”Nå jävla disco”

Det är rått och kallt på Skansen och regnet ligger i luften. Jag ser mig omkring bland en frusen publik som av allt att döma varit på Stockholm Jazz Festival hela dagen. Min fördom är att många av dem är mer jazzskägg än discodansare. Där jag hamnat består publiken mestadels av medelålders män, som doftar som om de satt i sig en försvarlig mängd av den grå, svenska festivaldrycken ”stöl i plastmugg”. Ett par av gubbarna står och diskuterar King Crimson. De två männen närmast mig småvinglar. Den ene säger att han tror att nu blir det ”nå jävla disco” och den andra mumlar nåt om playback. Andra diskuterar sina trumset. Det hela känns verkligen inte disco.

Stel i kroppen stiger en åldrad Nile Rodgers in på scenen med sitt band, den nuvarande CHIC Organization. Äntligen bryter spontant jubel och applåder ut fläckvis i publiken. Dock inte bland männen runt mig, som står med armarna i kors. Det är underbart att se Rodgers på benen efter sjukdomen och bandet sätter allt tight från första tonen.

Någonstans mellan öppningslåten ”Everybody Dance” och andra låten, ”Dance, Dance, Dance (Yowsah, Yowsah, Yowsah)” tappar jag kontakten med omvärlden och sugs in i ett glittrande diskotek. När den första långsamma låten, ”Sukiyaki”, som bandet gör som en hyllning till Bernard Edwards, börjar ser jag mig omkring. Något har hänt. Alla ler och klappar händerna. Till och med King Crimson-männen har börjat röra sig lite lätt till musiken. Någon skrattar.

Efter ett pärlband av CHIC-hits och ett rykande medley av låtar som CHIC-organisationen bidragit till andra artisters karriärer med är euforin närmast total. Jag vet inte hur det är längst bak, men framme där jag står är det gott om medelålders män och kvinnor som återupplever ungdomen till ”Let’s Dance”, ”Upside Down”, ”I’m Coming Out” och ”Like A Virgin”. Ett par av dem spiller öl på mig, men det gör inget, för det är så vackert alltihop.

Efter det lite för korta giget hör jag åter en gubbe utbrista ”Jag trodde det skulle va’ nå’ jävla disco!” Hans kamrat svarar: ”Det var ju det. Det var nå’ JÄVLA disco!” Båda skrattar och kramar om varandra.