Ika Johannesson. Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Ika Johannesson. Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Ika Johannesson

Sommarläsning Ika Johannesson, programledare för Kulturnyheterna i SVT och briljant skribent, arbetar sig igenom modern svensk och amerikansk litteratur i sin sommarstuga medan det regnar. Och så lite guilty pleasure-läsning om Ace Frehley så klart.

1) Vad läser du i sommar?
– Jag hade som vanligt höga ambitioner och har baxat med en stor hög böcker till stugan. Planen var att läsa ikapp en massa bra svensk litteratur, till exempel Vi bara lyder (Roland Paulsen), Maj-trilogin (Kristina Sandberg) och Den vita staden (Karolina Ramqvist). Men hittills har jag bara hunnit med Linjen (Elise Karlsson) som jag läste i ett svep en natt när det regnade så högt att jag inte kunde sova. I övrigt har jag gång på gång plöjt igenom Jan Lööfs samlade utgivning för en lång text som jag skriver till en bok om honom.

2) Har du några personliga favoriter (böcker/författare/magasin) att rekommendera?
– Jag hittade en gammal favorit här i hyllan på landet, som jag just nu tvingar min pojkvän att läsa. The Mole People av Jennifer Toth, en reportagebok om människorna som lever i tunnlarna under New York. Skitbra. Och vill man läsa något av Jan Lööf så är min favorit PIXI-boken Viktor bygger en bro.

3) Någon favoritgenre?
– Jag är förtjust i reportageböcker och modern amerikansk litteratur, inga utsvävningar från normen här.

4) Vilken är den konstigaste boken du läst?
– Också en bok som står i hyllan här på landet, Into the Void… with Ace Frehley av Wendy Moore. Såhär lyder inledningen: »I wouldn’t kick him out of bed for eating crackers, but what about pizza? It is three in the afternoon and the man slowly rolling out of bed next to me with a side of pepperoni pizza stuck to his back is none other than … Ace Frehley from Kiss.« Se det som ett bevis på min stora och livslånga kärlek till Kiss att jag tagit mig igenom det här kiss-and-tell (höhö)-pekoralet, skrivet av en ex-flickvän till Ace Frehley.

– Det är ömsom ett karaktärsmord på Ace, ömsom en sorglig berättelse om henne själv. Hon berättar om hans penis (undermålig), skvallrar om spänningarna inom Kiss (yes!) och svarar på frågor vi alltid undrat om Ace, såsom: Är han rasist? (inte mer än andra), vilken sorts kvinnor gillar han? (små bröst, stora blygdläppar) och vilken är hans favoritläsk? (Dr. Pepper). Mycket spännande läsning, men efteråt kände jag mig lite smutsig.