Jag har ett barnsligt förhållande till all produktion som Henning Fürst lägger sina händer på.

Men’s File: Modern(istiska) texter som jagar stilens rötter, med bilder och berättelser om Riktiga Människor som gör Riktiga Saker.

”Verktyg” inte ”leksaker”!

Överaskande ofta händer det att personer du tror är besatta av ett särskilt sorts liv beskriver de saker de samlat på sig som ”leksaker”. En samling veteranbilar står i ett garage och ägaren säger ”vill du se mina ‘leksaker’”?
Här på ”Men’s file” kämpar vi för människors rätt att beskriva det som gör dem besatta på det sätt de själva vill, men vi vill att våra läsare ska förstå att vi på ”Men’s file” kommer från en väldigt annorlunda tradition.

Att beskriva välvårdade ägodelar, ridna och körda, burna och lästa som ”leksaker” devalverar, inte bara föremålet , utan också konsten och besattheten i letandet, återskapandet eller förbättrandet av någonting som är unikt för ägarens liv. Så, om vi nu inte gillar ordet ”leksaker”, vad är alternativet?
När vi funderar på detta bör vi tänka på sammanhanget, och om vi tvingas att föreslå ett alternativt samlingsord som fungerar på de föremål som vi använder för att bygga oss själva eller bara trånar efter att äga, då skulle det ordet vara: ”Verktyg”.

Medan ”leksaker” styr tankarna mot miljonärers snabbt påkomna och lika snabbt övergivna lekar, med ett gap mellan ägaren och föremålet, kan ordet ”verktyg” användas för att peka på något som används över tid, det pekar på utveckling och som motgift mot åldrande.

”Verktyg” för snabbhet, för stil… eller till och med ”verktyg” för glädje. Ett ”Verktyg” kan användas med målet att utveckla ägarens ideer eller upplevelser.
Ett bra exempel på det kommer från surfbrädeföretaget Wave Tools (”tools”) i Costa Mesa. Företaget beskriver perfekt relationen mellan ”surfaren” och dess ”bräda”, genom att de erbjuder en länk mellan ”ridaren” och ”vågen”,en chans att rita nya ”linjer” på ”vågorna”.
Kanske borde alla surfutrustning gå under namnet ”Våg-verktyg” och alla motorcyklar och bilar under namnet ”Väg-verktyg”?

I det här tredje numret av ”Men’s file” tittar vi ”närmare” på de vars liv är oskiljbara från deras ”verktyg”. Vi ger våra läsare en unik tillgång till rummen och platserna för de som använder ”verktyg”, inte som ett syfte i sig självt, utan som en del av en utveckling, för att skapa de föremål som ofta ligger bakom ord som ”leksaker” och ”verktyg”. Artister, smedar, skräddare, tatuerare och designers är, åter igen, hyllade som spjutspetasarna i den samtida kreativa kulturen. Genom text och fotografi strävar vi efter att ge alla dina frågor svar, och att få dig att ställa frågor som du aldrig tidigare trott på.

P.S Det finns några smärre ändringar från originaltexten här. Bland annat användandet av citationstecken. D.S.

Det kan tyckas brutalt att öppet berätta om en människa som tagit sitt liv på detta sätt, men egentligen är det ju det enda alternativet. Att släta över, snygga till, dölja verkligheten är inte rätt sätt att bearbeta en djup sorg. Och Paulas historia riskerade att försvinna helt bland de tusentals hyllningar till Anders, hur han var och vad han betydde, som strömmade in på Broder Daniels hemsida.

Broder Daniels fans är ju inte som andra, det kan man se inte minst i  dokumentären “Broder Daniel forever” som kom häromåret. Få band i Sverige, om något, är så mytologiserade som BD, så upphöjda. Få fans så hängivna och okritiska. Men det finns inget romantiskt, vackert eller spännande över Anders bortgång. Bara en människa som inte klarade av att sitt liv längre och höll på att förstöra det för de som stod honom allra närmst.

Take no heroes, only inspiration. Förr eller senare ser du dina hjältars brister och fel. De är inte så mycket märkvärdigare än du själv. Men detta gör inte deras musik mindre, eller budskapet de förmedlar eller idén de tror på.

Paola Brunas minnen var en historia som var nödvändig att berätta. Och lyssna på.

Hippa… människor stör sig på det där ordet. Jag ser framför mig hur den här sajtens haters vässar sina ironiska underfundigheter. Gör då det. Vi har utvecklat en utmärkt tunnelhörsel för sådant. Men angående själva ordet “hippa”:   det betyder saker för olika personer . Men för mig betyder det bara att det är det bästa av det bästa, créme de la créme av vår samtids kultur.   Och alla de  som avfärdats som “hipsters” har senare i historien visat sig ha haft ganska bra smak och omdöme. Det som avfärdats som hipstergegga av sin omgivning är också så ofta soundtracket till de människor som tar revansch på att de aldrig blev valda först på gymnastiken. Det är också väldigt ofta – när man tittar i backspegeln – dåtidens absolut bästa kultur. Så fine, avfärda Joy Orbison, men gör det med vetskapen att du hade varit en av de som också hade föredragit att se – eller snarare inte se – Ulf Lundell 1988 istället för att dansa till Sterling Void.

