Och Nanamica.

Album:
Stornoway – Beachcombers Windowsill
CEO – White Magic
Tracey Thorn – Love & It’s Opposite
Forest Swords – Dagger Paths
Janelle Monáe – The Archandroid
Anna Von Hausswolff – Singing From The Grave
Jaheim – Another Round
Guido – Anidea
Burzum – Belus
Ikonika – Contact, Love, Want, Hate
The Dream – Love King
Teenage Fanclub – Shadows
The Radio Dept – Clinging To A Scheme
Kode9 – DJ Kicks
Onda & Fejs – Volvomusik
The Fall – Our Future, your Clutter
Gorillaz – Plastic Beach
Chaz Jankel – The Submarine Has Surfaced
Wolf People – Tidings
Katell Keineig – At The Mermaid Parade
Scuba – You Got Me
Steve Mason – Boys Outside
The Chemical Brothers – Another World

Låtar:
Gorillaz – On Melancholy Hill
Vic Godard & Irvine Welsh – Blackpool
Tom Trago – Use Me Again
Try To Find Me – Get To My Baby (TBD Version)
Gigi – No, My Heart Will Go On

The Concretes – Good Evening
The Drums – Forever & Ever (Saint Etienne Remix)
Television Personalities – She’s My Yoko
Millonyoung – Cynthia
Kylie Minouge – All The Lovers
Syket – Fish Band
Blur – Fool’s Day

Joker – Tron
Breakage – Speechless feat Donae’o
Cocorosie – Lemonade
Drake ft Gyptian – Find Your Love

The Radio Dept – All About Or Love
Marvin Sapp – I Came
Frankie & The Heartstrings – Hunger
Sam Amidon – Relief
Clubroot – Cheerubs Cry

Martyn feat Spaceape – Is This Insanity? (Ben Klock Remix)
Holy Fuck – P.I.G.S
The Miracles Club – Light Of Love
Onra – Send Me Your Love
Paul Simpson – Decomposing
M.I.A – It takes a muscle
James Yuill – Taller Song

Instra:Mental – Let’s Talk
Best Coast – Far Away
The Djoon Experience Feat. Kenny Bobien – Old Landmark
Pascal – Nyår
Shuttleworth – England’s Heartbeat (feat. Mark E. Smith)

Gayngs – Cry
Hot Club De Paris – Biggie Smalls And The Ghetto Slams
Teenage Fanclub – Baby Lee
Joy Orbison – The Shrew Would Have Cushioned The Blow
Cece Winians – You Are Loved

Freeway & Jake One – Throw Your Hands Up
Dom – Burn Bridges
Kerri Chandler – House Is House
The Low Anthem – To The Ghosts Who Write History Books
Yelawolf – In This Club
Jerome Sydenham – Cowboy
R.Kelly – When A Woman Loves

CEO – Illuminata
T++ – Voice, No Bodies
Steve Mason – Boys Outside
Take – I Miss My Brains
Lil’ B – See Your Cry

Gyptian _ Hold Yuh
LCD Soundsystem – You Wanted A Hit
Pure Ecstasy – Voices
Method Man, Ghostface, & Raekwon – Our Dreams (Feat. Inspectah Deck, Sun God)
Vybz Kartel – Clarks

Samlingar och återutgåvor:
Rolling Stones – Exile On Main Street
The Cure – Disintegration
To Scratch Your Heart: Early Recordings From Istanbul
Harder Shade Of Black

Robert Wyatt – His Greatest Misses
Joe Gibbs Discomix Showcase Vol 4-5
Keb Darge & Paul Weller Pres. Lost & Found Real R’n'b & Soul
Kenny Graham And His Satellites – Moondog And Suncat Suites
Shangaan Electro: New Wave Dance Music From South Africa

Roger Miller – What Are These Things With Big Black Wings? (Från Mississippi-kassetten med samma titel)
Exerimental German Rock And Electronic Musik 1972-83
Cloud Cuckooland
Honey Cone – Honey Cone

George Jackson – In Memphis 1972 -1977
Beres Hammond – Just A Man
Phil Spector: The Early Productions

Sun Ra – The Shadows Cast By Tomorrow
Googoosh – Sketches Of Iran Vol 1
Walter Gibbons – Jungle Music – Mixed with love: essential & unreleased remixes, 1976-1986
135 Grand Street New York 1979

Det första: Intervjun Raf Simons ger till Style.com. Jag vill att ni alla klistrar upp nedanstående citat på köksväggen hemma. Det är värt att applicera på alla världens kulturformer.

