KONSUMENTUPPLYSNING VECKA 4

Raymond Carvers (1938 - 1988) noveller toppar den här veckans konsumentupplysning. Han är väldigt bra att ha när man vill vara nykter - något han själv sällan var, dock.

Därför är rocken bättre utan sprit

KRÖNIKA & LISTA Sprit kostar pengar. I somliga fall så förstör den relationer. Men vad värre är så skadar den vår musiksmak. Kristofer Andersson slår ett slag för nykterheten i veckans konsumentupplysning.

En grisig efterfest för över ett år sedan var sista gången jag drack mig riktigt onykter. Anledningen? Droger leder till dålig musiksmak.

När du dricker sprit börjar du gilla musik av känslomässiga, sentimentala anledningar istället för intellektuella. Du börjar gilla musik som påminner dig om hur du var när du var liten och fortfarande lycklig. Och det är på fyllan du plötsligt känner samhörighet med Morrissey-männen. Drick blaskig öl i mugg och du börjar svänga dig med begrepp som ”indie”, ”pepp” och ”tokdans”, vilket förstås känns obehagligt när det händer.

Dessutom är risken att du träffar en man eller kvinna att ligga med större än om du håller dig nykter. Detta är särskilt viktigt, eftersom liggandet upptar tid från viktigare sysslor, som att samla på dubstepsinglar. För mycket alkohol ökar dessutom riskerna för att du ska börja recensera vin i Nöjesguiden.

Jag förespråkar en mer asketisk linje, där dina pengar – oavsett om du tjänar dem, lånar dem, eller får dem som bidrag – går till skosnören i skinn, min frisör Anton på Salong Noir i Stockholm och Raymond Carvers oredigerade kärleksanteckningar.

Men det är också viktigt att komma ihåg att alkohol i små, lagom mängder i stället leder till bättre musiksmak. I sammanhanget är det förstås viktigt vilken alkohol vi pratar om. Du kan inte lyssna på lover’s rock utan att dricka Red Stripe direkt ur flaskan, lika lite som du överhuvudtaget inte kan dricka något annat än Ginger Ale till the 100% Pure Poisons modern soul-klassiker “You keep coming back”. Det skulle bara se dumt ut.

Kultur som gör sig bäst till alkohol i lagom mängder:

Raymond Carver – Beginners (Bok)
Under ett totalt sammanbrott tidigare i veckan köpte jag Carvers oredigerade utkast till “What we talk about when we talk about love” och höll dem tätt intill bröstet hela vägen hem genom snömodden. Det var det enda jag trodde skulle kunna hjälpa.

Seabear – We Built a Fire (Album)
Otroligt varsamt uppbyggd popmusik. Musik som närmar sig teorin om hur Big Star skulle kunna låta, bara de tagit mer intryck av isländska gejsrar i sin musik.

Keb Darge & Paul Weller Pres. Lost & Found Real R’n'b & Soul (Samling)
Ett helt oantastligt urval sånger, men av någon anledning kommer du ändå aldrig förbi Big Mama Thorntons inledande ”They call me big mama cause I weigh 300 pounds”. Det låter bara så kul.

Beach Fossils – Daydream (7”-singel)
Januaris bästa och barnsligaste popsingel.

Victor Démé – Victor Démé (Album)
Kom 2008, men jag upptäckte den här souliga slow-mo-funken först nu. Den är fullständigt bländande emellanåt.

Luxury Soul 2010 (Samling)
TMA-bekantingen Richard Searling är tillbaka med en ny skivsamling från hans utmärkta Expansion records. Som titeln avslöjar handlar det om den allra lenaste soulmusik. Men det är också en samling sånger som bekvämt kryssar förbi alla parmiddagar som försöker fånga in den och förminska dess innehåll.

The Ivories – Please Stay (7”-singel)
Jazzman återutger denna klassiska Northern-singel som tidigare varit extremt svåråtkomlig. Och det är en kulturgärning av episka mått – det är en sång som reser sig som en katolsk katedral mot himlen.

Ray Mang – Look Into My Eyes (B-sida, 12”-singel)
Glittrig långsam disco som inte gjorts bättre sedan Metro Areas debutalbum.

Om Unit – Light grids (7”-singel)
All City Records senaste släpp är en ûberhipp hipstrumental som långsamt vaggar av och an utanför en nedgången skolgård.

Martyn – Hear Me (Zomby Remix) (12”-singel)
Vi skulle kunna nämna Martyns FANTASTISKA Fabric 50-mix, men jag tror att vi gör bäst i att istället nämna den här lilla tolvan som fullständigt vibrerar av kvalitet. Det är traditionell wonky av finaste sort.

Victor Olaiya’s All Stars Soul International (Album)
Skivbolaget Vampisouls senare utgivning är en översikt på en av Nigerias största artister någonsin. Med sin trumpet som vapen skapade Victor Olaiya exceptionellt bra musik – mittemellan funk, soul och highlife. Vårens mest nödvändiga släpp, utan tvekan.

Dom – Jesus (Mp3)
Med en melodi likvärdig Yo La Tengos Northern soul-pastisch ”If it’s true” skapar amerikanska Dom en singel som med sin text om drömmar, längtan och tro på två minuter förklarar allting jag älskar med popmusik. När de sjunger ”Give me something to believe in” är det som att få transport till ett ställe där popmusiken aldrig slutar vara livsnödvändig.

Gigi – Someone Tell Me Please (Albumspår, Maintenant)
En kärlekssång om ren och klar kärlek, på eftermiddagen. Byggt på en melodi som siktar rakt mot Brill Buildings vackraste fyrverkerier.

Taggar: Alkohol, Beach Fossils, konsumentupplysning, Modern Soul, Northern soul, Paul Weller, Raymond Carver, Sebear

Kristofer Andersson Fler texter Kontakta

2010-01-27 23:17