När The Hanged Man debuterade med singeln First Time Dreaming nu i höst föll jag för dess ödesmättade karaktär. Där rymdes både djup, gåtfullhet och en mörk basgång vars kraft skulle kunna driva ett kolkraftverk. När sedan minialbumet First Quarter Moon släpptes för någon månad sedan infriades inte mina förväntningar rakt igenom. Låtarna gav ett avvaktande intryck. Samtidigt fanns en egenhet i den synthfärgade popmusiken som fick min uppmärksamhet att dröja sig kvar.

På Debaser Strand kommer denna egenhet till sin fulla rätt.

Rebecka Rolfart är kvällens centrum. Hon står i mitten av scenen med sin gitarr och strålar av hängivenhet till sin musik och sitt uttryck. På varsin sida av henne lägger de båda keyboardisterna Anna Myrsten och Elias Jungqvist snygga synthmattor. Mattias Gustavsson (Life on Earth!, Dungen) står lite längre bak och driver på med sina dynamiska basgångar. Och trummisen Dennis Egberth imponerar med varierat och distinkt spel. Tillsammans bygger bandet upp en ljudbild som det är en fröjd att kliva in i.

Musiken utgår från minialbumet. Låtar som »Räven« och »The Island« får mer rymd och växer i storlek. Nytt material som jag tidigare inte hört leder ut i spännande terräng. Det är psykedeliskt och oförutsägbart och här finns även smakfulla monotona inslag. Ett längre parti bygger upp en krautartad nerv. Precis när man tror att den inte ska leda någonstans övergår den i Silverbullit-doftande »Walk no bones« från minialbumet.

Samtidigt visar The Hanged Man upp en mer gitarrdriven och hård sida som passar utmärkt i helheten. Allt inramas av snyggt ljus och sprakande projiceringar som gör konserten till en visuell fest. Färger och mönster blandas med ljud i en smått sinnesutvidgande upplevelse.

Rebecka Rolfart trivs på scenen. Hon är genuint tacksam för publikens respons och charmar med spontanitet och humor i sitt mellansnack. Hon kommenterar extravalet och kaoset i politiken, julens konsumtionshysteri och landar i att allt borde handla om kärlek. Det kan framstå som en klyscha men i detta sammanhang är det lika oförfalskat som musiken.

När »What is left when right has gone« tar vid och följs av ett oljudscrescendo innan extranumret har jag spruckit upp i ett enda stor leende. Till The Hanged Mans värld vill jag återvända.

Efter det nedslående valet behövs verktyg för att hålla viljan och lågan uppe. Det långa perspektivet kan te sig avlägset och diffust, men det måste kanske vara så just nu. Det är vad vi gör här och i vår närmaste vardag som vi får utgå ifrån. Till en början. Så se denna lista med musiktips, hur enkel den än må vara, som en väg att komma vidare. I alla fall över denna helg.

Ingredienserna:

Cult Of Youths sylvassa och ogästvänliga postpunk på »Empty faction«, det första smakprovet från kommande albumet Final days.

Rebecka Rolfarts (Those Dancing Days, Vulkano) singel »First time dreaming« med färska projektet The Hanged Man. En försiktig poplåt som vecklas ut i ett hav av eko och bas, ackompanjerad av en smått surrealistisk video. Fantastiskt och starkt beroendeframkallande.

Tired Tape Machines nya singel »Your ghost«. Vaggande och jordsmakande psykedelia där projektets huvudperson Petter Lindhagen lägger bitterljuva stämmor och även tar hjälp av sin dotter Stellas röst. Håll utkik efter kommande skivan Not here som släpps i november.