häromkvällen såg jag ”Broder Daniel forever” på SVT play. Om det är något band som får mig att börja spinna vidare i en massa tankar så är det BD.

På flera sätt håller jag med de som menar att det är det största bandet någonsin i Sverige, och deras återkomst i ”Sen kväll med Luuk” 2001 med ”Shoreline” ger mig fortfarande rysningar. Det jag inte riktigt kan släppa med Broder Daniel är deras existentiella inställning som präglar allt de gör, så uppenbar och otillfredställande på samma gång; de berättar för oss att det är ok att känna sig utanför, annorlunda, att vara ledsen, ensam, arg. Att det är smärtsamt att vara ung, men passa på och njut ändå för när man går in i vuxenvärlden dör man en smula för varje år. Lätt att relatera till om man bara öppnar upp, släpper in. Och visst, det är stort i sig – musik som en axel att gråta ut mot.

Men utöver det? Utöver ungdomsfixeringen, nihilismen, den sentimentala romantiseringen av varats olidliga meningslöshet – vad finns kvar, vad står Broder Daniel för? I filmen gör Henrik Berggren något försök att definiera det, men BD:s texter talar starkare: ”It’s all the same for me, there’s nothing to see, it’s all the same to me.” Vad jag försöker säga är att jag ville så att Broder Daniel skulle vara någonting mer, som inte nöjde sig med att konstatera att världen är en jobbig och orättvis plats utan också presenterar ett alternativ, en tro, idé, en lösning… men det är väl egentligen  mitt problem mer än någon annans. Erik de Vahl uttryckte förresten liknande tankegångar (men mer utvecklat och välformulerat) här.

Den stora behållningen med dokumentären var för mig bilderna på publiken längst fram under deras avskedsspelning på Way out west 2008. Ni vet vilka jag menar, de som alltid är de mest hängivna: tonårstjejerna. Med mobilkameror i luften, rinnande mascara och stjärnor vid ögonen sjunger de med Henrik i varenda textrad. Alla så annorlunda, alla så lika. Deras största stund är här och nu, i det bitterljuva ögonblicket.

När jag såg det ville jag inget hellre än att vara en av dem, istället för att skriva förnuftiga blogginlägg om Broder Daniels avsaknad av konstruktiva budskap.

”Broder Daniel forever” ligger uppe på SVT play till 1 november