Jag vet inte hur ni reagerar på musik, men själv blev jag helt lugn när jag hörde det här. ”See”, den andra låten som ligger uppe, är även den som balsam för öronen; det är orkestrerad, komponerad musik, någonstans mellan folk, jazz och soul. Jag tänker på de mjuka mansröster som cirkulerade i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet: James Taylor, Terry Callier, John Martyn, Scott Walker, John Phillips, Tim Hardin, Bill Withers, Cat Stevens, Nick Drake.

Jonathan Jeremiah för vidare deras arv. Och vad jag antagligen också gillar med det är att det är raka motsatsen till den åttiotalsvurm som dominerat i framför allt Sverige de senaste åren som i alla fall jag tycker börjar gå över styr (Fibes! Oh Fibes nya är väl ändå bara för mycket..?).

Lyssna på Jonathan Jeremiah här (om ni ändå vill ha modernare tongångar finns för övrigt en snygg Morgan Geist-remix också… men U2-covern ”With or without you” bör man undvika helt och hållet).