Wikileaks
Det går inte att säga hur de kommer att påverka oss. Bara att de kommer att göra det. Om trettio år när vi tittar tillbaka på 2010 är det Wikileaks vi snackar om. Förhoppningsvis är det fortfarande möjligt att både tycka att information måste vara fri och att misstänkta våldtäktsmän bör ställas inför rätta.

En profet
Årets överlägset bästa film är en fransk fängelserulle. Un Prophete är helt befriad från allt som gör amerikanska sådana till så plågsamma upplevelser. Ingen amatörpsykologi. Inga bortförklaringar. Ingen regissör som kramat nån vit jävla kanin under inspelningarna. Bara materiella orättvisor, hårda tag och fullkomligt lysande skådespelarinsatser.

Slavoj Zizek
Ok, han skrev samma bok som förra gången. Och förrförra. Ok, du kan lika gärna se klippen på Youtube. Ok, han trollade bort delar av den vassaste argumentationen med postlacanianska besvärjelser. Men en sak är säker. Karln kommer inte att ansa skägget och skaffa sig ett riktigt jobb förrän profetiorna om världens undergång besannats. Och tro mig, de kommer dem att göra.

Hollywoods död
Om någon mot förmodan missat det, så är det på teve inte på bio det händer. All talang är nämligen uppbokad med att göra ”Justified”, ”Breaking Bad”, ”Rubicon”, ”The Walking Dead”, ”Boardwalk Empire” och så många andra bra serier att endast arbetslösa tjackpundare hinner se alla. Om Alliansen visste vilket reellt hot mot arbetslinjen detta utgör skulle de skickat nationella insatsstyrkan till AMCs huvudkontor för länge sen. Medan vi plöjer säsong efter säsong förvandlas Hollywood en gång för alla till en underleverantör åt leksaksbranschen.

Barbara Ehrenreich leende
Tekniskt sätt släpptes hennes bok ”Smile or Die” i slutet av 2009. Men aldrig har en stridskrift mot feel-good-coacher, självhjälpshäxor och nyandlig managementfilosofi varit så angelägen som i år. Aldrig har det varit så roligt att inte tänka positivt. Så god jul, den klappen är till dig Kay Pollak.

Moritz von Oswalds orkester
Maurizio tog sin trio, åkte till New York och spelade in en liveskiva tillsammans med Carl Craig and Francois K. Kan mycket väl vara det bästa som hände musiken 2010.

Eyjafjallajökulls kaskadspya
I våras spottade mäktiga Eyjafjallajökull ur sig ett tack för senast. Från Islands tomma plånbok till finansmarknaden with love. Det regnade eld, rök och aska över missade affärsluncher i Bryssel. Över uteblivna traktamenten, försvunnet bagage och skrynkliga kostymer och dräkter. Över First Business Class, stadsjeepar och avdragsstädade villor. Över stressade affärsresenärers vana att köra med tjänstefolket, mindre vana att trängas med tågluffare i jakt på sista biljetten. Många såg vulkanutbrottet som ytterligare ett tecken på att världens undergång är nära. Det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt.

Jamaica vs Japan
All modern dansmusik befinner sig någonstans på en skala mellan Jamaica och Japan. Mellan modifierade tv-spel och knastrig bas. Mellan rent och smutsigt. Mellan uppspeedat och försenat. Finaste motpolerna i år är Ikonika på ena sidan och gravt underskattade King Midas Sound på den andra.

Början till slutet på linjen
Medan i stort sett alla politiska krafter tävlar om att sysselsätta oss i så stor utsträckning som möjligt, inser allt fler vad redan Karl Marx insåg: Välstånd mäts inte i hur mycket vi jobbar, utan i hur lite vi jobbar. Vi har haft åtta timmars arbetsdag i nittio år nu och det är hög tid att slå av på takten och göra något vettigt istället. En bra början är att läsa Roland Paulsens ”Arbetssamhället”, den viktigaste politiska skriften som givits ut i Sverige de senaste femtio åren.

Det finns få händelser som är så omstörtande som när människor tar tillbaka initiativet. När vi lämnar fabriken, underordningen och alienationen åt sitt öde. När vi upphör att vara isolerade öar av arbetskraft för att istället flyta iväg tillsammans och uppstå som något helt annat.

En svärm av kollektiv intelligens. En allmänning. En temporär autonom zon kring en gigantisk stapel av bashögtalare. Med blickarna riktade mot framtiden. Mot en bättre, vackrare och rättvisare värld.

Jag har alltid tyckt att det är en starkare politisk handling att samlas för att dansa än att exempelvis demonstrera eller krascha fordon i aldrig så symboliska byggnader.

En revolutionär situation är ingenting som uppstår av sig själv. Det är något vi gör tillsammans. Någonting säger mig att revolutionen startar nästa gång vi förlorar oss själva – och därmed den gamla världen – to the beats of the music.

Hursomhelst. Här är en sammanfattning av den musik jag dansat till det senaste året.

/Fredrik Edin

Lyssna på mixen här.

1. ”Sometimes” –  King Midas Sound
2. ”Gentle Giant (Efdemin Remix)” – Tiga
3. ”Luechtoorn” – Kollektiv Turmstrasse
4. ”Vampire” – Deadbeat
5. ”The Other Vision (Holger Zilske Remix)” – Pablo Bolivar
6. ”Cowboy Flyers (Deepchild Remix)” – Dilo and [a]pendics.shuffle
7. ”The Shrew Would Have Cushioned the Blow (Actress Neu Haus So-Glo Mix)” – Joy Orbison
8. ”Dstry<All>Prfts (Shackleton Remix ft Vengeance Tenfold)” – Badawi
9. ”Love You To Life (Digital Mystikz Remix)” – Grace Jones
10. ”Drop The Other (Scuba Remix)” – Emika
11. ”Night Dive” – F
12. ”Sometimes In Autumn (Shackleton Remix)” – Harmonia & Eno

Fredrik Edin driver i vanliga fall bloggen Skumrask.