Jag lyssnar på Fatima. Hon fortsätter att presentera så utsökta smakprov från sitt debutalbum att jag tror att vi kommer att få uppleva stordåd från henne när skivan släpps i maj.

Jag lyssnar på Islajas album S U U och John Cale och Terry Rileys trivsamt flippade samarbetsprojekt Church of Anthrax från 1971.

Jag lyssnar på Maya Jane Coles kommande Fabric-mix, den bländande samlingen Haiti Direct – Big Band, Mini Jazz & Twoubadou Sounds, 1960–1978, och Ondo Fudd.

Och så lyssnar jag på den fantastiska spellistan En annan musikhistoria. Den kom för några veckor sedan med Alice Kassius Eggers lika fantastiska som viktiga text om att det behövs en annan historieskrivning inom musiken. Att det är dags för en perspektivförskjutning, både då och nu. Och att det behövts alldeles för länge.

Jag blir genuint glad över en spellista som En annan musikhistoria. Det är så mycket bra musik och så många artister med särpräglade uttryck. Det är så mycket som sällan hörs, och det är precis den strukturen – den fundamentala bristen – som spellistan pekar på med smärtsam tydlighet.

Därför borde En annan musikhistoria vara en självklar kunskapskälla för varje musikintresserad person som vill utveckla sina influenser och vara fri i tanken och i sitt förhållningssätt, från och med nu.