Worn Out Mix from Throwmeaway at Letsmix.com.

Om man tidvis har svårt att bli berörd av ny musik kan den bästa medicinen vara att ta ett steg bak för att kunna ta två fram – alltså att gå tillbaka till rötterna, själva fundamentet till ens kärleksaffär med musiken. Jag skyller på Smith Westerns – och en halvdan Marc Bolan-dokumentär på Voddler – att jag de senaste dagarna nästan uteslutande lyssnat på T Rex. Chicagobandet Smith Westerns lo-fi-glamrock från i fjol påminner nämligen i allra högsta grad om den oförställda glädjen över rockenroll som är så tydlig i de bästa T Rex-singlarna. Bilderna från T Rex på Top of the pops 1971 sammanfattar, för mig, själva essensen av rock när den är som mest lättbegriplig och – ursäkta ordvalet – härlig. ”Bang a gong, get it on!”. Marc Bolan var en popstar av guds nåde under några månader i början av sjuttiotalet. Ett tag stod han ensam för sex procent av all skivförsäljning i England. I nämnda dokumentär säger någon att konsertlokalerna stank av urin efter spelningarna eftersom många tonårstjejer kissat på sig av upphetsning. Jag förstår dem.