Igår såg jag filmen Awaydays, regisserad av Pat Holden. Lisa har länge tjatat på mig: ”Kristofer, du måste se!”. Så okej då (jag tyckte mycket om den). Fredrik Edin har kallat den ”en blandning av Football factory och Farväl Falkenberg” och det får hålla även här, eftersom det finns roligare saker att säga om den än att berätta vad den handlar om.

Framför allt fick den mig att tänka på när jag köpte mitt första par Adidas Forest hills. De är fortfarande den mest perfekta trainer jag vet. Eftersom jag aldrig varit något slagsmålsämne (utom möjligen en sådan att ge stryk) var jag ibland svårt nervös när jag travade runt i de norra förorterna i dem. Men jag tyckte mycket om dem.

Jag ska inte tråka ut er med berättelsen om hur den smått legendariske skoförsäljaren Wade Smith köpte in 400 exemplar till sin butik i Liverpool 1977någongångwhatever och hur de alla gick blixsnabbt gick åt.  Jag är mycket medveten om att det inte ger mig några gatupoäng att hypa Forest Hills idag. Men jag älskar dem, trots att jag inte burit ett par på ganska många år nu.

Det var inte en särskilt bra dag igår. Men ge mig en film om manliga relationer och frisyrer och skor och jag ska sitta och peka på skärmen i timmar med tindrande ögon. Sedan ska jag sitta uppe hela natten och titta på skor som jag aldrig kan få.

Och idag kom den här, som ytterligare en påminnelse om vad jag är.

Stop Modernists featuring Chris Lowe – SUBCULTURE – radio edit 128kbps by Sahko