Skodesignern och Terry Hall

PersonligtKristofer Andersson: "Det är möjligt att den här berättelsen framstår som snobbig eller onödig".

En dag såg Hiroki Nakamura en bild på Terry Hall från tiden när denne var sångare i bandet Fun Boy Three. Det var Hiroshi Fujiwara – streetweardesignern bakom Nikes HTM-skor och Levi’s mytomspunna Fenom-linje – som visade bilden för Hiroki. Hur gammal var Terry Hall på bilden? Jag vet inte, men han kan inte ha varit en dag över 23. Då hade Hall redan övergivit The Specials för att satsa på Fun Boy Three.

På bilden bär Terry Hall bruna mockasiner.

Strax innan Fujiwara visade bilden på Terry Hall hade Nakamura gjort sin första kollektion skor under namnet Visvim.

Exakt vilken bild Hiroki Nakamura såg är oklart – de bruna mockasinerna bärs av Terry Hall på ett antal bilder från året 1982 men på baksidan till singeln ”Summertime” syns de väldigt bra. Hall sitter vitklädd på golvet, han ler mot kameran.

“Du borde göra ett par sådana skor” sade Hiroshi Fujiwara till Nakamura.

Genom att byta ut sulan mot en mer modern EVA-sula, en sådan som vanligen sitter på trainers, skapade Hiroki Nakamura en modern sko – mockasin och träningssko i ett.
Han döpte modellen till FBT efter bandet som inspirerat honom att skapa skon. FBT blev Visvims mest kända skomodell, en symbol för världens just nu mest inflytelserika streetwear-label. Idag finns den i många färger – klassiskt svart, ljust blå, ljus mocka med polkafläckar, klarröd – och i många olika typer av utförande.

Det är möjligt att den här berättelsen framstår som snobbig eller onödig. Det är fullt möjligt (till och med logiskt) att den avfärdas som ytterligare ett bevis på att män måste förvandla alla intresseområden till frimärkssamlande innan de ska kunna omfamna det. Jag köper sådana invändningar.

Men vi kan också undvika invändningen och istället känna värdet av en berättelse som den om Terry Hall och Hiroki Nakamura. 00-talet har inneburit en förlorad jakt på en kanon. “There’s a riot goin’ on” är inte längre världens bästa album. Coco Chanel är inte nödvändigtvis världens främsta designer. Läser man ens ”Brott och straff” i grundskolan idag? Säkert, men jag gjorde det inte.

Det är lätt att tro att det vi idag definierar som “populärkultur” bara existerar inom sin egen värld – en vimeovideo blir liksom aldrig mer än en vimeovideo. En sko förblir en sko. En bra låt är en bra låt. En youtubelänk hänger aldrig samman med världen utanför.

Men så är också historielösheten något genomgående i tidens samtal. Nej, det är inget nytt att någon definierar sig utifrån konsumtion. Det är inte första gången smal musik från gränstrakterna sammanblandas med R&B.

Hiroki Nakamura är inte ensam. Den amerikanske designern Adam Kimmel gör en kollektion inspirerad av Snoop Dogg. Deitroittechnomannen Omar-S döper ett spår till “Bobien Larkin” efter gospelsångaren Kenny Bobien och technoproducenten Kenny Larkin. Det anstår dem inte, för att tala med Edith Södergran, att göra kulturen mindre än vad den är.

Varför berättar jag det här? Bara för att det blir roligare om vi vet varför vi klär oss som vi gör. Men egentligen mest bara för att få chansen att en gång till, bara en gång till, få berätta hur mycket jag tycker om Fun Boy Three och att min favoritlåt med dem heter ”Things we do” och att just den sången innehåller raden ”Do you act your age or the size of your shoes?”