Kassett med svenska bandet Skeppet.

Kassett med svenska bandet Skeppet.

Kassetter krossar kapitalet

Intervju Kassettkulturen har gått framåt starkt de senaste åren. På lördag äger den första Casette Store Day rum världen över. TMA pratar kassetter och gör det själv-estetik med Gavin Maycroft som står bakom den nya etiketten Oma333.

Under de senaste åren har kassettkulturen fått ett uppsving och fler och fler små etiketter, både i Sverige och i utlandet, har specialiserat sig på att ge ut musik på kassett. Lördag den 7 september anordnas Cassette Store Day för första gången i ett antal städer i Europa och USA. I Sverige firas den i Malmö i skivbutiken Rundgång och i Stockholm på Larry’s Corner. TMA kontaktade Gavin Maycroft, klubbarrangör och musikentusiast som nyligen startat kassettdistributionen och etiketten Oma333, med ett gäng frågor.

Växte du upp med kassettband och lyssnade på dem när du började intressera dig för musik?
– Ja, kassetter har alltid varit en del av mitt liv. Jag hade en Walkman och jag brukade spela in saker från radion (mestadels John Peels program) och göra blandband åt mina vänner.

Minns du din första kassett? Eller ett tidigt kassettsläpp du lyssnade på?
– Nej, inte direkt, eftersom jag alltid hade massa blandband. Men bland de album jag hade så minns jag rätt poppiga grejer som Queen och Madonnas Greatest Hits eller REM:s Out of Time. Jag minns att jag lyssnade så mycket på Trickys debut Maxinquaye och Tori Amos Under the Pink att jag inte längre kunde avgöra vilken kassett det var eftersom att texten hade nötts bort.

Varför startade du Oma333?
– Det började med ett förslag från Brian Shimkovitz (bloggen och skivbolaget Awesome Tapes From Africa) där vi diskuterade om han skulle skicka sina kassetter som han inte behövde till mig innan han flyttade tillbaka till USA från Berlin. Jag hade en känsla av att folk gärna betalade lite extra för unika kassetter som hans och jag kände tillräckligt många kassettnördar för att det skulle funka.

– Strax därefter hörde jag att frakten hade gått upp med typ sextio procent i USA och att det gjorde det svårt för många av de små men grymma kassettetiketterna att överleva. Jag kände att jag kunde dra mitt strå till stacken och tänkte att folk här nog gärna skulle köpa välgjorda släpp från etiketter som Not Not Fun och Night People. Joachim Nordwall (iDEAL Recordings) påminde mig även om min favoritetikett, Mississippi Records, och deras fantastiska blandband som jag länge har varit ett fan av.

– Jag bad en vän skicka över en låda med Mississippi-kassetter från Portland och sedan var jag igång! De sålde slut innan de ens hade kommit fram, och samma sak hände upprepade gånger med Awesome Tapes From Africa-släppen. Jag har nu närmare tjugo etiketter i mitt stall och har sålt uppemot hundra kassetter på fyra månader. 

Var kommer namnet Oma333 ifrån?
– Oma är holländska för mormor, och min flickvän Pomme är från Eindhoven. Jag hörde ordet under en julmiddag och jag gillade både hur det lät och hur kombinationen av bokstäver såg ut. Det är inte konstigare än så. Det slog mig inte förrän senare att det hade rätt starka associationer till namnet på min klubb – Mother – då Pomme påpekade det. Ha! Siffrorna 333 hänvisar till den exakta tid då jag föddes och de har alltid haft betydelse i mitt liv. Oma betyder även mormor på tyska vilket jag antar även knyter an till det faktum att jag föddes på ett brittiskt militärsjukhus i Hannover.

Oma333 är både ett distributionsbolag och en etikett. Finns det någon musikalisk inriktning på släppen? Vilka etiketter vill du distribuera och vilka band vill du släppa?
– Först var tanken att det bara skulle vara en etikett men sedan hände allt det här. Så nu gör jag även några event under namnet, som till exempel Mississippi Records-showcaset som jag och singasongfighter anordnade i somras, och International Cassette Store Day-firandet på Larry’s Corner nu på lördag. Jag har inget direkt mål med etiketten förutom att släppa saker som jag gillar och tycker förtjänar att släppas, inom ett lika brett spektrum som spelningarna jag anordnar. Drömsläpp är redan på gång och den listan kan göras hur lång som helst.