“What freaks me out about fashion today is the speed—the speed of consuming, the speed of ideas. When fashion moves so fast, it takes away something I always loved, which is the idea that fashion should be slightly elusive. Hard to grasp, hard to find. We say this word, elite, like it’s bad to be elite, but is it? Shouldn’t there be some things, fashion included, that you can enjoy as creativity, as a message that requires thinking over? I’d like there to be time for that again. I mean, in the end the consumer will decide. We can only suggest. That’s their freedom. But I know for myself, it’s like, for the past eight years, I’ve been collecting art. And I follow the artists I care about; I don’t buy one piece by every artist. I know there are people who do that, but I can’t express myself that way. My point of view is that if I love a certain kind of beauty, I want more of that beauty. I don’t need 200 different beauties.”

Åh! “Slightly elusive. Hard to grasp, hard to find”. Precis så.

Sak två: På något sätt är det år 2000 igen.
Om kvällarna bläddrar jag i Per Hagmans “Vänner för livet” och somnar tidigt. Igår handlade jag en tshirt från amerikanska Stüssy. Må vara att jag köpte den mest för att det stod “Kingston, Jamaica” på den och var en del i labelns samarbete med reggaebolaget Greensleeves.

Idag ramlade Bret Easton Ellis “Imperial Bedrooms” ned i varukorgen. Lite senare var det dags för japanska White Mountaineering att utöka min garderob. Och det enda jag kan tänka är: Jag har ju gjort det här förut.

Sak tre: Det har kommit väldigt mycket bra musik på sistone. Bland annat det här:

I Smell A Rat [Early Black Rock 'n Roll 1949-1959] (Samling), PC Worship – Dune Of Heroin /Godless Love (Singel), Honey Cone – Honey Cone (Återutgåva), Deepchord Presents Echospace – Liumin Liumin Reduced (Album), Greensleeves The First 10 Years [Mixed By Dj Al Fingers For Stüssy Deluxe 2010] (Samling), Jerome Sydenham – Black Ice (EP), Phanta Du Prince – Welt Am Draht [Animal Collective Remix] (MP3), The Cure – Disintegration [Deluxe Edition] (Återutgåva), Cloud Cuckooland (Finders Keepers-samling), Dom Thomas – Exploding Disco Inevitable (Finders Keepers-mix), Martyn – Berghain 04 Part 1 (Singel), Evan Parker – Whitstable Solo (Album).

Men det mest intressanta var den lilla release från Hot Club De Paris (Fantastiskt bandnamn) som var döpt till “The Rise And Inevitable Fall Of The High School Suicide Cluster Band” (Ännu mer fantastisk titel) och där spår två heter “Biggie Smalls And The Ghetto Slams” (Fullstandigt bäst titel).

Jag är lättlurad och enkelspårig. Det kanske bara finns en ledig plats för en Vic Godard-inspirerad orkester med högt hängande knallröda gitarrer.
However, det struntar jag i: Hot Club De Paris kommer från Liverpool, släpper på fina Moshi Moshi och deras gitarrslingor gnistrar som eldflugor strax ovanför huvudet på varje ensam vitklädd yngling som släntrar hem själv i försommarnatten.

Det finns dock en liten skillnad: Vi vet exakt varför vi lyssnar på Watains “Waters of Ain”, varför vi koketterar med Nanoks “Grammatica Obscura” eller varför vi väljer att knyta vår bandana på ett visst sätt runt halsen.

Familjen Schuterman må “andas fashion” bäst de vill. De må vara hur smarta, välutbildade och meningsfulla som helst.
De kommer ändå aldrig förstå.

Bra saker:
Inventory No 2
Per Hagman
Forest Swords
Lawless Darkness
Wolf People
The Real McCoy’s
Ikonika
James Yuill
Evolution Of Dub: The Missing Link

Ännu svårare blir det när Benga, ytterligare en av dessa artister du bör ha åtminstone en magisterexamen i popmusik för att få lyssna på, återkommer med en sådan oerhört lättillgänglig hitsång som “No bra, No Panties”. Hade bara den person som beslutar om vilka upptemosånger som ska få spelas från den centraliserade musikspelaren i Mcdonalds-högkvarteret varit musikintresserad hade “No bra, no panties” kunnat bli soundtracket till din för gamla burgare, och till arbetarnas försvunna timmar.

Passande dessutom: Burgarkungen är ju naken.

