Jag har samma inställning till reggae som till filosofi. Särskilt fransk. Det mesta är helt obegripligt. En hel del av det jag tror mig förstå tycker jag inte om. Vid närmare eftertanke har jag samma inställning till all kultur, alla former av tänkande och all kommunikation överhuvudtaget. Därför är jag glad över fenomenet dub. Någon tar en reggaelåt, plockar ut det bästa partiet, repeterar det, skalar bort allt oväsentligt och lägger på lite eko. Ofta blir det bara trumma, bas och den bästa meningen ur texten kvar. Detta kallas att göra en »version«.

Ibland blir det så lite kvar att det inte går att spåra originalet. Ibland är det inget specifikt som plockats bort, utan istället musikens mening. De underliggande strukturer och mekanismer som givit upphov till musiken, konsten eller filosofin blottläggs och förses med en basgång och ett eko.

En av mina favoritsysselsättningar är att översätta och tolka filosofi. Som ni säkert förstår ställer min inställning till en del problem. För andra alltså. Jag får mycket kritik för mina bearbetningar särskilt från akademiskt håll. I ett fall tilldelades jag till och med en fatwa.

Eftersom det inte verkar finnas någon väg tillbaka till rimliga och socialt accepterade tolkningar har jag beslutat mig för att löpa linan ut. Ta det viktigaste som skrivits de senaste hundra åren och göra dubversioner. Skala av, lägga på eko, lite reverb, några beats och bara behålla det väsentliga.

Jag har samlat allt i boken Versioner av vara(t/n) som kommer ut i höst. Här följer ett smakprov. Det går alldeles utmärkt att recitera nedanstående rader över de instrumentella partierna i mixen som jag bifogat. Eller i duschen. På bussen. Under anställningsintervjun.