…2) Som en självmotsägelse till ovan nämnda var jag och såg Kent i Långholmsparken igår. Det var ett tag sedan jag såg dem. Sex år, närmare bestämt. Och det finns människor som har mer att säga om Kent än vad jag har, men tänkte ändå nämna detta: Italoversionen av Dom andra var helt briljant. Och det är väldigt fint när  tusentals personer knyter näven och sjunger “du och jag ska aldrig dö”. Kalla mig naiv och barnslig:  jag vill bara att världen ska vara en sådan plats där människor – också de som aldrig brytt sig om vad som gäller vilken vecka  - tar de orden på allvar och tror på dem. Om så bara för en sekund. Om Joakim Berg lyckades övertyga en enda människa om att det han sa inför den sista låten( “den eviga kärleken är det enda som egentligen betyder något”) faktiskt är sant så är jag nöjd.

…3) Jag har ett blandband som är det enda jag lyssnar på den här veckan. Så här ser det ut:

PERCY SLEDGE – COME SOFTLY TO ME

THE GRANITE SHORE – WORKHOUSE

BOB DYLAN – IF YOU SEE HER, SAY HELLO

JANET KAY & DENNIS BROWN – CLOSER I GET TO YOU

ARTHUR RUSSELL – LUCKY CLOUD

THE ISLEY BROTHERS – CARAVAN OF LOVE

KENDAL JOHANSSON – BLUE MOON

WOMACK & WOMACK – LOVE WARS

BERES HAMMOND – IM IN LOVE WITH YOU

MCALMONT & BUTLER – FALLING

RANDY NEWMAN – LOSING YOU

I AM KLOOT – I STILL DO

ZINA HLUNGWANI – NWA GEZANI MY LOVE

JAMES YORKSTON – WOOZY WITH CIDER

THE HOUSEMARTINS – ILL BE YOUR SHELTER (JUST LIKE A SHELTER)

Återfås mot beskrivning.

…4) Jag läser just nu, precis som resten av Aspudden, Yann Martels “Beatrice & Virgil”. Där fanns ett sådant fint stycke om ett päron (!) jag inte kunde låta bli att läsa några gånger extra:

“Slice a pear and you will find that its flesh is incandescent white. It glows with inner light. Those who carry a knife and a pear are never afraid of the dark”.

…5)  Världens bästa Isabel säger sig ha gjort klart det mytomspunna blandbandet med “soulsånger du aldrig har hört talas om” till mig. Ett projekt som puttrat på i snart ett år. Jag ser framför mig hur musiken försiktigt och med stor omsorg har förts över från små dyrbara vinyler till datorn under sena nätter. Återkommer i frågan. Är ditbjuden på “en teoretisk genomgång av spåren” som hon så härligt uttryckte det på lördag kväll. Men det är most likley årets bästa samling.

…6) Joakim Berg hade byxor från Julius på sig igår. “Rick gör inga bra läderbyxor”, lät han hälsa till min vän. Bra att veta innan någon slänger ut en månadslön på dåliga byxor.

P.S: Läsarkommentaren om att” jag ser för jävlig ut, och som ett mod som sovit i sina kläder utan att duscha eller fixa håret nästa dag”. Så sade du bara för att göra mig glad, I guess?

För oss på TMA är ju detta inget nytt. Samtliga redaktionsmöten har avslutats med några timmars i-dosing. Efter att ha bundit för ögonen på varandra och släckt ned ljuset lägger vi oss likt vildlingarna i senaste Spike Jonze-filmen i en stor hög och krämar på volymen tills vi börjar skaka kollektivt och ropa saker som “rrrrocken!”, “Larry Heard!” och “keep the faith!”. I demokratisk anda väljer vi varannan låt, även om K egentligen vill köra sin zippfil med  500 noggrant utvalda i-dosing-låtar.

Även på sommaren försöker jag hålla mig till några minuters koncentrerad i-dosing per dag, det är viktigt att inte tappa formen på semestern. Så sent som för en timme sen körde jag ett kort pass med Edwyn Collins nya northern soul-hyllning “Losing sleep” som effektiv uppvärmare, Burials första monumentala Hyperdub-tolva “South London boroughs“ som klimax och Wild Nothings “Chinatown” för att varva ned. Mamma tittade lite bekymrat på mig innan hon sa att det var dags för mat.

Annars är jag väldigt förtjust i duon Pigeons senaste skiva Si Faustine som är släppt på gamla fina Olde English Spelling Bee. Den finns att köpa på Itunes för 69 kr, det är den definitivt värd.

PIGEONS “FADE AWAY” from OLDE ENGLISH SPELLING BEE on Vimeo.

Och missa  inte Chris Watson-intervjun i senaste numret av Wire. Jag älskar den mannen och hans fascination för ljud, så jävla passionerad.