Hon var hördes som bakgrundssångerska i The Slits, sjöng på låtar av New Age Steppers, The Flying Lizards, The 49 Americans och mycket annat. Hon har dock inte släppt så många soloskivor. Främst en ep under namnet Chantage tillsammans med fransyskan Eve Blouin från tiden då hon bodde i Frankrike på 80-talet, och singeln »Launderette« under eget namn.

Nu har Staubgold släppt en liten samlingsskiva med åtta låtar från tiden med The Flying Lizards och Chantage samt tre sololåtar och en intervju.

Och det är fint som fan.

Här är en fram tills nyligen försvunnen video till »Launderette«.

När vi ändå är inne på England och punk och dub så måste jag nämna återutgivningen av Lifetones For a Reason aka Charles Bullen från fantastiska This Heat. Min favorit av bandets tre medlemmar kommer nog alltid att vara den alltför tidigt avlidna Gareth Williams och hans spröda musik, men alla tre har gjort väldigt bra grejer både tillsammans och solo.

Ett band som jag av någon anledning förknippar med just Gareth Williams och hans projekt Flaming Tunes är duon Deux Filles vars två tidigare skivor jag nämnt här.

Nyligen släppte de en helt nyinspelad skiva som är precis lika fin som de två första.

Och apropå Flaming Tunes och Deux Filles så har mitt favoritband Woo släppt en ny skiva med sedan tidigare outgivet material. Jag har skrivit mer om dem här och nya skivan är precis som allt annat de släppt – omistlig.

Vi fortsätter på samma tema med Kevin Harrison som under 80-talet släppte ett par riktigt fina kassetter. Vinyl on Demand kommer till hösten att släppa ett skivor med tidigare outgivet material. Tills dess går det att hålla till godo med Kevin Harrisons andra kassett Spectro Verdu Est Mort?, nu utgiven på cd och digitalt samt tolvorna Fly och Global Network på Emotional Rescue.

Det är en fröjd att läsa bookleten där han pratar om influenser som This Heat, Brian Enos Discreet Music, Terry Riley och Lee Perry.

För ett tag sedan gav skivbolaget ut en liten samling med Napoleon Cherry aka Cool Waters som tidigare bara gett ut två hemmainspelade funk- och soulskivor i skarven mellan 1980- och 90-tal. Som gjort för dig som älskar Uku Kuut och all annat på etiketten PPU.

Music From Memory har även släppt en fin tolva med Michal Turtle. Liksom med Napoleon Cherry gäller det heminspelad musik av en yngling i början av 1980-talet. Det gör även fallet med Joel Graham. Två fantastiska låtar, i synnerhet 15 minuter långa »Night«.

Sen har vi en tolva med japanska popduon Dip In the Pool som också är helt fantastisk. Det är inte helt lätt att få tag på deras skivor men Rough Trade kommer tydligen släppa en samling senare i år.

Senaste släppet på Music From Memory är en tolva med Workdub som tidigare bara släppt en fullängdare under början av 90-talet. De här låtarna är dock inspelade tidigare och även om de inte är fullt lika bra som Dip In the Pool, Joel Graham och Michal Turtle så är de väl värda att softa till i soffan.

Sista skivan från Music From Memory är en samling med spanjoren Suso Sáiz. Helt klart något för dig som gillar Durutti Column, Finis Africae, Marc Barreca, K. Leimer och Vito Ricci.

På tal om Vito Ricci och K. Leimer så gav en annan av mina favoritetiketter, RVNG Intl., nyligen ut en skiva vars bakgrundshistoria minst sagt är ganska annorlunda. Anna Homlers musikprojekt började när hon körde i sin Cadillac en dag 1982 och plötsligt brast ut i sång på ett påhittat språk.

Detta utvecklades senare till ett projekt där hon framförde sina sånger live iklädd en obehaglig mask gjord av brödlimpor. Breadwoman är född. Hon spelade sedan in musiken med vännen och avantgardemusikern Steve Moshier och nu har RVNG Intl. med hjälp av Steve och Anna sammanställt samlingen Breadwoman and Other Tales.

Rekommenderas självklart varmt.

2. FRKWYS Vol. 12: Robert Aiki Aubrey Lowe & Ariel Kalma – We Know Each Other Somehow
Ännu ett löjligt lyckat möte mellan två musiker, sammanförda av geniet Matt Werth. Efter att ha gett ut den fina Ariel Kalma-samlingen för ett tag sedan har Werth nu fört samman Ariel Kalma med Robert Aiki Aubrey Lowe. Den sistnämnda ger bland annat ut musik som Lichens och släppte en fantastisk tolva under eget namn för något år sedan.