– De etiketter som jag distribuerar för tillfället är: Escho, Not Not Fun, 100% Silk, No=Fi Recordings, Mississippi Records blandband, Sahel Sounds, Little Axe, Headway, Crash Cymbals, Flacon, Hockey Rawk, Hästen och korset, Clan Destine samt Brosis, och snart förhoppningsvis Goaty Tapes, Moptaco, iDEAL, Kosmisk väg, Night People, Music City, Channel Zero, Zeon Light, Kassettbolaget Svart pyramid, Fonal Records och några till.

Dur Dur Band

Kassettkulturen har haft ett uppsving på senare år och är åter på benen. Varför tror du att intresset har förnyats?
– Personligen har det funnits där hela tiden eftersom varken jag eller mina vänner slutade lyssna på, och köpa, kassetter. Men med det sagt så verkar det vara en återuppståndelse och det är förmodligen svårt att inte dra paralleller till vinylens dito. Samt det faktum att folk sitter med motsvarande två års musik på iTunes och fortfarande inte vet vad de ska lyssna på och därmed har slutat bry sig.

Vad är det du gillar med kassettbandet som format att ge ut musik på till skillnad från cd eller MP3:s/digitalt?
– Det finns flera svar på den frågan. Och då måste jag också tillägga att jag inte har något emot varken cd eller MP3. Men känslan av att hålla i ett kassettband är betydligt mer speciell än en cd-skiva. Framför allt i dessa dagar då cd-skivan mest är något som vi tankar över till datorn och sedan glömmer bort i en driva i hörnet. Personligen är jag väldigt förtjust i att plocka ut kassetten ur sitt unika och fint designade fodral och sen sätta i den i en bandspelare eller en Walkman. Det är alltid speciella ljud i den processen.

– Jag gillar att låta kassetten rulla och höra ljudet av när den byter sida och rullar vidare. Kassetter gör också att jag uppskattar hela album mer. Jag tycker verkligen bättre om mixar i denna form. Och sen är kassetter billigare och lättare att ge ut och känns mer som »riktiga« släpp än till exempel CD-R, på grund av all omsorg och tid som många lägger ned på att designa kassettomslag.

Mole Says Hi

Kassetter kan upplevas som opraktiska, att man måste ha en kassettspelare för att kunna spela dem (eller en Walkman). Tror du att det gör kassetten mer unik och intressant än andra ljudformat? Att det krävs lite ansträngning för att kunna lyssna på dem?
– Jag tycker inte att det är mer omständligt eller krävande att lyssna på kassetter. Världen är full av Walkmans, små köksbandspelare och professionella bergsprängare. För den som inte har en och är intresserad av att skaffa, så tar det inte mer än fem minuter för ett besök hos Myrorna eller Stadsmissionen för att hitta en. Då kan man passa på att donera 50 kronor till välgörenhet medan man är där också.

– Jag tycker också att det är kul att göra ett litet urval av musik som man kan ha med sig och som man kan skräddarsy för ett specifikt tillfälle. Det är en kul och intressant ritual som inte alls känns omständlig. Att allt ska vara så tillgängligt och enkelt (musik i mobilen, spellistor som rekommenderas på datorn, och så vidare) har i vissa fall lett till att folk blivit mer likgiltiga inför musik.

Det finns en hel del bolag i USA, Europa och Skandinavien som ger ut ny musik på kassett. Har du någon favoritetikett?
Ja, alla de som jag listat ovan. De är alla kassett-släpp som jag nu (eller snart) distribuerar.

Awesome Tapes From Africa är ett av bolagen som har specialiserat sig på att ge ut nya släpp eller återutgivningar med okända eller svårfunna inspelningar av obskyr folk, disco och elektroniska artister från Afrika. Varför är kassettband lämpade för den här typen av musik?
– Brian på Awesome Tapes From Africa släpper vinyl, cd och kassetter, så jag vet inte om det är så relevant i det fallet. Det gör även Christopher Kirkley (Sahel Sounds), vars skivbolag tål att upptäckas åter och åter igen. Det känns roligare för mig, personligen, att addera lite »kassettljud« till vissa inspelningar av den här sorten, men jag gillar dom lika mycket på vinyl. Afrika har starka band till kassettkulturen, där är det fortfarande det mest använda och populära formatet i många av länderna. Fast å andra sidan så är mycket musik från Västafrika lagrad på minneskort och mobiltelefoner.

