Paris, tio år sedan. Jag har precis flyttat in i en liten lägenhet vid korsningen Rue du Bac och Boulevard Raspail. Det är sommar, fönstret står öppet och släpper in ljumma julivindar. På en ouppackad flyttkartong står en billig flaska Beaujolais Nouveau och ett askfat med en halvrökt cigarett. I stereon snurrar Bobby Konders samlingsalbum ”A lost era in NYC 1987-1992″ som jag tidigare på dagen köpt på Gilbert Joseph vid Sorbonne. På så sätt inleder jag en livslång beundran för Bobby Konders jublande housemusik.

I skrivande stund sitter jag istället i en lägenhet på en kulle i Aspudden i södra Stockholm. Mitt under ett pågående stambyte bakom en inplastad dörröppning i ett hav av flyttkartonger och kringströdda kläder. Jag har varken stereo eller toalett. I lurarna spelas Bobby Bells ”Until morning”, WRD:s debut-EP ”Keep yr cracked eyes shut” och den förenande länken Bobby Bells jam remix av WRD:s låt ”Abyss”.

Även denna stund får en särskild plats i mitt minne.

[soundcloud]http://soundcloud.com/wordsounds/the-abyss[/soundcloud]

Två separata historier med housemusiken som minsta gemensam nämnare. Som en bro mellan då och nu, mellan Paris och Stockholm, mellan tid och rum. Åh vad jag älskar dessa danslåtar och vad de gör med mig!

När duon WRD har releasefest för ”Keep yr cracked eyes shut” på en klubb i Stockholm lördag den 14 april blir historierna som ramar in den gemensamma upplevelsen av musiken lika många som antalet gäster.

Två personer dansar bredvid varandra och drar paralleller till, säg, Chicagohouse och Italo disco. De upplever vad den amerikanska litteraturforskaren Stanley Fish skulle kalla för tolkningsgemenskaper. Men historierna som ramar in dessa upplevelser – som ger dem mening – skiljer sig åt. Varje delad musikreferens förgrenas alltid i oändligt många skilda historier och däri ligger också det fina med att lyssna på, prata om eller dansa till musik.

Vad gör du när du lyssnar på Bobby Bell eller WRD för första gången? Mellan vilka tidsperioder och geografiska platser bygger du broar?

Bara den bästa musiken stannar kvar så länge att den blir källan till historier. Annat som har skapat vackra minnen i år är Nordpolens kommande singel ”När mitt blod pumpar i dig”, Soul Claps mjukt inslagna edits, Hoods återutgivna material på Domino och Sophia Knapps trallvänliga melodier.

Om dessa artister har jag åtskilliga historier att berätta.

Videon till ”Aerodynamour” är gjord av videokonstnären John Lawrence.

Nu kommer 28-årige Tim Eve, mannen bakom Night Angles, inte från Norden. Han bor och verkar i London och har sysslat med musik under olika namn (bland andra Gegenschein och T-Tips) och former i många år. Men han drivs av att låta väsensskilda uttryck möta varandra.
2008 kände han att det var dags att arbeta med något där alla hans inspirationskällor kunde rymmas, och startade Night Angles. Nyligen kom debut-Ep:n ”Aerodynamour”. Och även om de fyra låtarna har en tydlig elektronisk ram går det att hitta flera olika stildrag;  Moroder-fläskiga synthar, tysk krautmonotoni, en pulserande bas och disko- och housebeats från amerikanskt 80-tal.

– Jag har aldrig haft problem med att blanda musik som normalt inte brukar sammankopplas – uppenbarligen så funkar det ibland och andra gånger funkar det inte. Men när det låter bra kan kontrasten verkligen förhöja det hela. När jag skrev ”Aerodynamour” hade jag börjat lyssna på mycket skräckfilmsmusik som Goblin, genom min vän George (Spectral Empire) och var även inne på en hel del 80-tal och diskogrejer. Så det kändes naturligt att de båda skulle mötas för att reda ut deras olikheter och få dem att samspela.

– Jag gjorde en resa till USA förra året och tog med mig en liten diktafon. Jag har inte använt någon av inspelningarna ännu men det finns en del grejer som har potential; en trevlig kompott med ljud från ett motel i Mississippi och en kille från Detroit som var besatt av ”Doctor Who”, varvat med friformsjazz från Chicago.

Resa och rörelse är något som går igen i Night Angles tematik. Framför allt under dygnets sena timmar.

– När det kommer till teman så brukar jag ofta tänka på natten och att köra bil under natten; gatuljus, ett slags illavarslande ytor där det finns möjlighet att saker och ting kan hända. Rymden ingår även i detta av samma anledningar. Men också vädret, framför allt de stunder just innan ett åskväder bryter ut – de ögonblicken är mycket spännande.

