Grime 2015 (samlingsalbum)
Den bästa grimen 2015. Samlingsalbum av Elijah och Skilliam. Thanks fam.

Lucy Cliché – Drain Down (ep)
Australiens technoscen förtjänar mer uppmärksamhet. Mycket drone och punk:

Strict Face – »Alice (Victoria Kim Bootleg)« (låt)
DJ-duon Victoria Kim är Sydney via Seoul. Ballroom möter UK riddim möter K-Pop & koreansk rnb. Fastnade för denna extra mycket.

MA Deejay – »Gomenasai instrumental« (låt)

Lisa Ullén Quartet – Borderlands (album)
Fantastisk explosiv frijazz av Sveriges viktigaste jazzmusiker Lisa Ullén.

Mix – Formation

1. Champion ft. Four Tet – »Flip Side«
2. Jamie xx ft Four Tet – »SeeSaw (Club Version)«
3. Shlohmo – »Ten Days of Falling (Jacques Greene Remix)«
4. Kelela – »A Message (DJ Spinn Teklife Remix)«
5. Lc – »Ally«
6. Fatima Al Qadiri – »Power«
7. Pinch ft. Riko Dan – »Screamer«
8. Dusky – »Bitter Lake (Original Mix)«
9. J:Kenzo – »Rum Punsch«
10. Wen ft. Riko Dan – »Play Your Corner (Walton Remix)«

Silvana Imam ft. Marlene –»För Evigt« (låt)
Silvana Imams »För Evigt« är utan tvekan en av mina absolut bästa låtar från året. Det finns så mycket i texten som är peppande, tröstande och allmänt genialiskt.

Wiley – »Step 2001« (låt)
»Step 2001« är egentligen inte mycket mer än en grime-låt enligt konstens alla regler men jag älskar Zomby (som producerat). Jag jag älskar grime och raderna Wiley spottar tillhör bland det bästa han skrivit: »I like rice, basmati. I live life, quite happy«.

Puma by Rihanna Creeper (skor)
Rihannas tolkning av Pumas Suede är givna för läktaren 2016. Surt att herrstorlek 46 verkar vara en omöjlighet.

Anna von Hausswolff – The Miraculous (album)
Anna von Hausswolff. Låttitlarna är genialiska och det droniga soundet övertygade mig redan på första låten. Passar utmärkt till förmiddagskaffet.

Zara Larsson – »Lush Life« (låt)
Zara Larsson är bäst.

Så här lät året i övrigt:

Jessy Lanza – You Never Show Your Love (EP)

Könsförrädare – End of History (album)

Nicki Minaj ft. Beyonce – »Feeling Myself« (video)

Hinds – »Chili Town« (låt)

Grimes – Art Angels (album)

Lana Del Rey – Honeymoon (album)

Min Stora Sorg – Vår/Sommar -16 (album)

M.I.A – »Borders« (video)

Nicolas Jaar – Nymph Series (tolva)

Jamie xx – In Colour (album)

Yung Lean – »Hoover« (video)

Four Tet – Morning/Evening (album)

Abdulla Rashim – A Shell of Speed (album)

Thaiboy Digital – »Forever Turnt« (låt)

Fetty Wap – »Trap Queen« (låt)

A$AP Rocky ft. Joe Fox, Future, M.I.A – »Fine Whine« (låt)

Mix: Strictly Public Transportation by Mixcloud

Mix: Strictly Public Transportation

1. Leon Vynehall – »Butterflies«
2. Jamie xx – »All Under One Roof Raving«
3. Lone – »Begin To Begin«
4. Floating Points – »King Bromeliad«
5. FaltyDL – »Some Jazz Shit«
6. Tessela – »Butchwax«
7. Pinch – »Obession (The Possession) (Shed Remix)«
8. Robert Hood – »Protein Valve (Re-Plant)«
9. Fhloston Paradigm – »Race To The Moon«
10. Dusky – »Inta«

När Jamie xx tar sig an Gil Scott-Herons ”I’m new here” från fjolåret så är det just ett möte, på flera sätt. Scott-Heron, den åldrade soulmannen vars röst ger intrycket av att besitta en visdom av nästan bibliska proportioner, i händerna på en av de mest begåvade unga britterna just nu. Det är ett möte, mellan generationer och kontinenter. Ett annat är Jamies cut’n’paste-teknik, där han inte bara sätter ihop en låt utifrån flera olika, utan också petar in Gils gamla sånginspelningar lite här och där. En ung person möter sitt äldre jag, sida vid sida, lite som i den här förtjusande fotoutställningen. Och ett tredje möte är det mellan två olika musikkulturer: Gils afroamerikanska singer/songwriter-stil möter Jamies urbana klubbsound. Men det finns också uppenbara gemensamma nämnare mellan Gils stämma och Jamies ljud: det ödsliga, ensamma, hårda men kärlekstörstande.

Men ”We’re new here” är också en skiva som är lika bra i teorin som i praktiken. Allt Jamie hittills legat bakom är inte guld, till exempel faller den där Adele-remixen rätt platt efter några lyssningar. Men här passar hans distinkta rytmer och ljud Gils skarpa, hårda röst märkligt perfekt; det uppstår ett dynamiskt spänningsfält, det sprakar och gnistrar likt ett tomtebloss i mörkret. Likt Darren Aronofskys ”The black swan” är det en väldigt intensiv, påträngande upplevelse att ta del av. För snart fyrtio år sedan skapade Gil Scott-Heron ilskna spoken word en slags blueprint för all ”intellektuell”, analyserande hip hop som kommande generationer skapat. Med den här skivan befinner han sig åter i främsta ledet.

Litet ps. XL/Playground skickade tidigare ut ett mail där de föreslår att man beger sig till olika platser runt om i Sverige för att lyssna på ”We’re new here”. Man ska där gå in på en webbsida som ”avgör var personen befinner sig och börjar spela upp albumet om man är på rätt plats.” Detta alltså för en skiva som läckts för flera veckor sen. Unskyld XL, jag kommer definitivt att köpa skivan när den väl kommer ut, men den här idén är tämligen verklighetsfrånvänd. Kommer en enda person följa denna anvisning?

Jag fullständigt älskar The xx.