Tror du att det pånyttfödda intresset för kassettkulturen kommer att nå yngre lyssnare som inte växt upp med kassetter eller vinylskivor?
Ja, jag tror det. Jag har fått positiv respons och uppskattning hittills. Jag hoppas bara att resten av dem kan se bortom designen eller det nostalgiska (iphoneskal, tygväskor, fula t-shirts) och uppskatta känslan och ljudet av kassetter också.

Vilka är de kommande släppen och projekten för Oma333?
Det första släppet är Gabo and the Wartels, ett band från Göteborg som leds av en extremt begåvad amerikansk musiker. En dag mötte han en familj som spelade på gatan. Vid det tillfället fanns också en sjuårig flicka med som spelade bastrumma, och han frågade om de ville starta ett band med honom. På släppet blir det gamla och nya sånger. Magiskt rakt igenom! Och med omslagsdesign av Rasmus Westman (som också gjort Oma333 loggan).

– Andra preliminära släpp är en samling med outgivet material med Blood Music. Det består av demos, outtakes och andra fantastiska och aldrig tidigare hörda inspelningar. Ett annat släpp är en UFOFBI co-release med Hockey Rawk. Sedan frågade Xavier Garciá Bardón (Dj Bongo Man) mig om jag ville ge ut hans fantastiska mix som går under namnet Legon Flutes, för första gången på kassett. Jag har också varit i kontakt med R. Stevie Moore och undersökt möjligheten att släppa en kassett med honom. Fantastiskt nog så tackade han ja. Jag håller tummarna för att det kommer att bli av. Jag kommer också att arrangera olika tillställningar under Oma333.

Unmede

Den 7 September äger Cassette Store Day rum för första gången. Tror du att detta kan bli ett årligt återkommande arrangemang på samma sätt som Record Store Day?
– Jag tror att den respons som de som organiserat det hela har fått svarar på vad det betyder för kassettkulturen: De är överrumplade och smått chockade över hur det, som från början var tänkt att bli en engångsgrej på Rough Trade east, nu har vuxit globalt med över sextio olika arrangemang som alla sker nu på lördag. Från Venezuela till Tokyo. Och över femtio nya släpp ges ut endast för denna dag.

– Bland dem finns nya släpp med Animal Collective, The Flaming Lips, Peter Broderick, Deerhunter och Molly Nilsson, på bolag som 4AD, Wichita, Paw Tracks, Bella Union, Fat Cat och Polydor. Vissa av dessa kommer att finnas till försäljning hos Larry’s Corner i Stockholm nu på lördag då det också blir livespelningar med Mole Says Hi, Telephone melts, Small Feet, Martine Herterich och Daniel Fagerström. De kommer alla att inkludera kassettbandspelare i sina livesets och ha sina egna utgivningar till försäljning.

– Så, ja, jag tror verkligen på en lång och ljus framtid för detta och jag ser fram emot att se det hela utvecklas och växa.

