Northern soul

Förutom dubstep har det varit en hel del snack om northern och modern soul här på Throw me away. För mig personligen är det väldigt välgörande, en välkommen påminnelse om vilken styrka som finns i den här musiken.

För om man väl ger sig in i den helhjärtat finns det liksom ingen väg ut, då sitter man till slut där och budar bort halva sin lön på obskyra vinylsinglar på Ebay.

Några år när jag bodde i Göteborg i början av årtiondet var mitt andra hem klubbar som Soulastatic, Real Side Soul Club och Heathwave. Där fanns passionen, glädjen, gemenskapen, tron på musikens upplyftande kraft. I min nuvarande hemort Stockholm saknar jag motsvarande klubbar. Så även om northern/modern soul numera är rätt välkända fenomen så finns det alltid en ny generation som behöver upplysas. För det här lär de mig veterligen inte ut i de svenska skolorna.

Om ni fortfarande inte är helt insatta i vad det handlar om, kolla gärna upp t.ex. Isabels krönikor om weekenders i England eller Kristofers julmix som han la upp i bloggen häromdagen, där tre av fyra låtar är just northern/modern soul.

Det finns många grymma samlingar med musiken, men min bästa källa idag till obskyr soul idag är faktiskt Youtube. Här hittar man det mesta, och det är bara att klicka sig vidare till relaterade videos i all oändlighet (därmed inte sagt att allt är bra).

På Youtube finns även längre dokumentärer. Tony Palmers ”This England” om den legendariska klubben Wigan Casino är en obligatorisk grundkurs. Tyvärr är både ljud och bild kass, man kan köpa en remastrad dvd t.ex. här. Sevärd är också BBC 4:s dokumentär om ”soul weekenders”, som, om man bortser från Jazzie B:s mindre insiktsfulla kommentar om scenen som rasistisk, är en alldeles utmärkt snabbintroduktion till northern-kulturen som visserligen var som störst under sjuttiotalet, men aldrig, aldrig kommer att dö ut.

Åh, just det – keep the faith.

This England

Soul Weekenders