article-image

Triad God: Ett obestämbart nu

Konsumentupplysning Londonduon Triad God är mc:n Vinh Ngan och producenten Palmistry. Tillsammans gör de varm och klinisk elektronisk musik som »framstår som ögonblicksbilder av en stad lika mycket som nostalgi över forna vänskapsband.«

Triad God är mc:n Vinh Ngan. Född och uppväxt i sydöstra London med rötter i Kina och Vietnam, började Vinh göra musik när han träffade producenten Palmistry. Tillsammans har de släppt ep:n Aym Gs for Lyfe (»My Boys For Life«) och mixtapet NXB. I november återutger Hippos in Tanks den sistnämnda som en remastrad LP med tre extra låtar. Och nästa år är det tänkt att ett fullängdsalbum ska komma.

Triad God vidgar perspektivet. Musiken passar bra in i den fåra som post-dubstepen plöjt fram under senare tid. Det är elektronisk musik i makligt tempo där r’n'b, hiphop och en skev ambient ljudbild möts. Men Vinh rappar inte i första hand. Han pratar och nynnar på en kinesisk dialekt och rösten låter lite cut up-artad, avhuggen. NXB, en förkortning för »New Cross Boys«, är enligt Vinh inspirerad av banden till hans gamla crew i stadsdelen New Cross. Till platserna de frekventerade, vad de gick igenom och minnena som dröjer sig kvar.

Men musiken präglas inte av hårda kanter och muskler. Det är varmt och kliniskt, dämpat och vackert om vartannat. Miljöljud, samplingar och atmosfäriska fragment dyker upp i låtarna och framstår som ögonblicksbilder av en stad lika mycket som nostalgi över forna vänskapsband. Och i botten av allt ett vemod som passar väldigt väl oavsett om formatet är house eller svävande synthmattor.

För The Fader berättar Palmistry att han träffade Vinh när han rekognoserade inför en musikvideo bland kasinona i Londons Chinatown. De två upptäckte att de delade en kärlek till Hongkong och filmskapare och skådespelare som Wong Kar-wai och Andy Lau. Ungefär så låter NXB. Det finns något filmiskt och romantiskt över musiken. Men också känslan av vilsenhet av det slag som kan uppstå i en modern storstad byggd av glas, betong och neon. Ett obestämbart nu.

I söndags var jag på väg hem från musikfestivalen Unsound i Krakow och fastnade på flygplatsen efter att min avgång ställts in på grund av dimma. I väntan på nästa flyg träffade jag datateknikern Ishu från New Delhi. Vi stod i en kort kö för att boka om våra biljetter, en kö som rörde sig tio meter på två timmar. Ishu berättade om att Delhis tunnelbana förbättrat trafiksituationen i staden, om Indiens filmbransch och tyckte att jag och mitt band borde söka efter ställen i Delhi att uppträda på.

När vi slutligen fick nya flygtider och det var dags att skiljas åt bad han mig lägga till honom på Facebook.

Jag har letat och inte hittat. Men jag fortsätter att leta. Och lyssnar samtidigt på Triad God.