Fall be kind

I början av året var Animal Collectives ”Merriweather post pavilion” skivan ”alla” snackade om. Vilken triumfartad återkomst det var! Musikskribenter och fans tävlade i superlativ och fyndiga liknelser (”det känns som att gång på gång bli slagen i huvudet av en regnbåge” är nog den mest roande beskrivningen jag läst).

Själv hade jag sett dem live i Valencia några månader tidigare och slagits av hur fantastiskt det nya materialet lät – långt ifrån oinspirerade ”Strawberry jam”. Animal Collective hade till slut funnit ett självklart sätt att kombinera sin älskvärda galenskap och sina elektroniska experiment med en melodisk direkthet som bara bitvis funnits där tidigare – man kan också beskriva det som att de helt enkelt blivit ”poppigare”.

När årsbästalistor nu håller på att filas på ska det bli intressant hur högt, eller lågt, ”Merriweather post pavilion” hamnar. Den har ju nästan ett år på nacken och på många sätt blev den ju lite sönderhyllad, inte minst av stora drakar som Pitchfork. Som en påminnelse om bandets briljans kommer därför nu lägligt en EP, ”Fall be kind”, där åtminstone ett spår sammanfattar allt jag älskar med Animal Collective – och popmusik, för den delen.

”What would I want sky” börjar med tre minuter av typiska ljudexperiment som plötsligt blommar ut mitt framför ögonen på en likt en sprakande blombukett i neon, med Grateful Dead-samplingar, tamburiner, klingande piano, änglalika körer och en Panda Bear i bakgrunden som obekymrat verkar sjunga på en helt annan låt. Det låter på samma gång hemskt invecklat och spontant okomplicerat. (Jag gissar förresten att den går i 7/8 takt, kanske någon kan bekräfta detta?). Och det är helt i sin ordning att ett av årtiondets mest inflytelserika band också får avsluta det med en sådan här magnifik låt. Lyssna här.