Gavin Maycrofts tio favoritkassetter

1. Peaking Lights – Imaginary Falcons (bolag: Night People, Iowa) 
– Jag köpte den här kassetten i Berlin på Bis Auf’s Messers fina skivaffär när jag fyllde 30 år efter en rekommendation från Helga, en svensk konstnär som arbetade där och som hade några vänner som jag också kände. Jag blev ögonblickligen kär i den och kontaktade bandet, vilket slutade med att jag bokade hela den skandinaviska delen av deras första europeiska turné följande år. De kom en dag tidigare än planerat, så vi kunde ha en trevlig tid tillsammans med häng och skivinköp innan deras spelning på Landet vid Telefonplan i Stockholm.
– De bidrog också med låten nedan till den Mother-samling som jag satte ihop för två somrar sedan med 36 låtar från olika band som hade spelat på min klubb genom åren. Det är värt att nämna skivetiketten också; Night People, som drivs av enmannamaskinen Shawn Reed som har släppt en otrolig räcka vackert designade kassetter med alla från Dirty Beaches till EMA och Naked on the Vague till Ela Orleans. Jag hoppas kunna ha några av hans senare släpp tillgängliga genom Oma333 så snart som möjligt och att ha Peaking Lights tillbaka på en Mother-scen inom en inte allt för avlägsen framtid.
2. Sand Circles – Midnight Crimes (bolag: Not Not Fun, LA)
– Jag hade lärt känt Martin Herterich, mannen bakom Sand Circles, ett par år innan den här kassetten släpptes. Jag hade tidigare bokat honom som support till US Girls under hans eget namn, då han gjorde sina vackra piano- och bandstycken. Han kommer att framföra en version av dessa tidigare verk på Cassette Store Day. Första gången jag såg honom spela som Sand Circles var på ett Masskultur-evenemang på Tropiska Föreningen (i Örnsberg, Stockholm, reds anm.) och jag blev helt hänförd.
– Det var helt annorlunda mot det jag tidigare hört av honom. Hans musik påminde om den plötsliga insikten jag fick för så många år sedan då jag lyssnade på Aphex Twins Selected Ambient Works Vol. II (eller stunder i tidiga Leftfield eller Chemical Brothers-låtar) – nämligen att elektronisk musik verkligen kunde ha Hjärta och Själ.
– Jag frågade honom om jag kunde bli involverad på något sätt direkt efteråt, och vi arbetade tillsammans ett tag med lite spelningar och sådant. Jag försöker fortfarande hjälpa honom så mycket jag kan. Det är underbart att se att nuförtiden känner folk från Tel Aviv och Sao Paolo till hans musik och älskar den.
3. The Dur Dur Band – Vol 5  (bolag: Awesome Tapes From Africa, New York)
– Jag upptäckte först denna blogg via MySpace (otroligt nog) på Mi Amis sida och diggade allt på den direkt. Min goda vän Nis Bysted (Escho, Thulebasen) är mannen som jag har att tacka för att han gett mig möjligheten att välkomna Brian Shimkovitz till Stockholm. Han spelade sina awesome tapes på Lilla Baren på Riche i Stockholm sommaren 2010.

– Sedan dess har han varit tillbaka flera gånger. Vi blev rätt bra kompisar den där första dagen och har hållit kontakten. Han har alltid varit snäll nog att skicka mig sina släpp lite på förhand och de har alltid varit så imponerande. Den här däremot golvade mig fullständigt. Jag återkommer till den här kassetten gång på gång eftersom den är så otroligt bra.

– Jag kan inte låta bli att tänka att det måste ha varit så himla kul att spela i det här bandet. Låtar som »Dholey« och »Tajir Waa Ilaah« är riktiga stänkare och jag kan helt enkelt aldrig få nog av dem. De har blivit återkommande klassiker i mina egna DJ-sets också.

4. DJ Bonzai Tarzan – Un Remède Radical (bolag: Music City, Brussels)
– Xavier García Bardón, mer känd som DJ Bongo Man eller – som i det här fallet – DJ Bonzai Tarzan, snickrar ihop helt fantastiska kassetter. När för första gången hörde en av dem satt jag i en bil i utkanten av finska Tampere på väg till Samis (Fonal Records) festival. Det var Legon Flutes – ett slags blandband mer än ett regelrätt katalogsläpp insåg jag senare – som var fullproppat med glättig, nästan lökig, afrikansk musik som stod i stark kontrast till den kalla, mörka och regniga dagen som passerade utanför bilen.

– Xavier DJ:ade på festivalen och jag köpte hans tre kassetter. Under festivalen visade han också några filmer under vad jag senare skulle klassa som det konstigaste multi-kulti-ögonblicket i mitt liv; jag, en engelsk/irländsk kille, satt i en finsk biograf tillsammans med en massa svenskar och kollade på kongolesiska musikvideor kurerade av en belgare med spanskt namn! HA!

