Två steg till Shangri-La

Hej Kristofer,

Jag heter Jesper. Jag försöker skriva en bok men det är svårt. Fick ihop en text jag nästan blev helt nöjd med, tror jag i alla fall. Den handlar om en jacka, typ. Så tänkte att jag skickar den och om du gillar den kan jag redigera den, fixa lite bilder och referenser. Du kan lägga upp den på Throw Me Away eller så om du vill. Själv saknar jag ett forum och känner att den kanske hade passat bra där. Min dator har gått sönder så skriver det här på luren. Tänkte att det var lika bra att skicka det direkt för annars kommer jag säkert ångra mig:

Jag tänker just nu på 6876. Det är tankar som jag går i ofta, mer än jag vill eller behöver berätta för någon. Jag smakar på orden, siffrorna och hur de känns. Som de känns. Jag är fast, fast som i The Supremes »It’s time to break down«. Fast i ett svindlande kaos av situationism och mohairtröjor.

Jag håller en jacka i handen. För jag kan krama ihop den och hålla hela jackan i ena handen. Laredo heter den, modellen alltså. Jag trycker tyget mellan tummen och pekfingret, känner dess kontur mot min hud. Känner på samma gång insidan och utsidans strukturer. Jag letar mig fram till märkeslappen på sidan och lägger mig på rygg och kollar på den ett tag. Sex i orange, åtta, sju och sex i grönt. För mig är det estetisk perfektion. Det är lika med Hola’ Hovito.

Laredo är ett samarbete mellan 6876 och märket Cash Ca. Jag gillar Cash Ca men jag känner inte för Cash Ca som jag känner för 6876. Min jacka är beige. Det är en pulloverjacka. Den är gjord av nylon, Membrane; polyurethane laminated. Jag vet inte riktigt vad det innebär men jag älskar det.

För några dagar sedan stod jag utanför en klubb strax efter 03.00 och väntade på mina vänner. Jag chillade, tittade mig omkring. Ur svärmen av människor ryckte någon tag i jackan och halvskrek till mig:

»Det ser ut som en tvångströja!«

Jag svarade lugnt att det att inte var någon tvångströja. Hon blev tyst för en sekund och sade sedan:

»Men du ser sjukt cool ut.«

Sedan gick hon. Jag flinade, tittade efter henne och gled vidare. Jag hajade inte vad hon menade. Om hon försökte ragga på mig. Jag kom fram till att det bara är jag som alltid ska ge saker en mening.

Larendo gavs ut som sample 2008 och släpptes först nu i vår. Så kan det bli, saker läggs på is. Jag tackar och tar emot, jag hade inte haft råd då. Den är ändå framtiden. 6876.

Ett steg bakåt, två till Shangri-La.

Jag vet att många tycker att jag är löjlig, för att jag intresserar mig och känner för kläder. Men jag behöver inte förklara mig för dem. Jag har tejpade sömmar som skyddar mot bad weather, så fuck you.