Samma rytmiska besvärjande kan jag uppleva hos en minimalistisk musiker som Julianna Barwick. Hon använder envist upprepningen för att tvinga fram en effekt hos det fåtal element som utgör hennes låtar. Eller hos William Basinski, som i The Disintegration Loops låter loopen skildra världens förgänglighet (jag har tidigare skrivit om detta här.)

På sitt debutalbum Mvh Anso, M$$ sysslar Ann-Sofie »Anso« Lundin – mer känd som Min Stora Sorg – med något liknande. Det är ett projekt som utgör ett helt eget expanderande kosmos i Musiksverige.

I september 2012 kom Min Stora Sorgs debut-EP som skapade uppmärksamhet främst för låten »Blomstertid« och hur den omarbetade den traditionella sommarpsalmen »Den blomstertid nu kommer«.

Också på Mvh Anso, M$$ tycker jag mig höra harmonierna från svensk psalm. På samma sätt som den svenska folkmusiken finns hos ABBA, på samma sätt som amerikansk soul fortfarande präglar och bokstavligt talat letar sig igenom de distade beatsen på Kanye Wests Yeezus, finns psalmen i Min Stora Sorgs musik. Den bryter sig igenom de mörkt vemodiga klangerna som hoppfulla ljusstrimmor.

Anso Lundin spelade bas i ett rockband på högstadiet och innan hon började arbeta med Min Stora Sorg var hon en del av duon Idiot Kid. I intervjuer har hon talat uppskattande om såväl Lady Gaga och Destiny’s Child som This Mortal Coil och Azealia Banks. Det är knappast några märkliga influenser men faktum är att lika vitt skilda element kan göra sig påminda i hennes musik. Psalmen är bara en aspekt av det mångfacetterade i poplåtarna på Mvh Anso, M$$.

De två dollartecknen i albumtiteln och de tunga smycken Anso bär i musikvideon till »Blomstertid« är inte bara tomma hiphop-referenser. Musiken påminner ofta om den som finns hos samtida amerikanska rappare som Drake eller A$AP Rock, så som de kan låta i produktioner av Noah ”40” Shebib eller Clams Casino. Fast utan det skyddande drömska höljet. Det är därför talande att den svenska rapparen Silvana Imam på sitt debutalbum Rekviem gästas av Min Stora Sorg i låten »Blomstertid, igen«.

Liksom det loopade beatet i hiphop, som generellt har en uppbackande funktion, har upprepningarna på Mvh Anso, M$$ ett direkt samspel med Anso Lundins sång. Ibland tar det sig i uttryck i poplåtar, som i singlarna »Jag står kvar« och Kaah-covern »Innan du går«.

Lika ofta antar musiken en form som snarare påminner om den besvärjande minimalismen hos tidigare nämnda Julianna Barwick. Allra tydligast blir det i avslutande spåret »Förlåt« där Lundin över en pianoslinga sjunger »kan du förlåta mig?«. Frasen sjungs först ensam, flätas sedan samman med en stämma, sjungs enstämmigt igen och upprepas sedan tre gånger tillsammans med stämman innan pianoslingan får ebba ut med några variationer.

Oavsett om förlåtet är riktat till en vän, till en älskare eller till högre makter har det, av den repetitiva inramningen, karaktären av en bön. Upprepningen besvärjer de slitna orden, pressar bort dem från den rena utsagan för att få dem att verkligen betyda något. Förlåtet träder fram lika våldsamt och desperat som Inger Christensens »abrikostræer«.

På ett liknande sätt fungerar »Inte OK«, en låt vars första halva är en intim kärleksförklaring och vars andra halva utgörs av en pianomelodi som får ackompanjera två vädjande upprepningar – »jag vill alltid finnas där för dig« och »jag är rädd«. När sången går över till det senare börjar pianomelodin spelas i en lägre oktav som för att betona rädslan. Jag vill alltid finnas där för dig, men rädslan, den finns.

Min Stora Sorgs sätt att använda upprepning, språklig såväl som musikalisk, för att uppnå en besvärjande effekt går hand i hand med teman av bibliska mått: kärlek, hämnd, förlåtelse.

Mvh Anso, M$$ blir så en vardagslivets psalmbok att bläddra i tematiskt eller att uppfyllas av i sin helhet. En psalmbok att identifiera sig med eller att söka tröst i.

Tisdag:
Singö är en ö i norra Roslagen, Stockholms län (invid gränsen till Uppsala län). Ön ingår i Singö socken. Ön har cirka 370 bofasta invånare och mellan 3 000 och 4 000 fritidsboende. Ön är ungefär 25 kvadratkilometer stor, med en omkrets på 66 kilometer vilket gör den till Sveriges 36:e största ö till ytan. Lanthandel finns på ön men den hade ett uppehåll mellan 2007 och 2010. På öns södra del, invid bron, finns en camping med tillhörande kiosk. På ön finns en insjö, Storträsket, med ett maxdjup på ungefär sju meter.