– Hursomhelst, en av kassetterna jag köpte hette Un Remède Radical och den är fantastisk; den hoppar glatt mellan dubspiraler, svärmar av jungelflöjt, afrikanskt syntuppåttjack, brasilianska skönheter och tillbaka till skinande reggae – låtar som är långt bortom beskrivning.

 

 

5. Various Artists – Afraid of the Dark’ (bolag: Mississippi Records, Portland)
– Jag älskar Mississippi Records – både butiken och etiketten – och deras blandband betyder allt för mig! Under långa perioder har jag inte lyssnat på något annat och varje släpp är en guldgruva; kassetter med anarkistiska tjejgrupper, indonesisk pop, gåshudsgospel, västkustpunk, nyzeeländsk deppindie och ottomansk klassisk musik.

– Alla bär fantastiska titlar såsom Eveybody Wants To Go To Heaven, But Nobody Wants To Die, The Whole World Is Gay, Black Plastic Singing Flats, Death Might Be Your Santa Claus, Fuck You America, (en välsorterad samling Nina Simone-låtar) Black Dynamite! och hundratals fler! Bland mina favoriter finns Trust Your Child, en samling svår barnmusik; House Of Broken Hearts, smärtsam kärlekscountry och Lullabies & Dream Songs, vilket är precis vad det låter som.

– Alla släpp är handgjorda och kärleksfullt utformade med handskrivna låtlistor, och man kan bara köpa dem i butiken i Portland. Genom vänner har jag fått hit en hel del som jag både har lagt till min egen samling och sålt via Oma333. De säljer oftast slut innan de hinner anlända eftersom mina vänner vet att de är rent guld. Hittills har jag samlat på mig runt en tredjedel av släppen och jag hoppas att jag en dag har allihop.– Jag har valt en tidig favorit, med katalognummer MRC 016, vilket är en kassett med enkel men grym garagedoftande rock’n’roll: Television, The Homosexuals, The Minutemen, Moe Tucker och en utomjordiskt bra liveupptagning av »Afraid of the Dark« med The Outsiders där man riktigt känner energin i rummet så mycket att man blir helt matt av att lyssna. Länge leve Mississippi Records!

 

