9. Sophia Somajo feat. Seinabo Sey – »The last summer«
Denna låt släpps officiellt först i februari nästa år men då Sophia Somajo lade upp den på sin Soundcloud i år kan detta magiska samarbete inte ignoreras. »The last summer« har en vacker kontrast och ett fint samspel mellan Somajos och Seinabo Seys röster. Men det är kombinationen mellan det och slingan under som får mig att gå upp i varv. Jag älskar hur den prickar in alla de element som jag gillar inom denna typ av dov elektro. Det är mörka vibbar, korta och kalla synthar och djupa basgångar. Hade den haft en mer definierad och fokuserad basgång och kanske till och med inslag av acid hade den legat högre upp.

8. Skepta – »Shutdown«
Den börjar och slutar med två ljudbitar från Drakes vineflöde – mellan det finns låten som fick grime att bli en grej igen. »Shutdown« har otroligt många citerbara rader och Skeptas leverans med ett flow både i takt och i otakt är riktigt tung. Men det är den knivskarpa produktionen med hårda trummor, en fet basgång och synthblås som gör den bäst.

7. Nidia Minaj – »Limite«
Nidia Borges aka Nidia Minaj släppte tolvan Danger på Príncipe Discos tidigt i år. Det är åtta ganska korta spår av stökig bass, kuduro, zouk och house som fick mig att gå i taket. Just spåret »Limite« är en av de mer strömlinjeformade och mindre stökiga spåren men den är ytterst tung. Med en rivig basgång och hårda trummor får den igång mig extra mycket.

6. Jessy Lanza, DJ Spinn & DJ Rashad – »You never show your love (Teklife remix)«
Detta samarbete mellan den kanadensiska producenten och sångerskan Jessy Lanza och Chicagoproducenterna DJ Spinn & Taso är en underbar exercis i vad som händer när man kombinerar r&b med juke-estetik. På ytan låter det som FKA Twigs i en modern r&b/hiphopproduktion och låten är riktigt fet. Men det är footwork-remixen på b-sidan med den bortgången pionjären DJ Rashad som stjäl showen. Originalets lunkande vibb får en stark energikick av en hel drös med snabba Roland TR-808:or. Det jag älskar är hur stråkarna får mig att tänka på remixen av DJ Traces »Lost Entity« från 1995. En jungle-klassiker som har en djup plats i mitt hjärta.

5. Megatronic – »Delicate«
Megane Quashie och Marcus Prices projekt började med mer pratande sång från Megane och en gnutta hårdare beats från Price. Här blir det emellertid mer melodiskt och djupare. Jag föll pladask för denna låt och kunde inte sluta lyssna på den under en period. Jag vet inte om det är Megatronics sång om kärlek och känslorna som hon känner inför en romans som får mig att tänka på Tracey Thorn, eller om det är Marcus Prices beat som är sparsmakat och har en subtilt knorrande acid-slinga. Hursomhelst är den helt magisk för att använda ett klyschigt uttryck.

4. Rizzla – »Black Jacobins«
Rizzlas känsla för att kombinera trance-element och estetik från bassmusiken blir inte bättre än på detta spår från EP:n Iron Cages. Här möts influenser från moombahton, baile funk, bass och trance och bildar en både djup och drivande banger. Det är tajt programmerade trummor och en subbas som känns i bröstet. Magiskt bra, helt enkelt.

3. Fono – »Real Joy (Machinedrum Remix)«
Fonos »Real Joy« är i originalversionen ett hårt 4×4-monster med en ganska statisk och studsande takt, en slö wobblande basgång och en riktig pärla vad gäller sången. Jag gillade den men hade lite svårt för en sådan rytm kombinerat med basgången i det tempot. I Machinedrums händer blir den estetiken logisk i mitt huvud. Med ett snabbare tempo kommer studsen mindre i fokus och bytet från wobblande basgång till wobblande synth och djup subbas känns ännu mer självklar. Fono själv tyckte inte om remixen och nekade den från släpp, men jag tycker att den trumfar originalet.

