article-image

John Tejada: Om techno och andra demoner

Intervju När John Tejada inte huserar på de största DJ-scenerna spenderar han sin tid i Los Angeles. I en intervju med Henrik Svensson pratar han om livets essentiella ting – techno och house.

John Tejada. Om du doppat lite mer än tårna i den elektroniska dansmusikpoolen någon gång de senaste 20 åren är chansen ganska stor att namnet är bekant. Om det legendariska skivbolaget Kompakt cementerat ett lika djupt kärleksförhållande för techno och house för dig som för mig är John Tejada med största sannolikhet ett större namn än så.

Han har kallats Los Angeles-technons Gudfader, en DJ-virtuos tillika en av världens mest respekterade houseartister. Många av epiteten ringar också in John Tejada rätt väl även om det framför allt är det seriösa, artiga och anspråkslösa lilla technogeniet som formas framför mig under vår intervju.

Det var inte länge sedan som han slog mig med häpnad. Tolvan Somewhere (med b-sidan »Elsewhere«) är ett steg mot en hårdare, mer opolerad sida än jag någonsin hört av Tejada. Fast även om titelspåret är uppstudsigt och vilt behåller låten ena foten i den fullständigt unika ljudbild som kallas för techno minimalism.

– Det känns som att jag balanserar olika kreativa sidorna av det jag gör. Jag vill att mina album ska omfatta ett brett spektrum av ljud, men jag försöker också slå an en starkare ton på singlarna eftersom att de definieras utifrån ett par spår snarare än en större samling av låtar. Jag tycker att Somewhere följer upp några av idéerna som jag hade på tidigare singlar som Timebomb, Mind bend, Chorgs och Sweat. Det är en återgång till en mer nattklubbsbunden känsla.

Kan man förvänta sig mer av denna typ av atmosfär på kommande släpp?
– Ja, med singlarna tror jag det. Med dem försöker jag fokusera på den typen av material som jag skulle framföra på en spelning. Albumen är tänkta att ge en bredare syn på mitt artistskap.

Kan du berätta lite om vad du arbetar med just nu?
– Jag har precis gjort klart en ny singel för mitt skivbolag Palette. Den heter »Anaphora« och släpps den 19 ​​augusti.

Kompakt firar sitt 20-årsjubileum i år. Vad har den etiketten betytt för dig som artist och som ett fan av technomusik?
– Det är underbart att kunna göra musik för ett bolag utan att vara begränsad till en viss stil. De uppmuntrar verkligen bredd vilket är det jag försöker uppnå med min musik. Och det faktum att de har stått sig genom tiden med ett så varierat musikaliskt utbud är en enorm bedrift från deras sida. Det är väldigt kul att vara en del av deras artiststall.

När och hur började ert samarbete?
– Vi arbetade första gången tillsammans när jag gjorde en remix för Gui Boratto. Ett par år senare hade jag gjort ett album, Parabolas, som min gode vän Jimmy Tamborello (Dntel, The Postal Service, reds anm.) menade skulle passa Kompakt väldigt bra. Och jag tyckte det kändes rätt. Så jag skickade skivan till Michael (Mayer, en av Kompakts grundare reds anm.) och som tur var fungerade allt jättebra.

Sedan starten 1994 har John Tejada delat upp sina utgivningar främst på Kompakt och den egna etiketten Palette. Kompakt i Köln och Palette – som är baserat i Tejadas hem i Los Angeles – bildar en perfekt linje mellan John Tejadas musikaliska och geografiska bakgrund.

Född i Wien med två klassiskt musicerande föräldrar flyttade han till Los Angeles med sin mamma redan innan han nått tonåren. Men i musiken har John Tejada har aldrig helt lämnat sina rötter. Istället har han korsbefruktat den enkla minimalistiska technoådran från Europa med raffinerade och soldränkta melodier från den amerikanska västkusten.

Du har dina rötter i Wien men du har bott Los Angeles sedan tidig ålder. Hur har den bakgrunden påverkat dig och din musik?
– Jag är inte helt säker eftersom jag bara vet vad jag har upplevt. Men jag är lycklig över att ha band till Wien genom min far som fortfarande bor där. Jag hade en musikalisk uppväxt eftersom båda mina föräldrar var klassiska musiker på den tiden.