6. Various Artists – Saharan Cellphones Vol 1 (bolag: Sahel Sounds, Portland)
– Jag lärde känna Christopher Kirkley (Sahel Sounds) ganska nyligen när han kontaktade mig om en eventuell spelning i Stockholm med ett av de band han har gett ut. Jag hade redan ett par av hans skivor och hans kassett Guitar is my best friend och hade hört om hans Saharan Cellphones-utgivningar. Spelningen blev inte av på grund av visumtrassel men han kom och hälsade på och tog med sig en massa kassetter.
– De är alla fantastiska men jag skulle säga att detta är den främsta då den täcker hela bredden av stilar inom afrikansk musik. Grym hiphop jämte band som uppträder vid marknader, ökenblues jämte autotune-genier som kommer få dig att smälta. »Music from Saharan Cellphones är en samling musik som hämtats från minneskort i mobiltelefoner i Saharaöknen. I stora delar av Västafrika används mobiltelefoner som multimedia-apparater för alla slags syften. Istället för datorer och bredband fungerar mobiltelefoner som portabla musiksamlingar där man spelar låtar i små inbyggda högtalare och där filöverföringen sker väldigt bokstavligt användare till användare via Bluetooth«
– Denna gavs ut på kassett 2010 och många av låtarna hade ingen titel och gav ingen info om deras ursprung. Året efter spårades artisterna upp för att vara med och samarbete på ett kommersiellt släpp. Ett släpp där sextio procent av inkomsterna går direkt tillbaka till artisterna. Christopher är en inspirerande person och en dag ska jag få hit honom och hans flickvän för en dj-kväll, sanna mina ord.
7. Mole Says Hi – Spanking Pot Plants (bolag: Hockey Rawk, Stockholm/Göteborg)
– Rebecca Digby (Mole Says Hi) är ett geni i sin konst och musik. Jag såg henne första gången på en av Lavas (Kulturhuset i Stockholm, reds anm.) kassettevenemang lustigt nog, och blev så imponerad att jag erbjöd henne spelningar direkt efter hennes konsert. Hennes låtar kan beskrivas som en slags skruvad pop, fullmatad med spännande loopar av allt från ballonger till knarrande dörrar. Hennes texter är otroliga och även låttitlarna, som till exempel »Put Some Jam On My Nose«, »Every Other Tooth Change Places« och »Kidney Affect«
– Jämförelser kan göras med sådana storheter som Lydia Lunch, Broadcast, White Noise eller Tickley Feather. Hennes arbete är definitivt en stor anledning till att jag är så inspirerad av Hockey Rawks utgivning. De beskriver hennes musik som »Ibland låter det som om David Lynch körde tidiga Smog genom en köttkvarn«. Lyssna noga på texten i denna liveversion av »Very close to Mars«.
8. Munnen – På Apoteket (bolag: Ominious Recordings, Stockholm)
– Munnen är mina hjältar. Jag har känt dem i många år sedan tiden då jag bokade deras föregående band eller soloakter, som Floe Fountain eller Telephone Melts. Efter en konsert på Södra Bar i Stockholm frågade jag dem om jag kunde hjälpa dem med spelningar och vi har arbetat ihop ända sedan dess. Det har varit en ära att se dem växa och utvecklas. De golvade mig när jag såg dem på Lava för första gången. Denna kassett är ett resultat av grabbarnas hårda slit och de förtjänar all respekt för det. Jag insisterade att betala för att få en av varje av den begränsade färgutgåvan som de gav ut. Så många favoriter på denna kassett, som »Brutal«, »Pip« och »Mitt Zoo«. Nya spännande saker är på gång från dessa killar. Håll ögonen öppna.
9. Skeppet – Skeppet (bolag: Kosmisk Väg, Malmö)
– Detta band är ett klassiskt exempel på några som jag råkade stöta på och som fick mig att göra allt för att leta upp dem och ta reda på mer om dem. Jag gillar detta bolag, Kosmisk Väg, väldigt mycket (ett bolag som dessa två bandmedlemmar står bakom vad jag har förstått) och ser fram emot att sälja deras kassetter. De är ett bra exempel på en av de många svenska etiketter som lägger ned mycket tid och kraft på att göra väldigt vackra och små upplagor av varje fina kassettsläpp. Denna Skeppet-kassett är trollbindande och jag kommer ihåg att jag lyssnade på den på en buss på väg hem från Göteborg för många år sedan och sögs in i den totalt. Riktigt bra grejer som befinner sig inom den ständigt växande genren av möjligheter som går under namnet »kraut«.
10. UFOFBI (bolag: släppt av bandet, Stockholm)
– YEAH! Ett av de bästa banden någonsin och ett framtida släpp på Oma333! Denna trio består av tre vänner, Jeffrey, Rebecca och Kevin. Jag sade till dem att jag kunde fixa en spelning åt dem bara på grund av deras namn och att de alla var lika långa. Jag fick dock aldrig chansen, jag missade faktiskt deras första fem spelningar, så när jag äntligen fick se dem så hade jag skyhöga förväntningar. De gjorde mig inte besviken. Inte det minsta. Jag tyckte de var fantastiska. Det är perfekt DIY- och lo-fi-artad popmusik från den udda värld där genier som Daniel Johnston, R Stevie Moore och Ariel Pink huserar.
– Medlemmarna byter instrument mellan varje låt, tar sin tid och delar sånginsatser också. Det är synd att Jeffrey var tvungen att flytta tillbaka i USA men jag kommer inte låta det döda detta band. Jag inkluderar denna kassett på listan inte bara för att den innehåller en massa bra låtar. Den är också ett exempel på ett av de tusentals band som varje dag spelar in fantastiska kassetter i sina replokaler och som sedan kopierar upp dem i tio eller tjugo exemplar bara för att de kan göra det. Tack och lov för att de gör det!
/
International Cassette Store Day äger rum lördag den 7 september.

I Sverige firas den i Malmö i skivbutiken Rundgång mellan 11.30-17.00, där Steso Songs och Martin Nordbeck uppträder. Mer info här.
I Stockholm uppmärksammas den på Larry’s Corner mellan 12.00-20.00, där Mole Says Hi, Telephone Melts, Small Feet, Daniel Fagerström och Martin Herterich spelar live. Mer info här.
Info om Oma333 här.