Ett fryst ögonblick, 22 oktober 2011, om musiken och vad den gör med oss


Jag ägnade en liten stund åt att läsa lyssnarkommentarer till Burials magnifika omarbetning av Massive Attacks ”Paradise circus”. Och jag kunde inte låta bli att bli en smula… rörd.

”Mr. Burial, I painted your album Untrue on a huge wall in my bedroom. When I look at it, my life turns into something harmonic, I love your work”.

”This goes out to Burial. Your music is poetry… it’s like listening to the sound of a broken heart trying to mend itself. It’s like seeing color for the first time in a grey world… that’s what your music is. Thank you, you unsung genius”.

”Burial your music is so important in my life, that i am getting your jagged logo tattooed on Saturday, thank you so much, god bless you and please please keep writing incredible music”.

”Incredible music yet again… Hes the only producer I know out of any scene or any genre that can really make you feel true emotion…. Hes shown me feelings i’ve never felt before, literally…”

”Burial is in my soul <3 Forever".

När jag ändå har er på tråden: