Mojomannens hetaste dröm eller hur jag tillbringade min påsk

När jag var yngre var drömde jag om att kunna zappa mellan ZTV, MTV och VH1 – det var för mig något nästintill overkligt att det fanns tv-kanaler som hade som främsta idé att spela musikvideos. När jag väl i vuxen ålder fick tillgång till kanalerna var det inte fullt lika härligt som jag föreställt mig, och musikvideon hade knuffats ut till tablåernas utkanter av dokusåpor, talangjakter och pratprogram. Men som vi alla vet har musikvideon fått en DIY-artad renässans på Youtube och liknande sajter, som är lika lätta att publicera på som tillgängliga, gratis, när som helst.

Om FRA, FBI och Hu Jintao släcker ner hela internet men i sin godhet låter oss kretiner få välja en endaste sajt som vi får ha kvar är mitt självklara val Youtube. Där finns mycket mer att hämta än musik – men om vi nu håller oss till det kan man också konstatera att det laddas upp en allt större mängd dokumentärer. Här finns klassiska Bowiefilmen ”Cracked actor”, Stone Roses uppgång och fall i ”Blood on the turntables” och Tony Palmers tidsdokument om Wigan Casino, ”This England” – för att nämna några få.

Och det var bara häromdagen som jag hittade fram till youtube-användaren ”Thecrazeblaze”, som påstår sig ha ”the biggest collection of music documentaries online”. Det är möjligt – här finns hittills ett hundratal längre dokumentärer om flera av de ikoniserade artister som utgör en lite mer konservativ, ”vit” rockkanon samlade, i ett enda långt klipp och med bra bild- och ljudkvalité. Thecrazyblaze youtubekanal är helt enkelt Mojomannens hetaste dröm. Igår såg jag ”Nick Drake – under review”, där de intervjuade i lugn och ro resonerar kring Drakes liv och musik. Bland annat var det belysande och väldigt intressant hur någon jämförde sången i ”River man” med saxofonen hos jazzartister som John Coltrane. Och en ren kärlekshyllning som ”Northern sky” blir ju ännu mer drabbande om man vet att han aldrig hade någon käresta i sitt korta liv. Men framför allt var dokumentären en välkommen påminnelse om hur mycket Nick Drakes musik faktiskt betytt för mig.