3. Sarah Davachi – Barons Court & Qualities of Bodies Permanent
Två skivor av Sarah Davachi där Barons Court är hennes debutskiva som hon släppte efter ett par kassetter. Sarah är akademiskt skolad men musiken hon gör är likväl väldigt själfull. Hon använder instrument som Buchla 200, Music Easel, EMS Synthi, Sequential Circuits Prophet, flöjt och cello.

4. Alex Cobb – Chantepleure
Barons Court är utgiven på etiketten Students of Decay som drivs av Alex Cobb. Alex har nyligen släppt sin andra skiva i eget namn. Det handlar om drygt fyrtio minuter av vacker drone som du bör kolla upp om du gillar artister som Kyle Bobby Dunn.

5. Kara-Lis Coverdale – Aftertouches
Kara-Lis Coverdales debutskiva är väldigt fin – och hennes andra skiva Aftertouches är asbra. En perfekt blandning av Terry Riley, Steve Reich och Oneohtrix Point Never.

6. Rrose – Having Never Written a Note for Percussion
Rrose är, med all rätt, en mycket respekterad artist inom främst techno. Ibland ger hen sig på annan typ av musik, som på den senaste skivan som släppts på Furtherrecords. Där tar Rrose sig an James Tenneys Having Never Written a Note for Percussion. Det är två versioner, en studio och en live, dryga halvtimmen vardera. Mycket vackert.

Philip Corner – Satie Slowly
Philip Corner var med och grundade Fluxusrörelsen. Det här är väl egentligen inte en återutgivning, snarare ett par tolkningar av pianostycken signerade den franske kompositören Erik Satie som Corner spelade in för bara något år sedan.

Corner gillade Satie men tyckte att hans musik spelades alldeles för snabbt. Därav denna dubbelskiva med Satie på halva varvtalet.

Jordana De La Sierra  – Gymnosphere: Song of the Rose
Mer pianomusik. Den här skivan släpptes på privat press i början av 80-talet och fick inte så mycket uppmärksamhet då. Nu har Numero Group grävt fram albumet och givit den en riktig utgivning.

Jordan De La Sierra studerade musik för La Monte Young, Terry Riley och Pandit Pran Nath. Tyvärr gav han upp musiken efter sitt nederlag med den här skivan. Fyra spår på runt 25 minuter vardera, sublimt vackert.

K. Leimer – A Period of Review
K. Leimer har precis som Ariel Kalma släppt en mängd skivor tidigare. Här är en samling med tidigare outgivet material. Gillar du Ariel Kalma så bör du gilla K. Leimer.

Lino Capra Vaccina – Antico Adagio/Frammenti Da Antico Adagio
Förra året grävde skivbolaget Die Schachtel fram Lovisoni/Messina och Luciano Cilio. I år är det Lino Capra Vaccinas tur. Lika vackert som de förstnämnda.

DJ Sprinkles – Midtown 120 Blues
Sjukt deppig och vacker house. En av låttitlarna lyder »Sisters, I Don’t Know What This World is Coming To«. Det känns tyvärr som en bra fråga dessa dagar.

SND – Tplay/Newtables/Travelog
Duon från Sheffields tre första ep-skivor med extralåtar, håller extremt bra än i dag.

Craig Leon – Anthology of Interplanetary Folk Music Vol. 1
Craig Leon är framför allt känd som producent åt bland andra Blondie, men han spelade även in ett par ambitiösa och märkliga skivor på 80-talet.

Else Marie Pade – Electronic Works 1958-1995
Danska Else Marie Pades musik har samlats på en trippel-lp och en dubbel-cd. Jag hade till och med önskat mig en hel box. Rekommenderas varmt likväl.

Australiensaren Andras Fox är ett måste. Han gör allt från house, disco, funk och new age, precis som Moon B — en given artist om du gillar Andras Fox: (kolla även in Moon B:s senaste album som tyvärr inte finns på bandcamp)

Gillar du Moon B så bör du även lyssna på Turquoise Summers album A Touch of Turquoise samt den kommande skivan Hyperion av Sasac.

Och glöm inte Mark Barrotts löjigt fina Sketches From an Island och den lika underbara Biology av Young Marco:

Sedan har vi denna samling med K. Leimer och väldigt snart även Craig Leons dito:

Även fina Stockholmska Quiltland är i färd med att ge ut en skiva en och kassett:

Sebastian Palomar följer upp debuten med Invent Your Universe, även denna gång på Dramatic Records.

