article-image

ASAP Rocky: En ny tid är här

Artikel ASAP Rocky har med sin karisma och känsla för beats och hooks blivit New York-rappens framtidshopp. Lars Flysjö lyssnar på debut-mixtapen "Live Love A$AP" och konstaterar att den inte är perfekt men öppnar upp för en väldigt intressant framtid.

Med den fullkomligt hypnotiska ”Peso”-videon förvandlade ASAP Rocky och hans crew sig själva till ikoner. De tog allt värdefullt som uppfunnits inom rap efter New Yorks storhetstid – chopped and screwed, cloud rap, swag rap, ett nerdrogat, obekymrat sätt att sjung-rappa på, kläder lika inspirerade av västkusten som hipstermiljöer – och placerade det i en traditionell New York-video med gatuförsäljare, dudes som cyklar förbi i slow motion, snutbilar, hustaksscener, övergivna tomter, barn som skjuter hoops, häng på gathörnen, 40z och tärningsspel i svettiga gränder.

Lägg märke till skorna. De är uniformens viktigaste komponent och de berättar för oss att en ny tid är här.

Kom ihåg RUN DMC:s Adidas utan snören, Västkustrapparnas Chuck Taylors, Tragedy Khadafis Suede Pumas (som han respektfullt tar av sig innan han knäböjer mot Mecka), Mobb Deeps Timbaland-kängor, Ghostfaces och Raekwons klassiskt eleganta Wallabees, Jay-Z:s bländande Air Force Ones och Lil B:s smutsiga Vans.

I ASAP Rockys fall: Adidas-modeller med vingar och märkliga benknotor som jag aldrig hade sett förut men som jag nu ser överallt, och Raf Simons och Rick Owens. Märken som jag tidigare aldrig hade hört talas om men som nu etsat sig fast.

Det var ett genialiskt sätt att slå igenom på.

De första recensionerna upprepar att Rocky inte är ”New Yorks räddare”. Han är ingen ny Nas eller Jay-Z på så sätt att han inte är en superlyrical vetenskapsman som uppdaterar formulan från den förra generationen, så som de nämnda gjorde med arvet från Kool G Rap, Big Daddy Kane och LL Cool J.

Men vem bryr sig? Detta är den mest relevanta rap du kan lyssna på för tillfället. ”Peso”, ”Wassup”, ”Leaf” och ”Demons” är låtar som definierar 2011.

ASAP Rocky föredrar att blanda läsk med hostmedicin och jaga märkliga hipsterbrudar framför att svettas i timmar över sina texter – en förutsättning för att New Yorks stolta lyricisttradition ska föras framåt.

Han är, precis som Snoop, för cool för att bry sig men har likt honom så mycket karisma och känsla för beats och hooks att det spelar mindre roll (emellanåt önskar man dock att en D.O.C. kunde ha hjälpt till att skruva åt raderna tajtare, för hans swagger slirar tillsammans med hans rader… och det där Bone Thugs-flowet gör nog New York-rappare som inte heter Biggie Smalls bäst i att hålla sig borta från).

”Live Love ASAP” är till hälften fantastiska kompositioner och till hälften högkvalitativt utfyllnadsmaterial. Det handlar mycket om att röka weed och sippa lean. Och även om låtar som den battle raps-hektiska ”Brand New Guy”, den lärorika ”Houston Old Head”, den programförklarande ”Leaf” och den samtidigt känslomässigt härjade och kallt skrytsamma ”Demons” är mer genomtänkta textmässigt, så är det i slutändan produktionen som är behållningen.

De högsta topparna står Clams Casino för (minus den oinspirerade ”Bass” – de borde slängt på ”Uptown” istället och nog skulle den oförklarligt borttagna ”Grippin Woodgrain” ha avslutat skivan istället för den halvtrista ”Out Of This World”).

Clams Casino är gamets för tillfället största talang, här levererar han några av sina finaste beats hittills. Han inleder passande med den bombastiska ”Palace”, men tyvärr matchar inte Rocky de stora gesterna till fullo. Då är den Lyle-producerade ”Brand New Guy”, där han kickar jalapeño fram och tillbaka med Los Angeles-talangen Schoolboy Q över ett lika grandiost beat, mycket roligare att återkomma till.

Det blir mycket Houston- och Tennessee-inspirerat. Men som helhet ligger soundet närmare Cloud Rap, den löst avgränsade stil som Clams Casino har utvecklat tillsammans med främst Lil B och Main Attrakionz. Det är nerknarkat och långsamt, med djupa, effekttyngda ljudbilder.

Även den förut okände producenten Soufein3000 rör sig i samma landskap på ”Get Lit” och ”Acid Drip”. Lil B är närvarande både som uttalad och outtalad referens medan Main Attrakionz faktiskt tittar förbi på Clams Casino-producerade ”Leaf” (eller ”Take 1″ som den hette på deras ”808s & Dark Graps II”). Tillsammans med “Demons” är det mixtapets bästa spår.

ASAP Rocky ligger exakt rätt i tiden: ljudbild, kläder, affärsmodeller, nätvaro, beats, fotografer, gästverser – allt faller perfekt på plats runt honom. Han är inte Jesus och ingen ny Rakim, men ändå ljusår före de som tidigare fått epitetet “New Yorks hopp” – Vado, French Montana, True Life, A-Mafia, och alla andra – och hans debut är mycket roligare än Saigons nostalgiskt välkammade messiaskomplexalbum från tidigare i år.

Enligt trettioårsteorin tar det tre decennier för en tendens att återkomma i populärkulturen, och nu har rap nästan helt och hållet återvänt till en tidsperiod som inriktade sig på extravaganta kläder, relativ bögighet, sångblandad rap och swag-överdoser (har du sett ett foto på The Furious Five, eller pumpat en låt med The Crash Crew på senaste?). Men kom ihåg: 1982 anlände också ”The Message” och ”Planet Rock”.

”Live Love ASAP” är inte den perfekta debuten likt ”Illmatic”, ”Only Built 4 Cuban Linx” eller ”Doggystyle” – men här behöver å andra sidan inte någon karriär slösas bort på att försöka återskapa det fulländade förstlingsverket. Fältet ligger öppet. Harlem sitter på tronen, och det ska bli mycket intressant att se hur detta den svarta kulturens historiska centrum ritar om kartan till framtiden under de närmaste månaderna.

Lars Flysjö skriver i vanliga fall för bloggarna Brytburken och Livsformer.