article-image

Veckans Hej konsument

Konsumentupplysning Kristofer Andersson delar med sig av sina upptäcksresor på internet.

Det mesta den här veckan har cirkulerat runt Whitney. Men det har förstås kommit en del bra saker under tiden, det gör ju det. Nu, med några timmar över, läser jag några sidor till i Edmund Whites ”City boy: My life in New York during the 1960s and ’70s”.

Men det här är ju för i helvete i första hand en musikpublikation. Så okej. Det här är musiken som är mest kul just nu – ingen av den, utom just en person, alldeles för sent, kommer troligen att nämnas på kvällens Grammisgala.

Först ut: Det finns, som du ser här nedan, svensk housemusik vid sidan av De Där Tre som lever, har kul och fortfarande har förståndet intakt.

 

Sedan en snabb Youtube-rapport:

 

[yframe url='http://www.youtube.com/watch?v=J3jQnvDKPmY&]

 

 

http://www.youtube.com/watch?v=NaA9XD7yVDY

 

 

 

 

 

Sanna Berg skrev om Amber London och what can I say? Jag älskar all hiphop som har Sigmund Freud på omslaget till sina mixtapes.

 

 

Sedan, innan jag somnade igår, grävde jag ned mig en stund i Duke Ellington-land.  Tror inte att jag känner till så värst många sånger som har vackrare titlar än ”Fleurette Africaine”.

Den svenska – och så fantastiska – househemligheten Sun Angels lade upp den här videon och jag tror att den talar för sig själv. Någonstans tror jag att vi glömt det här i andra, mycket viktiga, diskussioner:

 

Jag fick en kassett skickad till mig och på den hittade jag en sång jag hade glömt bort.

 

 

Sedan, av någon anledning, har jag fastnat alldeles för djupt i den här.

Ibland känns det som att jag aldrig tänker hitta ut. Som att jag tänker stanna i handklappen som ljuder i de första sekunderna av spåret här nedan för evigt.