Tror du att det finns en viss LA-vibb, en stämning från den kusten, som flyter igenom din musik?
– Jag antar det, men jag kan inte riktigt beskriva exakt vad det är. Jag är lite mer bortvänd mot vad de flesta människor är där eftersom jag inte går ut på samma klubbar som dem. Det är massor av sol i denna väldigt utspridda stad, men det gör det också till en mycket speciell plats som jag verkligen trivs i.

Kan du berätta lite om din egen etikett Palette? Har du ett visst koncept bakom den?
– Jag startade Palette hösten 1996 av i stort sett samma anledning som alla artister som vill starta en egen etikett – jag ville ha total kontroll över produktionen och skapandet. Det finns egentligen inga grundtankar bakom etiketten. Det har bara varit en bra kanal för mina egna och några av mina nära vänners verk samt för många av mina samarbeten.

Känner du att det finns en stor skillnad mellan hur techno- och housemusik uppfattas i USA jämfört med i Europa?
– Jag tror att villkoren för techno och house är olika överallt. Till exempel skulle en del av den musik som betraktas som house i stora delar av Tyskland kategoriseras mer som techno här i Los Angeles. House i USA är synonymt med riktigt djupa New York- och Chicago-produktioner.

– Men bortsett från det känner jag att publiken i USA är öppen för mycket nytt. Det finns inte så många begränsningar här. Jag tror verkligen att scenen i USA har öppnat upp sig för olika experimentella grejer och vill överraskas av nya ljud.

Du är en av världens mest eftertraktade och respekterade producenter inom ditt område, men anser du fortfarande (som vissa Kompakt- konnässörer antyder) dig själv vara underground?
– Absolut. Jag är mil från att vara någon form av mainstreamartist. Jag försöker att inte upprepa mig och njuter verkligen av att prova olika saker. Samtidigt är jag mycket ödmjuk över att ha fått lite erkännande på vägen.

Hur känner du inför den mainstream-house och techno som har klättrat på listorna de senaste åren? Är du glad över att musiken får erkännande eller finns det en rivalitet?
– Ingen rivalitet alls. Eftersom mitt huvudsakliga fokus är att spela live, följer jag inte musik så nära. Åtminstone inte ny musik. Jag älskar musik och jag är alltid på jakt efter något fantastiskt men nuförtiden slutar det vanligtvis med att jag hamnar bland de äldre skivbackarna som inte är klubbmusik. Jag hoppas att de unga fansen till den mer populära elektroniska dansmusiken kommer att försöka gräva djupare för att upptäcka äldre och mer experimentella artister.

Att framträda som DJ nuförtiden känns också som att man måste vara en underhållare. Vad ser du för skillnad mellan att arbeta som artist och att spela live?
– Att spela ute som en DJ tvingar dig definitivt att vara en entertainer på ett visst sätt eftersom ditt enda syftet är att få människor att ha en bra stund. Och att få dem att dansa. Men när jag gör ett liveframträdande fokuserar jag bara på mitt eget arbete. Då bör det inte finnas en så stark press på att hålla tempot uppe hos folk eftersom du hoppas att människor kommer att se dig för ditt arbete och inte bara för att få en kick.

– Det känns lite konstig ibland att jag arbetar och släpper så mycket musik under eget namn bara för att gå ut och spela andras låtar under DJ-sets. Jag tycker om att omtolka mina egna verk och sedan presentera det live.

Vad är det motiverar dig att skapa ny musik?
– Allting, antar jag. Ny teknik eller nya artister eller bara mitt allmänna humör. Jag gillar den kreativa processen. Inledningen till att skapa något är den bästa delen. Det är fortfarande lika roligt som förr. Det finns något i mig som gör att jag bara måste skapa.

Du har hållit på i nästan tjugo år nu. Har du några stora drömprojekt kvar som du vill ta dig an?
– Jag kan inte komma på något särskilt nu men rent kreativt känner jag att jag knappt har börjat. Jag har lärt mig bra saker på vägen men i mitt huvud strävar jag definitivt efter större saker. Det borde hålla mig igång ett bra tag till.

John Tejadas nya tolva Somewhere finns här.
Mer info om Palette Recordings här.