How cool your site, i loved it, come visit my site too, friend:
https://strelato.com

Tack för en intressant analys. Precis som du säger så sträcker sig dagens politiska engagemang sällan förbi det rent praktiskt gagnande, centrerat kring den egna sfären. En teoretiserande på en högre nivå, där man – som du säger – söker efter källan till händelser i samhället, tror jag är något som saknas. Istället avsäger man sig dock förmågan att handla, och tar med hjälp av illusioner fokus bort ifrån de faktiska orsakerna.

Kanske är avsaknaden av ideologiska val helt enkelt ett resultat en stats demokratiska slutstation? Sverige, liksom andra länder i västvärlden, har nått en punkt där majoriteten av folket inte behöver handla, eftersom de har allt de behöver. Det val som är direkt mest fördelaktigt för majoriteten är det som styr. Man nöjer sig vidare med ovan nämnda syn på dagens många distanserade samhällsproblem. Aktivismen ligger följaktligen helt i händerna på de grupper som hamnat utanför det spektrum som samhället gagnar.

Däremot så är jag inne på din tes att någonting verkligen har hänt, att det nog har skett en avpolitisering. För mig är svaret varför enkelt: liberalismen anses vara det enda politiska alternativet. På 70-talet, exempelvis var kommunism fortfarande ett politiskt alternativ. Idag är ju identitetspolitiken den enda verkar engagera människor, oavsett om den tar sig i form av rasism eller feminism eller i sig en välvillig men rasistisk mångkulturell diskurs – som i sig ju i högsta grad är ett fall av liberalismens hegemoni; vi frågar oss inte varför migrationsströmmarna ser ut som de gör, utan vi tvingar oss att ha en moralistisk korrekt attityd till dem: de som kommer är något annat, de är kul, spännande osv. Orsaken till att människor söker försörjning direkt i rikare länder diskuteras inte. Anledningen är, menar jag att orsaken är kapitalismen och kapitalismen ses som det enda demokratiska systemet. Kort sagt, realsocialismens fall blev inte en nytändning åt socialdemokraterna åt vänster, tvärtom accepterade man nyliberalismens premisser. Så länge alternativ till nuvarande hegemoni inte presenteras och realiseras som praktik tror jag vi kommer fortsätta se mer av den avpolitisering du målar upp. Litteraturtips, även om jag inte håller med henne om lösningen: Chantal Mouffe – om det politiska.