Bruno Pronsato har tidigare släppt ett par house/technoskivor. Nu har han under sitt nya alias Archangel släppt en skiva inspirerad av postpunk. Det låter ungefär som om Arthur Russell skulle ha kommit från Manchester (kanske för att Peter Gordon medverkar på skivan) – om än bara på ett spår. Skivan är släppt på etiketten Foom som nyligen återutgav Peter Zummo & Arthur Russells Lateral Pass. Snart släpper de även en helt ny skiva med Peter Gordon och hans Love of Life Orchestra.

Och sist men inte minst lite techno från The Bunker:

Duon gjorde bland annat musik till Carl Sagans dokumentärfilmer och för NASA. Bob dog 1989 vid 34 års ålder men Kat har fortsatt skapa musik och har bland annat vunnit åtta Emmys för sin musik. Gillar du I Am the Center-samlingen så kommer du att älska detta.

Don Cherry & Terry Riley – Live Köln 1975
Fantastisk musik som äntligen släppts på vinyl.

Luis Pérez Ixoneztli – Ipan In Xiktli Metzli, México Mágico Cósmico, En El Ombligo De La Luna
Luis Pérez spelade in den här skivan 1981 och nu har etiketten Sacred Summits återutgett albumet på vinyl. Sacred Summits beskriver Pérez som en »multi-instrumentalist who is a specialist in the field of pre-Columbian musical instruments«.

Synth, gitarrer och kassettloopar blandas med något som kan beskrivas som Moondog-rytmer. Det är en mycket märklig skiva som bara låter bättre och bättre för varje lyssning.

Raul Lovisoni/Francesco Messina – Prati Bagnati del Monte Analogo
Ursprungligen släppt 1979 av italienarna Raul Lovisoni och Francesco Messina som var inspirerade av boken Le Mont Analogue av den franske författaren Renè Daumal. Den senare var tydligen en elev till den armenisk-grekiska avantgardmusikern Georges Ivanovich Gurdjieff. Ja, ni förstår, ett löjligt vackert släktträd.

Luciano Cilio – Dell’Universo Assente
Precis som ovanstående skiva är den här utgiven på etiketten Die Schachtel och Luciano Cilio är även han italienare. Musiken är smärtsamt vacker men det räcker egentligen att läsa Jim O’Rourkes rader om skivan i konvolutet:

»These recordings sound as if they were to please no one but himself, they feel self contained, introspective, and determined. This isn’t to say that he didn’t wish for others to hear it, I obviously can’t say that for him, but you can feel in the music a sort of necessity that can rarely be found. It can be found in records as widely different as This Heat’s debut, Bill Fay’s Time Of The Last Persecution, Tenno’s Noise, or most famously in Nick Drake’s Pink Moon«.

Patrick Cowley – School Daze
Tyska porrfilmssoundtrack inspelade 1973-1981.

Charles Cohen – The Middle Distance, Music For Dance and Theater och Group Motion
Charles Cohen har gjort musik sedan tidigt sjuttiotal och skapar fortfarande musik. Han har bland annat inspirerat en ung Gen Ken Montgomery.

Cohen har aldrig varit intresserad av att spela in eller släppa skivor utan han föredrar att spela live till teaterföreställningar och vid små intima konserter. Skivbolaget Morphine Records har dock fått honom att rota fram ett par gamla kassetter med musik inspelad mellan 1979 och 1988. De har nyligen släppts fördelade på tre vinylskivor och kommer så småningom att ges ut på dubbel-cd. Rekommenderas varmt.

Laraaji – Essence/Universe, Celestial Music 1978-2011 och Two Sides of Laraaji
Jag älskar den här mannen och hans musik, så vackert.

Klaus Schulze and Gunter Schickert – The Schulze-Schickert Session
Glimrande kosmiche.

I Am The Center: Private Issue New Age Music In America 1950-1990
Mycket fin samling med bland andra Iasos, Laraaji och ett gäng okända musiker. Kolla även upp Iasos Celestial Soul Portrait på Numero Group!

Spike – Orange Cloud Nine
Samling med en holländare som låter som en blandning mellan Ariel Pink och Franco Falsinis Sensations’ Fix. Fantastisk popmusik.

Craig Leon – Nommos
Leon är framförallt känd som producent, här inspirerad av Terry Riley fast i elektronisk tappning.

Otis G. Johnson – God Is Love
Löjligt vacker lo-fi-gospel framförd på en hammondorgel.

Purple Snow: Forecasting The Minneapolis Sound
Numero Group är en i raden av fantastiska etiketter som gräver fram musik man annars aldrig hade fått höra. Här paketeras underbart funkig soul från Minneapolis med medföljande bok.