2. Megan Hamilton & Ghost Channels – »Haunting me«
»Haunting me« letade sig in i mina öron under våren och jag blev snabbt kär i låtens garagekänsla och pianohook. Den inleds som en låt som rider på den så kallade deep house-vågen men vid det första breaket dyker ett piano upp med ett breakbeat och Megan Hamiltons sång. Breaket efterföljs av en basgång som låter som både MK och konstigt nog Steve Angello och tar låten till en ny nivå – jag älskar det. Det enda som hade gjort den bättre är om den hade kommit i en riktigt saftig och rivig 2-step version istället. Breaken ger intrycket av att »Haunting me« hade blivit hundra gånger bättre i ett sådant mode, men det är bara önskedrömmar.

1. Cherrie – »Tabanja«
Det är den 30 oktober och jag är på Red Bull Weekender som detta år (2014) äger rum på Södra Teatern i Stockholm. Det är ett väldigt intressant spelschema med artister och dj:s men surret bland mina vänner handlar främst om ett uppträdande som ska ske i det lilla Cornelisrummet på Södra Teatern. Det är Leslie Tay och Cherrie, som tillhör produktionsbolaget YouMeh tillsammans med producenten Amr Badr, som ska sjunga. Det som ska äga rum är nästan ingen redo för. Leslie Tay har nyligen släppt singeln »Vems fel« och ska ge ut en EP året efter, men det stora surret kretsar kring Cherrie.

Till skillnad från Leslie Tay, som gett ut en del material några år innan, fanns det relativt lite från Cherrie. Hon hade gjort några gästinhopp på refränger med Abidaz och 24K men under hennes eget namn fanns bara ett spår. Det hette kort och gott »Intro« och var tänkt att vara just det, ett intro. Det var runt 90 sekunder men fick musiksverige att vilja ha mer. Min vän Hasan Ramic hade berättat att det fanns mycket mer och de demoversioner av låtar som han hade fått tag på var något som skulle skaka Sverige. Han hade rätt. Där och då i ett knökfullt rum sjöng Cherrie låten »Tabanja« och hela rummet flippade inklusive mig.

En hajp lik ingen annan startade och det alla undrade var när låten skulle släppas. Från Cherrie, YouMeh och RMH hördes bara ordet »snart« och intrycket var att den skulle komma innan 2014 var över. Hade den gjort det hade den funnits bland de högsta positionerna på min lista för det året. Men det var inte som att folk inte hade den. Det ryktades om läckor från Cherries lillebror men också att flera personer getts förtroende att få låten.

Andra hade fått tag på den via annan spridning. Framför allt i samband med att RMH:s ledare Babak Azarmi gästade podcasten Jenny & Vänner och premiärspelade låten nästintill i sin helhet tillsammans med flera andra då osläppta låtar. Flera dj:s spelade in låten från podcasten och hade med den i sina set därefter. Men likväl var den sommardag då »Tabanja« officiellt släpptes en stor dag.

Den här låten betyder mycket på flera plan. Dels slog den fast att det fanns något som hette svensk r&b igen och att den var samtida med den amerikanska diton. Det var något annat än den så kallade soulpopen som hade pratats om åren innan med artister som Albin Gromer, Newkid och Niklas von Arnold. Den var något helt annat än den r&b som gjordes 15 år innan med till exempel Kinnda och Awa Manneh.

Nej, trots att jag gillar mycket av den musiken var det här ett nytt steg. Textmässigt hade ingen av de nämnda artisterna pratat om det som Cherrie sjunger om. Förvisso hade det bildspråket behandlats i Aleks och Highwons musik men den var mer kopplad till hiphopen och kändes som melodisk hiphop mer än ren r&b.

På ytan målar Cherrie upp en bild av livet i orten som dokumenterats lika ordagrant av många rappare, men tittar man djupare så finns det även hopp i dysterheten. Och få av de artister som använt detta bildspråk tidigare har lyckats få ner det till kärnan som Cherrie. Hon levererar årets punchline i: »Beckna eller bli som Zlatan«. Frasen får 50 Cents snarlika »Get rich or die tryin« att framstå som en trött klyscha. Hatten av för dig Cherrie. Jag hoppas verkligen att du inte tröttnade på mina konstanta frågor om när låten skulle släppas.

