Texterna är inspirerade av folksagor som Eno Williams fick höra som liten, på det nigerianska språket ibibio.

Jag föll redan för Ibibio Sound Machines singel »Let’s dance (Yak Inek Unek)« som kom i slutet av förra året. Den har ett driv och en basgång som kan golva en oxe. När nu det självbetitlade debutalbumet släpps på Soundway Records fortsätter musiken att övertyga.

Skivans tio låtar pendlar mellan highlife, kaxigt blås och nutida elektroniska inslag. Det doftar Seun Kuti, The Talking Heads och The Heliocentrics. Men här finns även stänk av dub, elektronika och en »Amazing Grace«-tolkning.

Ibibio Sound Machine lyckas skruva ihop alla drag till ett sound som placerar sig snyggt mellan dansant uppkäftighet och ett mer eftertänksamt tilltal.

Bandet stressar inte iväg för att stoppa in så många stilar som möjligt i låtarna. De fördelar energin väl. I ena stunden är det minimalistisk och obskyr dansmusik med highlife-gitarrer. I den andra ett funkigt groove som hämtat ur en 70-talsdeckare. Och över allt ligger Eno Williams sång som ger musiken en modern attityd och stuns.

Återstår bara att få se detta kollektiv på en scen. Tur då att eminenta Clandestino Festival i Göteborg bokat Ibibio Sound Machine till sommarens festival.

Ibibio Sound Machines debutalbum finns ute nu på Soundway Records.

Mer om Ibibio Sound Machine.