När man lyssnar på dina låtar så slås man av att du hyser en fascination för futuristiska ljud i ett nostalgiskt sammanhang. Lite på samma sätt som en del av den elektroniska musiken från 70- och 80-talet gav uttryck för, fast den musiken ofta sågs som futuristisk eller modern. Stämmer det?
– Ja, det stämmer dels. Folk som Vangelis och såklart Kraftwerk tycker jag är väldigt intressanta eftersom en del av deras musik känns väldigt daterad i dag, om än briljant. Men det var lite som att de skämtade och lekte kring hur framtiden kommer att se ut och ibland skapade de dessa bisarra fantastiska grejer som representerar deras era mer än andra musikstilar gör. Men andra gånger gjorde de den här fullständigt futuristiska musiken som har stor genklang i dagens musik, såsom Kraftwerk och dagens techno.

Lämpar sig Night Angles bäst för sena kvällar eller tidigare morgnar?
– Vid vilken tidpunkt som helst egentligen, kanske mer sena kvällar. Men jag gillar tanken på att folk lyssnar på mig samtidigt som de äter en skål müsli och dricker en kopp kaffe.

Lyssna på Night Angles mix här

1. ”The son of Flynn” – Daft Punk
2. ”The bay” – Metronomy
3. ”Cloud 909″ – Lone
4. ”Cheaters (Beautiful Swimmers’ Shoulda Known Remix)” – Teengirl Fantasy
5. ”When we’re dancing” – Twin Shadow
6. ”Snooze 4 Love (Original Mix)” – Todd Terje
7. ”Love Recycled 3″ – Solomun
8. ”The centre” – Brassica
9. ”Journey to the Core of the Unknown Sphere” – Space Dimension Controller
10. ”Palinopsia Intro + Almost Out of Time” – D’eon

EP:n ”Aerodynamour” är utgiven på Force Majeure.
Night Angles har även gjort en del remixar, bland dem Samuel & The Dragons ”Diamonds” som går att lyssna på här. Även en omarbetning av en låt av D/R/U/G/S på släppet ”Love/Lust”.

I kväll finns möjlighet att ta del av hans musik i levande form då Force Majeure firar släppet av hans debut-EP ”Aerodynamour” på klubben Kärleksdöden på Landet i Stockholm. Spelar gör även  slomoakterna o F F och GR†LLGR†LL.

Inom kort kommer en intervju med Tim samt en tillhörande mixtape att publiceras här.

Night Angles – Aerodynamour from Force Majeure Records on Vimeo.

1. ”First wave” – Elektriktus
”Några italienare låg bakom det här år 1976. Gillar sammansättningen av instrument. Tokig kontrabas.”

2. ”Poa Alpina” – Biosphere
”Biosphere bygger de mest inspirerande landskapen i ljud, och ibland toner. Sjukt vackert.”

3. ”Face to the world” – Janko Nilovic & Dave Sucky
”Janko Nilovic har gjort all världens musik och släppt typ lika många plattor som han har levnadsår. Fina ökenvibbar som inspirerar.”

4. ”Waterfall” – Mr. Fingers
”Larry Heard är en legend. Det här är ett tidigt släpp. Fastnade direkt för den här låten för att den är så organisk och har en så skön mystisk harmonik.”

5. ”Shadazz” – Suicide
”Den här låten är från Suicides andra skiva. Den är genial som fångar så många olika stämningar och uttryck i en och samma låt.”

6. ”Flykt” – Bo Hansson
”All heder till Bo. Den här låten har vi många gånger haft på repeat och den var väldigt viktig när vi började arbeta tillsammans som BANDJO.”

7. ”Poem for Wigan” – Baby Ford
”Lyssnade igenom det här albumet med Baby Ford och blev helt trött när jag till slut landade på den här låten som passade min sinnesstämning perfekt. Nu är den alltid perfekt.”

8. ”Thorns” – Vince Lawrence
”Underbar låt som spelades in av de två housepionjärerna Jesse Saunders och Vince Lawrence.  De var inspirerade av europeisk synthpop från sin tonårstid när de gjorde låten vilket jag tycker är kul.”

9. ”Iceberg en voyage” – Dominique Guiot
”Ett tag var jag helt såld på en skiva som heter ’Magical Ring – More and more’. Den här låten finns på en skiva som producerades av samme man. Perfekt frukostalbum som får en att vilja spela något gammalt tv-spel som Donkey Kong eller liknande.”

10. ”Spår 7″ – Uran
”Uran är ett band från Göteborg. De fångar många bra element och ska vara feta live.”

11. ”Kobwebs” – The Gaslamp Killer & Gonjasufi
”Den här har ett sånt skönt mood över sig. Skulle lätt kunna platsa på ett Lynch-soundtrack typ ’Inland Empire’.”

12. ”Sycamore trees” – Jimmy Scott
”Och här är ett otroligt vackert exempel på en låt från just ett David Lynch-soundtrack.”

BANDJO är Jacob Haage och Fredrik Johansson.
Debutalbumet ”BANDJO” släpps den 2 juni på Force Majeure.