Album och EP:s från året:

Holly Herndon – Platform
TĀLĀ – MALIKA
Helena Hauff  – Discreet Desires
Erik Lundin – Suedi
Lena Willikens – Phantom Delia
Grillat & Grändy – Kör Vi Tills att Dör Vi
Dasha Rush – Sleepstep (Sonar Poems For My Sleepless Friends)
Seinabo Sey – »Poetic«
Cooly G – Armz House
Kelela – Hallucinogen
Fantasma – Free Love
Stellar OM Source – Nite-Glo
Erykah Badu – But U Caint Use My Phone
The Persuader – Skärgård
Toxe – Muscle Memory

/

Tony Masuds tio låtar från 2015 är en del av en årslista med de totalt 50 främsta låtarna från året som Tony kommer att publicera inom kort på sin blogg som finns här.

Leslie Tay gör r&b på svenska. Han är en av de artister som under de senaste åren tagit ett steg från den tätbefolkade svenska hiphopgenren för att utforska vad som finns vid sidan av. Tillsammans med Babak Azarmi från artistkollektivet Respect My Hustle har han startat You Meh. Ett produktionsteam där även Cherrie, producenten Amr Badr och Malmöbaserade Kristian Florea ingår.

Visionen är att bygga upp en ny r&b-scen i Sverige. En scen som inte plikttroget följer sina influenser och förebilder från USA utan som vågar ta egna initiativ.

Leslie Tay växte upp på Sevedsplan i stadsdelen Sofielund i Malmö. I Stefan Bergs dokumentär Leslie – killen som kommer att glänsa från 2008 får man följa Leslie under hans tonårstid. En kille med adhd som är rastlös och stökig i skolan och som när en stor kärlek till hiphopmusik. Som producerar eget material och som har planer på att släppa ett album.

Men tonåren gick över i vuxenår och Leslie stannade inte i hiphopen. Han tog sig vidare och hittade ett mer eftertänksamt och intimt tilltal. 2014 kom första singeln »Vems fel«. Och i mars i år släpptes debut-ep:n 12 år. Det är två släpp där musiken är nedtonad och blå. Leslie sjunger om vänner som det gått snett för, familjerelationer och egna upplevelser med ett rakt och precist bildspråk. Han sjunger om sitt ursprungs gator i låten »Sofie« där saknaden till kvarteren i Sofielund målas upp i en trånande och stark hyllningssång.

Leslie Tay bor i dag i Stockholm. Han arbetar med sin egen musik tillsammans med You Meh-kollektivet i två studios på Hornsgatan. Han testar låtidéer, skriver texter, spelar in, kastar och spelar in nytt. Allt med målet att jobba framåt och bryta ny mark. Att »chocka Sverige« som Leslie Tay beskriver processen.

Hittills har arbetet resulterat i en fin cover av Norlie & KKV:s »Ingen annan rör mig som du« som Leslie gör tillsammans med Cherrie. Och i augusti kom mixtejpet Skisser & SMS, en samling med utkast och idéer av en låtskrivare som metodiskt prövar sig fram. Som sitter på gyllene melodier och tankar för ett album men som inte vill forcera något i arbetsprocessen.

Leslie har inte bråttom, han vet hur betydelsefullt det är att ge det kreativa tid och utrymme.

Var kommer titeln på ditt mixtejp, Skisser & SMS, ifrån?
– Låtarna som är med på mixtejpet skulle egentligen inte ges ut. Tanken var att jag skulle jobba med dem och att de skulle hamna på mitt album, men de passade inte in. Vissa av låtarna var skrivna till andra artister. Jag hade suttit på dem så länge så jag tänkte att de måste ges ut.

– SMS-delen i titeln handlar om mina relationer till tjejerna runt omkring mig.

Är det en omskrivning för relationer du haft och har?
– Alltså, låtarna handlar väldigt mycket om tjejer så det blev så. Det var inget jag tänkte på när jag gjorde dem.

Tycker du att sms är ett bra sätt att kommunicera på?
– Ja, det finns ju inte så många sätt att kommunicera på mer än att ringa och messa. Så det blir ganska många mess, speciellt på kvällen.

Har texter dykt upp när du messat?
– Ja, absolut. Det kan vara allt från att jag får ett mess från en tjej till någonting som någon säger till mig och som triggar mig att anteckna det eller skriva något i själva messet.

Har du exempel på någon text som du skrivit på det sättet?
– På mixtejpet är det mest mina tankar från mess som inspirerat till vissa grejer. Men på albumet är det lite mer åt det hållet, att texter är tagna från själva messen.