Vic Godard & Irvine Welsh – Blackpool (Album)
Att Vic Godard varit 00-talets svenska popscens största inspiration är ingen lögn. När jag talade med honom tidigare idag pratade han sig varm om såväl Jens Lekman som The Embassy och hans landsmän i Let’s Wrestle. Åtminstone två av de banden skulle aldrig ha existerat utan Vic.

Optimo Presents Fabric 52 (Mixalbum)
Housemusiken – fortfarande ett frustande illrött hjärta. Jag vill ha bas som borrar igenom min kropp, jag vill ha pianomattor stora som hangarfartyg. Och jag vill inneslutas för evigt i den sekund som treble-reglaget vrids två centimeter åt höger.

Dead Letters Spell Out Dead Words – No Words (Album)
Ett av Sveriges avgjort bästa band. Med försiktig ambienthand ritar de upp sina blyertsskisser av en övergiven industristad.

Television Personalities – She’s My Yoko (Albumspår)
Dan Tracey har plankat ackorden, melodin och tematiken från Bob Dylans “Is Your Love In Vain” och spelat in en hyllning till kärleken i tredje person.

Konono N°1 – Assume Crash Position (Album)
Jag har aldrig skrattat så sorgset som när Way Out West för någon månad sedan presenterade en av världens bästa funkgrupper såhär:

“Så i sann kristen avlatstradition bokade vi lite svarta utomeuropéer. Nej. Jo… nej. Way Out West har alltid hävdat att vi utgår från musiken, och magen. Så är det. (…) Därför är det en glädje att presentera en samling artister som kommer från hörn av världen vi inte sällan förknippar med antingen mat eller våldsamma konflikter. (Blottar vi våra fördomar nu – fine: blotta då dina!)”.

Well. Harkel. Men okej:

1. Nej, jag förknippar inte Afrika –  eller någon annan världsdel – främst med “mat”.
2. “Blottar” fördomar? Det står en vinröd jätteslägga med mitt namn på parkerad utanför den vidöppna entŕen till Way Out West. Var vänlig flytta den till ingången för ackrediterade besökare så slipper jag gå en omväg för att hämta den.
3. Okej, då en fördom från mig: Personen som skrev utskicket gillar bara inte Konono N°1, eller hur? Då hade vi ju kunnat prata om musiken istället. Den stenhårda tumfunken. Då hade vi kunnat prata om att Konono N°1 är en av världens bästa dansakter, som passar utmärkt för en festival som Way Out West. Men det är tydligen viktigare att “boka lite svarta utomeuropéer”.

I övrigt vill jag bara snabbt nämna Mock & Toof – Turning Echoes (Album) och Clubroot – II Mx (Album) när jag ändå har er på tråden. Hejdå.

The Wild Swans – Revolutionary Spirit [Live] (EP-spår)
“I stand as Saint Sebastian with love for a higher command”.

A Mountain Of One – Ahead Of The Curve (Richard Gateaux Mix)
Bara en gång till innan jag släpper det band som vid sidan av TTA formade åren 06-08.

Liljana Buttler – Sumorna Nedelja (Albumspår)
Lars Lovén uppmärksammade Buttlers död. Detta sista spår från hennes sista album är ett ensamt kylslaget vrål rakt ned i mörkret.

Teenage Fanclub – When I Still Have Thee (Albumspår)
“From the western isles to the tasmanian sea…” Fannies from heaven, älskar er.

Try To Find Me – Get To My Baby [Tbd Extension] (Tolva)
Wow! Årets housesingel alla kategorier.

Samma vecka som Radio Depts ”Clinging To A Scheme” officiellt släpps i butik ramlar nyutgåvan av den japanska Robert Wyatt-samlingen ”His Greatest Misses” ned på mitt hallgolv.
I texthäftet, nästan längst bak, finns tre små berättelser. Det är berättelserna om den fängslade israeliske vetenskapsmannen Mordechai Vanunu, Mohammad Mossadegh, Irans premiärminister 1951-1953, och bomberna över Hiroshima/Nagasaki 1945.

”August 6th 1945, the first atomic bomb was dropped by the USA on Hiroshima. On August 9th, a more powerful weapon was dropped on Nagasaki. (…). None of the victims had any idea what it was that had hit them. One survivor wondered ‘how such exstensive damage could have been dealt out of a silent sky’. Almost no-one heard the bomb. They experienced a silent flash, ‘a sheet of sun’. And those who were looking in the direction of this ’sheet of sun’ saw nothing else again. ‘Their melted eyes had run down their cheeks’.