Onsdag:
Slakthuset är en nattklubb i Stockholm – men innan det att frysarna fylldes med mörka högtalare var det en plats för kött och arbete. En ögonblicksbild av slaktborden som blivit blanka av kylan och ljudet av knivar som skär köttet. När en kniv dras tillbaka följer köttet med.

Torsdag:
Sjukdom är ett funktionshindrande tillstånd som karakteriseras av fysiologisk, psykologisk och/eller social ohälsa. Med sjukdom avses i första hand ett förhållande som sätter normala funktioner ur spel och som kan vara letalt – men också mer allmänt ett diagnoserat lidande. Ett tillstånd som har tecken på att vara en sjukdom (till exempel onormala blodvärden) men som inte nedsätter funktionaliteten, kallas patogent. Beskrivningen av en sjukdoms uppkomst kallas etiologi, medan dess orsaker kallas patogenitet.

Fredag:
Meli’sa Morgan – ”Do me Baby”. Carolyn Cooke – ”Take me away”. The Cavaliers – ”Ooh it hurts me”.

Lördag:
Det bankar en mening under huden skriver Inger Christensen. Det finns de som kan beskriva ett exakt förlopp, medan andra har förmåga att beskriva exakt hur något borde vara. Kan någon berätta vad som står skrivet under huden?

Söndag:
Döden är slutet av livet, ett totalt och oåterkalleligt avstannande av vitala funktioner i en biologisk organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör. Döden kan inträffa på många sätt (till exempel på grund av naturliga orsaker såsom predation, sjukdom, habitatförändringar, ålderdom, undernäring eller onaturliga sådana, som till exempel en olycka). Den största dödsorsaken i industriländer är åldersrelaterade sjukdomar och på senare år även hjärt- och kärlsjukdomar.
Fobi för döden kallas thanatofobi.

Måndag:
Inger Christensen igen: “I dag kom alla vi patienter överens om att säga att det snöade. Vi ställde oss allihop vid fönstren och pressade våra ansikten om rutan och jublade över snön och beskrev den och drömde om hur underbar den skulle vara att leka i”.

Tisdag:
Faye Crawford sjunger ”What Have I Done Wrong?”

Onsdag:
Tjockleken på en fiskelina mäts i delar av en millimeter. En tusendels millimeter kan bära livet. Där finns fimpar, telefonnumret till ön, doften av en köttgryta, en flaska Famous Grouse, bröllopsfoton och ett par gamla stövlar. En för stor varm tröja och en gammal flaska Tabac. Hela ön luktar honung. “Jag fyller år om en månad och jag vill att du är hemma då” säger jag och vecklar ut det långa fiskespöet, låter linan berusat dansa mot stenarna på Storträskets botten.

Torsdag
Den 22 januari 1978 skriver Roland Barthes en lapp från sitt familjehem i Urt, Frankrike: “Jag har ingen längtan men ett behov av ensamhet”. Några månader senare, den 31 maj, skriver han en ny lapp. “Det är inte ensamhet jag behöver, det är anonymitet (den anonymitet som arbetet ger mig)”.

Fredag:
Först en tiondel. Sedan en åttondel. Linan tar spjärn mot vattenytan. En nylonlina kan töja sig en tredjedel av sin egen längd utan att gå av.

Tack till Wikipedia, Roland Barthes, Kristofer Flensmarck och Inger Christensen.

Ur detta enda ord – ”DET” – växer en hel värld, den blommar ut likt klot av fyrverkerier. ”Jag kallar ju på dig när jag tror att du går ifrån mig”, skriver hon. ”Jag kallar ju på dig när jag tror att du går ifrån mig” upprepar jag. Sådär håller vi på om nätterna, jag och Inger.

Av helt andra anledningar tycker jag om Skriets nya album. ”Vi äter alla i solen (…) inget särskilt händer”, sjunger Isak Sundström på inledande ”Ett hål i sommaren” och släpper ut all  sin samlade svärta i hagen. Musiken låter precis som titeln.

Och en annan sak: årets bästa samling är här. Eller, åtminstone den med bäst titel: ”Live & Remastered mixed by Larry Levan, David Morales, Todd Terry, Kenny Carpenter & Justin Berkmann: Ministry Of Sound 20th Anniversary Boxset”.

Om vi stannar inom samma genre har Ronny & Rezno fått en respektabel behandling av Carl Craig. Eller så här: det låter som att Carl Craig borde ta sig an just Skriet. Från 7:13 i ”Heartbreak Theme (C2 cinnermx remix)” piskar Craig upp en alldeles egen housetornado.

TIll sist. På den kommande Blawan-singeln mässar en röst ”It aint what you got – it’s what you do with what you have”. Ursäkta mig för att jag för en liten stund tillåter mig att inte vara cynisk, begränsad och realistisk  – men den raden är jag beredd att tatuera över bröstkorgen.

Jag är också beredd att tro att den bärande raden i Four Tets ”Pyramid”  handlar om dig, capish?

Det var bara det. Måste rusa.