Foto: marguerite.se

Du har ett väldigt eget sound, din r&b är långsam och dämpad. Hur kommer det sig att du har valt den stilen?
– Ärligt talat så känns det bekvämt för mig att ha det soundet. Det är sättet som jag valt att uttrycka mig på, det kommer naturligt. Jag skriver ganska mycket musik till andra artister som inte alls liknar det jag gör själv. Men min musik låter som den gör för att det ska funka för mig att sjunga och framföra den och kunna stå bakom den.

Din musik är ganska melankolisk, håller du med om det?
– Ja, det gör jag.

Var kommer det ifrån?
– Jag tror att hela min grind och min bakgrund, från dokumentären till att jag rappat i ett tidigt skede och uppträtt – att jag verkligen fått ta in så mycket svensk musik som möjligt och se vad som fattas – det har tagit mig till där jag är i dag.

Du släppte ep:n 12 i mars i år. En av mina favoritlåtar på ep:n är »Sofie«. Hur mycket handlar den om Malmö och stadsdelen Sofielund?
– Den låten är helt kopplad till Sofielund. När jag skrev den utgick jag från vissa tankar som jag hade några år innan låten kom till. Det var väldigt starka känslor som jag hade när jag var som mest borta från Sofielund.

Vad var det för tankar?
– Jag har mycket historia i Sofielund. Att jag hade lämnat stadsdelen och inte var hemma lika mycket som jag brukade gav mig skuldkänslor och jag kände också en stor saknad. Samtidigt växte jag.

Du växte av att vara ifrån Sofielund?
– Precis.

Känner du det nu också när du bor i Stockholm?
– Ja, väldigt mycket. Jag växer varje dag. Det är svårt att sätta ord på det men processen, allt i musiken och hur jag växer som människa för mig längre bort från Sofielund.

Känns det naturligt för dig att gå den vägen?
– Ja. Sofielund kommer alltid att vara en del av mig. Men den människa jag är i dag är så mycket mer än en pojke från Sofielund.

Nu befinner du dig i Stockholm och arbetar i studion. Hur ser dagarna ut?
– Jag går upp vid klockan 11.00, ringer några samtal och kollar mina mail. Jag har ofta några sessions i studion inbokade. Antingen till mitt album eller till Cherries album. Jag möter upp Amr Badr, som är husproducent i You Meh som jag driver tillsammans med Babak Azarmi. Jag börjar att spela in eller så kör vi från scratch och jobbar på någonting som kan chocka Sverige.

Så du jobbar både med eget material och skriver låtar till Cherries album?
– Jag hade nog uttryckt det som att vi jobbar med hennes album mer än att jag gör låtar till det, för hon skriver material själv också.

Det är ett samarbete mellan er två?
– Ja.

Skriver du åt några andra artister?
– Ja, en del men jag vill hålla det hemligt tills det släpps. Man vet aldrig när och hur saker och ting kommer att släppas men det kommer att bli bra. Det kommer att dyka upp tracks.

Hur är det att arbeta med en producent och att vara i studion så koncentrerat som du är nu?
– Det är faktiskt väldigt chill. Jag vet vad jag vill få fram i studion och jag är väldigt bekväm med de jag jobbar med. Vi vet vad vi vill göra med den svenska r&b-scen som vi i You Meh håller på att ta fram. Det är inte så att vi alltid vet vad som ska göras på plats utan vi följer det vi gjort hittills och så kommer allt naturligt.

Ni har ett gemensamt mål som ni inte behöver prata om så mycket, det bara finns där?
– Exakt. Vi försöker hitta en vibe i studion. Vi har kanske hört en låt med ett fett sound och så försöker vi hitta ett reverb med samma karaktär och så tar vi det därifrån. Jag tror faktiskt att vi kommer att chocka Sverige. Det är en helt ny grej som vi jobbar på. Just nu jobbar vi bara framåt.

Kan du säga något om musiken på ditt album? Kommer man att känna igen saker som liknar det du gjort tidigare eller är det mesta nytt stilmässigt?
– Det kommer att finnas med vissa element utifrån mig som artist, men man kommer att höra att mycket har hänt sedan jag började släppa min musik. Jag har växt och utvecklats. Jag använder ett lite annorlunda språk på albumet som är mer Leslie i dag till skillnad från EP:n som representerade Leslie då och mixtejpet som bara är »Leslie skriver musik«.