Motstånd kan vara drömmen om en kärnvapenfri värld. Den kan också vara någonting som ligger utanför ett strikt politiskt plan. Åtminstone så länge vi faktiskt envisas med att särskilja politiken från de personliga upplevelserna och våra hjärtan.
Motstånd handlar, från de första revolutionära 14-åriga tankarna till ålderns mest skamfyllda situationer, när kroppen inte längre bär, i första hand om hjärtat och om att kunna se sig själv i spegeln när livet långsamt stänger dörren. Att välja sina strider. Att slåss för det som är värt att slåss för. Det handlar inte bara om skattesatser och vård, skola, omsorg.

Under 00-talet förändrades plakatpolitiken i musiken, litteraturen och filmen. Från att ha gapat högst på barrikaderna med ett utslitet hjärta i händerna började många artister och kulturskapare att viska: Det gäller såväl Radio Dept och ”Man tänker sitt” som Alber Elbaz .

Musiken växte upp, slutade ligga runt och dra i sig ecstasy. Den tog några nödvändiga steg åt sidan från Terry Richardson och Atari Teenage Riots våldsamma uttryck. Det här är välkänt – Vampire Weekends Oxford-romantik och ett par vita hörlurar var möjligen 00-talets enskilt tydligaste sammanhållna riktning under ett decennium som annars sägs ha handlats om fragmentisering.

Trevligheten var en reaktion, men också djupt nödvändig: Under 00-talet dränktes skriken i ett dånande hav av människor som endast undantagsvis hade något att säga. Snarare gjorde de en poäng av att inte ha något att gapa om, de gjorde det i alla fall.

Endast de som bara i förbifarten höjde blicken från golvet, endast de som artigt väntade på sin tur tilläts höras genom detta evinnerliga dånande. Jag tror verkligen  att det är därför som Radio Dept, snart tio år in i sin karriär, fortfarande har en växande fanskara. För att det fortfarande känns som att de lever i de tysta gränsländerna mellan en evig fanzinekultur och Saint Etiennes mest bortglömda stunder.

I England bor Robert Wyatt. Han är rullstolsbunden. Han började sin karriär som trumslagare i Soft Machine. Men det var först när Robert, till brädden fylld av droger, föll från ett hustak och förlamades i underkroppen som han började sjunga. Trots att han inte kunde. Och som han sjöng: porlande som den renaste vårbäck, med en falsett som siktade hela vägen mot toppen av Egyptens pyramider.

Robert kallar sig själv kommunist, det har han gjort så länge jag kan minnas. Trots att det i vissa läger ansetts som svårt opassande har han inte tvekat på den punkten. Han har bara skrattat, lett sitt allra varmaste leende och spelat in ytterligare en sådan där jazzig ballad som vid en första anblick kan ses som helt obetydlig.

Robert Wyatt har alltid seglat i ideologisk motvind. Inte för att han är en ”posör” utan för att han bara råkar vara så. Han kan inte hjälpa det. Han spelade flöjtprogg för smakdomarna nere på Rough Trade som just då var upptagna med att slåss i skinnjackor från Lewis Leathers och lira dub med Dennis Bovell. Ändå omhuldades han av dem. What’s not to love med skäggig skrattande jazzkille med världens varmaste leende? Det är ju inte så fienden ser ut.

Men själva uttrycket i Robert Wyatts musik – bilden bakom bilden – går igenom all verkligt omvälvande kultur, hela vägen fram till Radio Dept.
En duo som kanske egentligen mest av allt är toppen av den växande rörelse som skymtar ovanför havsytan. Därunder göms en hel generation organiserade unga människor som längtar efter ett alternativ, som är trötta på att det de väntar på aldrig kommer, så de gör det själv.

”We did want to function as a parallell world”. Så berskriver Wyatt i Jonathon Greens ”Days In The Life” sin uppväxt i de moderna jazz-kretsar runt East End han hängde i som ung man. Linjen fram till nutidens välklädda och artiga män (Det är tyvärr fortfarande bara män vi pratar om) med OL-print på insidan av kavajslaget och popmusik i fickan är spikrak.

Bara en enda artist som på allvar kan kategoriseras som politisk tar avstånd från allt detta. Där Glasvegas fortfarande tror på och siktar mot den enskilda människans humanism tar Mathangi “Maya” Arulpragasam en brinnande Molotow coctail och skickar den rakt in i en stagnerad kulturell sfär där ingen längre tror att popmusik kan betyda något på riktigt. Vad som händer? Hela jävla skiten exploderar.