T.R.A.S.E – Tape Recorder and Synthesiser Ensemble
Andy Popplewell byggde en synt i skolan redan när han var 16 år och spelade in en skiva som aldrig gavs ut. Självklart har den gode Andy Votel på Finders Keepers nu grävt fram albumet. Underbar slyngelpop, där en mycket charmig cover på Gary Numans »We Are So Fragile« ingår.

Höstmix by Tatti Persson on Mixcloud

Emotional Rescue ägnar sig även åt att släppa ut ny musik, då under namnet Emotional Response. Senaste skivan är en samling tidiga inspelningar med videomakaren och musikern Luke Wyatt.

Den heter Teen Hawk och är en utmärkt samling The Durutti Column-doftande poplåtar (om än något mer dansanta är Vini Reillys produktioner). Luke Wyatt släpper också musik på skivetiketten L.I.E.S under namnet Torn Hawk. För några veckor sedan kom det ypperliga samarbetet med Karen Gwyer.

Apropå Emotional Response – kolla även upp Secret Circuit’s Tropical Psychedelics. 

Chicagobaserade Dante Carfagna är känd som en extrem skivsamlare, i synnerhet av sjutums funk-singlar. Han har jobbat med Professor Griff, gjort samlingsskivor åt Stones Throw och Numero Group (han sammanställde bland annat Personal Space), skriver för magasinet Wax Poetics och har även en bok på gång.

2003 släppte han skivan Express Rising – ett verk som påminner om Boards of Canada men med lite mer funk- och soulsamplingar. Nu tio år senare släpper han en ny skiva som distribueras via Numero Group. Albumet andas lite mer akustisk gitarr men är annars ganska lik den ljuvliga Express Rising. Läs en intervju med Carfagna här.

Ett album som passar in bra bland ovanstående är kommande The Physical and Emotional Benefits of Swimming av Sebastian Palomar  som släpps på på Dramatic Records. 

Sebastian Palomar verkar vara besatt av simning och målet med albumet är att få lyssnarna att dela hans passion. De musikaliska referenserna är Popol Vuh och Seefeel (en ganska bra beskrivning av musiken), drömska beats med samplingar.

Först ut är Leven Signs och deras skiva Hemp Is Here, utgiven av det alltid utmärkta Digitalis Recordings . Skivan släppptes på kassett i mitten av åttiotalet, och har sedan dess släppts på vinyl minst en gång tidigare, även på cd tror jag.

Pete Karkut står för musik och Maggie Turner sjunger. Det låter tidlöst, märkligt och mycket vackert. Orientaliska rytmer samsas med små brittiska popmelodier, och det låter som att det lika gärna skulle kunna vara inspelat idag.

Nästa skiva är utgiven av Forced Nostalgia och de har släppt ett par guldkorn, bland annat John Avery’s Jessica In The Room Of Lights, utgiven 1986, då endast på kassett. Musiken är skriven för en teaterföreställning, och något mer sketchartad än musiken på Hemp Is Here, dock minst lika bra.

Nästa skiva är också utgiven av Forced Nostalgia : en splitskiva med grupperna Vazz och La Bambola Del Dr Caligari. Inspelad mellan 1982-1986, brittisk experimentell sovrumspostpunk med billiga trummaskiner, så förbannat bra.

MFH, ja även de utgivna av Forced Nostalgia. MHF tillhör de lite mer svårlyssnade i den här skaran. De två vännerna Andrew Cox och David Elliott träffades på universitet i Sussex 1979 och med en gemensam kärlek för experimentell popmusik, syntar och oljud i allmänhet skapade de ljuvlig musik som samlas på skivan 1979-1985.

Några år senare blev MHF  Pump, ett band med mer sångbaserat material som släppte två skivor där det ena producerades av Nurse With Wound. Tyvärr gick Andrew bort 2009 men deras två skivor har på senare år fått allt mer uppmärksamhet.

Slutligen Years On Earth’s The Structure of Chance släppt på fantastiska VOD. Years On Earth bestod av vännerna Bob Roke och Mebz, två killar från Northampton som 1979 bildade bandet Years On Earth. De hade gemensam kärlek för BBC Radiophonic Workshop och popmusik, de släppte under början av åttiotalet tre kassetter (samt ett par sologrejer) som nu finns samlade på dubbelvinylen The Structure of Chance. Det låter så brittiskt, så vemodigt och skulle jag vilja påstå, lite souligt.

Gemensamt för den här musiken är bland annat att de har spelats in med låg budget mellan 1979 och någon gång i mitten av åttiotalet, den är släppt på kassett och skapad med stor experimentell lusta samt att det är genreöverskridande och tidlöst. Jag älskar det, kanske du också?