Hur startades You Meh? Kan man se det som en skivetikett?
– Nej, det är inget skivbolag. Det är ett produktionsteam och en musikförlagsverksamhet. Det startades då Babak och jag träffades och pratade om hur vi skulle kunna jobba vidare med hela den här r&b-grejen. Då hade vi redan börjat arbeta med Cherrie och Amr Badr. Vi pratade om hur vi skulle maximera r&b-scenen och samtidigt ha ett namn bakom det. Nu jobbar vi även med en artist som heter Kristian Florea från Malmö. Han har gjort en låt med Ozzy som heter »Malmö Stad« (som är utgiven på Stress album Playlist 2, reds anm.). Han är en av våra artister under You Meh och vi jobbar på nytt material med honom.

Vad har ni för vision för den svenska r&b-genren?
– Vår tanke är att det ska släppas mer svensk r&b där det känns som att det finns en scen. Inte att någon bara släpper en r&b-låt och sedan blir det inte mer än så. Vi vill att det ska växa fram fler artister. Gärna att jag är med på något hörn också, men att det viktiga är att inspirera fler till att göra riktig r&b och inte kopiera det som görs i USA. Att det känns originellt och svenskt – r&b på svenska.

Saknas det en scen för r&b i Sverige?
– Inte nu när jag och Cherrie gör vår grej. Men den kommer att växa mycket mer efter att vi kommit ut med våra releaser.

När är ditt album tänkt att släppas?
– Jag ändrar mig hela tiden så jag vet faktiskt inte. Just nu fokuserar jag på att få ihop hela grejen. Men jag tror att albumet kommer att släppas nästa år.

Är du perfektionist och gör grejer som du kastar för att sedan göra nytt?
– Jag hatar att erkänna men jag är faktiskt det. Men det handlar mer om att om jag skriver en låt i dag kommer jag fortfarande att gilla den om 2-3 månader. Men då kanske projektet är mer präglat av en låt som jag skrev efter det, i ett senare skede.

I takt med att det dyker upp nya grejer så påverkar det musiken som du redan har skrivit?
– Yes. För varje projekt försöker jag ha ett ämne, att Leslie är inne i en zone här och att han är inne i en annan zone där. Det kommer att märkas när albumet kommer ut, att jag har varit inne i olika faser på alla mina släpp. Det kommer att ge en annan känsla när alla låtar presenteras tillsammans på skivan.

Du är en av hiphop- och r&b-artisterna i Sverige i dag som använder mycket dialekt i texterna och i din sång. Du använder ofta ord som »maj« och »daj«. Är det naturligt för dig att göra det?
– Ja, det är ingenting som jag överdriver. Jag tycker själv att jag inte har så bred skånska men det hörs fortfarande och det är bra.

Du tonar inte ned dialekten utan du vill att den ska märkas i musiken?
– Ja.

Är det viktigt för dig att det ska vara så?
– Ja, när jag gör min egen musik i alla fall. Allting som kommer kommer naturligt så det vore konstigt om jag hade en annan dialekt. Men om jag skriver musik till någon annan så kanske jag använder »mig« och »dig« bara för att de ska fatta känslan som jag är ute efter.

Det känns som att det behövs mer dialekt i svensk hiphop och r&b. Joy är ju en annan artist som är bra på att använda sin dialekt.
– Ja, det är precis samma sak där. Det kommer naturligt hos henne. Hon har i och för sig kanske bredare skånska än mig men det är inget som är påtvingat.

Du nämnde tidigare dokumentären om dig, Leslie – killen som kommer att glänsa, från 2008. Vad har den betytt för dig?
– Jag tror att den har fått folk att förstå vad jag håller på med. Man får en viss förståelse när man ser i dokumentären att jag är väldigt passionerad i det jag gör. Att jag kommer att göra stora grejer.

Vad tänker du när du tittar tillbaka på dokumentären i dag?
– Att jag var en jävligt störig unge (skratt). Det är kul att kunna se sig själv när man var yngre och se hur mycket man har växt sedan dess. Samtidigt är det en påminnelse om att jag fortfarande har en lång väg att gå.

/

Leslie Tay på facebook.

You Meh.