“I throw this in your face when I see ya
I got something to say
I throw this shit in your face when I see ya
Cause I got something to say
I WAS BORN FREE”

M.I.A.:s lyrik till “Born Free”, denna hennes första singel från hennes tredje album, osar av explosioner, krutrök och The Clashs artificiella revolutionsromantik. Hennes släktband till den tamilska militanta gruppen “Eelam Revolutionary Organisation of Students” skapar en perfekt grund för verkligt omvälvande popmusik. Kanske en för bra grund.

Men jag vill för en gångs skull hålla M.I.A. – denna teoretiskt perfekta popskapelse – borta från cynismen som säger att den så omtalade videon till “Born Free” enkom är en spekulativ produkt skapad för att föda en marknad som längtat efter någon som talar deras språk.

M.I.A, Born Free from ROMAIN-GAVRAS on Vimeo.

Mer intressant och det verkligt signifikativa för denna underström av motkultur som präglat popmusiken så starkt under det senaste året är hur den fortfarande hämtar kraft från de ideér som växte fram vid två varandra närliggande adresser: Don Letts butik Acme Attractions vid Kings Road och skivbutiken Rough Trade, 202 Kensington Park Road.

Ingen tror mig, men jag hade hellre låtit bli att skriva den ovanstående raden.

Kanske vill jag i teorin hellre se en popmusik som växer fram ur spillrorna av, exempelvis, det forna Sovjet eller ett funkspelande Polen. Men det tidevarv vi lever i kräver faktiskt inte ett annat språk än det som redan existerar i popmusiken: Det enda som krävdes var att någon skulle plocka upp bollen och åter börja spela inom det rigida regelverk för politisk popmusik som slipats till perfektion under de senaste sextio åren. Radio Dept. och Robert Wyatt utnyttjar möjligen spelplanen annorlunda än M.I.A. Alla strävar dock efter att nå samma poäng. Alla ser samma dröm i horisonten.

“Social climbers at the frontier
But I refuse that climb
You’re leaving just in time”

The Radio Dept – “Domestic Scene”

”They say the working class is dead,
we’re all consumers now
They say that we have moved ahead
- we’re all just people now
There’s people doing ‘frightfully well’
there’s others on the shelf
But never mind the second kind
this is the age of self”

Robert Wyatt – “The Age Of Our Self”

“His Greatest Misses” är en fulländad samling sånger som kommer att leva långt efter att Breakages debutalbum långsamt tynat bort. Någonstans i öst skriver en fjortonårig flicka försiktigt ned namnet “Duke Ellington” i ett anteckningsblock. Hon tystnar en stund. Framför datorn senare på kvällen lägger hon till en rad i anteckningsblocket.
“Suicide. Ghost Rider”.

Ytterligare ett liv förändras.

Andra bra saker:
Absolutely The Very Best Of Prelude (Samling), 135 Grand Street New York 1979 (Samling), P.P Arnold – The First Cut The Immediate Anthology (1966-68), Joe Gibbs Discomix Showcase Vol 4-5 (Samling), The Fresh & Onlys – Witchy Woman, The Low Anthem -To The Ghosts Who Write History Books (Singel), Kendal Johansson – Blue Moon (Singel), Free Stolen Recordings Sampler Samling), Lou Bond – Lou Bond (Album), Ewa Demarzcyk -Rosyjska Plyta (Album), Gayngs – Relayted (Album).

Kuniyuki Takahashi – Walking In The Naked City (Album)

DOM – Sun Bronzed Greek Gods (EP)
Chicagojazzen – Misantropi för nybörjare (Album)
There Is A Thin Red Line Between Doo Wop & Soul (Samling)
Doo Wop Jamaican Style (Samling)

Emily Bronte – Wuthering Heights (Bok)
Onda & Fejs – Volvomusik (Mixtape)
Lagos Disco Inferno (Samling)
Jim O’rourke – All Kinds Of People: Love Burt Bacharach (Album)

Welcome Home: Diggin’ The Universe (A Woodsist Compilation 2010, Samling), Anna Von Hausswolff – Singing From The Grave (Album), Ouaga Affair – The Hard Won Sound Of The Upper Volta (1974-78, Samling),  Aleks – Andra Porten (Singel), The Miracles Club – Jack Your Body (EP-spår), Bobby Bland – The Duke Recordings 1969-69 (Samling), CocoRosie – Grey Oceans (Album), Beach Fossils – LP (Album), Henrik Schwarz, Kuniyuki Takahashi – Once Again (Tolva), The Mob Gets Expensive – Explosive Mode (Album), George Jackson – In Memphis 1972-77 (Ny, fantastisk samling på Kent) , Frog Eyes – Paul’s Tomb A Triumph (Album).