article-image

Foto: John Artur

Den besvärjande upprepningen

Artikel Anton Wedding har lyssnat på Min Stora Sorgs debutalbum Mvh Anso, M$$ och möter besvärjande låtar av en artist som skapar ett eget expanderande kosmos i Musiksverige.

Den danska poeten Inger Christensens diktbok Alfabet inleds med konstaterandet: »abrikostræerne finnes, abrikostræerne finnes«. De följande dikterna fortsätter, enligt ett system bestämt av alfabetet och Fibonaccis talföljd med att konstatera att olika ting finns – brombær, citrontræer, drømmerne finnes. Med så mycket fokus vid detta finnes får orden en annan effekt än den rent konstaterande. Utsagan garanterar att de ting som räknas upp faktiskt existerar. Dikten blir som en desperat besvärjelse.

Samma rytmiska besvärjande kan jag uppleva hos en minimalistisk musiker som Julianna Barwick. Hon använder envist upprepningen för att tvinga fram en effekt hos det fåtal element som utgör hennes låtar. Eller hos William Basinski, som i The Disintegration Loops låter loopen skildra världens förgänglighet (jag har tidigare skrivit om detta här.)

På sitt debutalbum Mvh Anso, M$$ sysslar Ann-Sofie »Anso« Lundin – mer känd som Min Stora Sorg – med något liknande. Det är ett projekt som utgör ett helt eget expanderande kosmos i Musiksverige.

I september 2012 kom Min Stora Sorgs debut-EP som skapade uppmärksamhet främst för låten »Blomstertid« och hur den omarbetade den traditionella sommarpsalmen »Den blomstertid nu kommer«.

Också på Mvh Anso, M$$ tycker jag mig höra harmonierna från svensk psalm. På samma sätt som den svenska folkmusiken finns hos ABBA, på samma sätt som amerikansk soul fortfarande präglar och bokstavligt talat letar sig igenom de distade beatsen på Kanye Wests Yeezus, finns psalmen i Min Stora Sorgs musik. Den bryter sig igenom de mörkt vemodiga klangerna som hoppfulla ljusstrimmor.

Anso Lundin spelade bas i ett rockband på högstadiet och innan hon började arbeta med Min Stora Sorg var hon en del av duon Idiot Kid. I intervjuer har hon talat uppskattande om såväl Lady Gaga och Destiny’s Child som This Mortal Coil och Azealia Banks. Det är knappast några märkliga influenser men faktum är att lika vitt skilda element kan göra sig påminda i hennes musik. Psalmen är bara en aspekt av det mångfacetterade i poplåtarna på Mvh Anso, M$$.

De två dollartecknen i albumtiteln och de tunga smycken Anso bär i musikvideon till »Blomstertid« är inte bara tomma hiphop-referenser. Musiken påminner ofta om den som finns hos samtida amerikanska rappare som Drake eller A$AP Rock, så som de kan låta i produktioner av Noah ”40” Shebib eller Clams Casino. Fast utan det skyddande drömska höljet. Det är därför talande att den svenska rapparen Silvana Imam på sitt debutalbum Rekviem gästas av Min Stora Sorg i låten »Blomstertid, igen«.

Liksom det loopade beatet i hiphop, som generellt har en uppbackande funktion, har upprepningarna på Mvh Anso, M$$ ett direkt samspel med Anso Lundins sång. Ibland tar det sig i uttryck i poplåtar, som i singlarna »Jag står kvar« och Kaah-covern »Innan du går«.

Lika ofta antar musiken en form som snarare påminner om den besvärjande minimalismen hos tidigare nämnda Julianna Barwick. Allra tydligast blir det i avslutande spåret »Förlåt« där Lundin över en pianoslinga sjunger »kan du förlåta mig?«. Frasen sjungs först ensam, flätas sedan samman med en stämma, sjungs enstämmigt igen och upprepas sedan tre gånger tillsammans med stämman innan pianoslingan får ebba ut med några variationer.

Oavsett om förlåtet är riktat till en vän, till en älskare eller till högre makter har det, av den repetitiva inramningen, karaktären av en bön. Upprepningen besvärjer de slitna orden, pressar bort dem från den rena utsagan för att få dem att verkligen betyda något. Förlåtet träder fram lika våldsamt och desperat som Inger Christensens »abrikostræer«.

På ett liknande sätt fungerar »Inte OK«, en låt vars första halva är en intim kärleksförklaring och vars andra halva utgörs av en pianomelodi som får ackompanjera två vädjande upprepningar – »jag vill alltid finnas där för dig« och »jag är rädd«. När sången går över till det senare börjar pianomelodin spelas i en lägre oktav som för att betona rädslan. Jag vill alltid finnas där för dig, men rädslan, den finns.

Min Stora Sorgs sätt att använda upprepning, språklig såväl som musikalisk, för att uppnå en besvärjande effekt går hand i hand med teman av bibliska mått: kärlek, hämnd, förlåtelse.

Mvh Anso, M$$ blir så en vardagslivets psalmbok att bläddra i tematiskt eller att uppfyllas av i sin helhet. En psalmbok att identifiera sig med eller att söka tröst i.