KONSUMENTUPPLYSNING VECKA 8

Dags för en svensk titty cam

KRÖNIKA & LISTA Så många startar band för att få ligga, men alldeles för många döljer det bakom sorgsen kärlekslyrik. Det har resulterat i lite för många besvikelser. Mötley Crues minst sagt plumpa titty cam borde skänkas till de artister som inte är tillräckligt tydliga med sina intentioner, tycker Kristofer Andersson.

“Jag heter Fia och det var jag som visade brösten och rumpan på scenen när the rugged man spelade. Det var roligt. Jag hade roligt för jag är undergiven i min sexualitet och jag är excentrisk. Och det gör mig på inget sätt mindre värd som människa. Det var inte ett destruktivt beteende att nedvärdera mig själv på scenen framför ”dussintals mobilkameror”. Snarare konstruktivt, för jag hämmas inte av intelligensbefriade män som kallar mig för bitch eller hora. Och jag skiter lika mycket i att mina tuttar hamnar på nätet som att min näsa gör det. ”
- Signaturen”Fia The Boobflasher” i kommentarsfältet till Fredrik Strages recension, publicerad 2010-02-19

Förra veckan spelade R.A The Rugged man i Stockholm. Spelningen var tydligen värdelös, men det hindrade inte att  Fia The Boobflasher i publiken fick så mycket feeling att hon steppade upp på scenen och  visade tuttarna framför ett hav av mobilkameror. ”Fight! Fight! Fight! Lick pussy! Lick pussy!” brölar RA The Rugged Man” – så beskriver Fredrik Strage spelningen i sin recension.

Är The Rugged Mans syn på sex värdelös? Gjorde Fia sig till en del av patriarkala strukturer? På fråga A svarar jag “absolut” och på fråga B svarar jag “det bestämmer Fia såklart själv”. Men i sammanhanget är det viktigt att minnas att flashandet av diverse kroppsdelar är en konstform som utvecklades till förfining redan av Mötley Crue.

Under sina turnéer lanserade bandet vad de kallade  en “titty cam”, vilket innebar att en kamera, kopplad till scenens storbildsskärm, zoomade in en tjej ur publiken. Hon skulle då, om hon var up for it, visa tuttarna för Tommy Lee, de övriga bandmedlemmarna samt resten av de tiotusentals som befann sig på arenan.

Det här är något som följt med till vårt moderna tidevarv. Sommarturné, öl, sol och ett ruttet hårdrocksband som spelar en låt som heter “Girls, girls, girls” accentureras tydligen fortfarande bäst med nakna överkroppar.

Är det ett sammanträffande att samma band står för ett av rockhistoriens dokumenterat mest grisiga ögonblick – när Nikki Sixx bytte ut sig själv mot Tommy Lee under ett ligg i en garderob, utan att tjejen i fråga märkte bytet? I think not!

Konstigt nog är titty cams en kulturyttring som aldrig tagits tillvara av så kallade indieartister. Men med tanke på att många av de sångare med oskuldsfulla ansikten beter sig som svin direkt efter att de stigit av scenen och sjungit klart sina sånger om olycklig kärlek kanske det vore på sin plats med en titty cam även för dem? Åtminstone tills vi kan klubba beslutet om att indieartister inte får ha sex överhuvudtaget. “Det är viktigt att man ska kunna känna igen sig i sin indie-idol även när man har det som sämst”, som min vän Inti Chavez Perez uttrycker det.

Det finns alldeles för många som mått dåligt över att blivit kastade på högen.  Om några av landets artister hade haft en titty cam hade vi kanske idag haft en något mindre andel fans som blivit ledsna efter att de insett att även rockande skönsjungande blekansikten är väldigt bra på den uråldriga genren pump n dump? Inte nödvändigtvis ett problem – så länge det inte involverar människor som är ute efter något annat än just det. Det är oftast bättre att vara öppen med att man bara är ute efter tuttar – eller motsvarande – än att dölja det bakom olyckliga kärlekssånger.

Och om titty cams blev en mer etablerad del av livekulturen skulle mer lättfotade människor, typ jag, i samma veva lätt kunna göra reklam för våra behag. En win-win!

Dessutom kan jag inte tänka mig en enda artist som skulle bli sämre av att ha en titty cam på scenen, oavsett om de i övrigt framstår som väldigt pryda. Tori Kudos sköra jazz skulle exempelvis vara perfekt att accentuera med en titty cam som långsamt sveper över den Marc Jacobs-dressade Stockholmpubliken.

Och jag hoppas att R. Kelly har med sig en alldeles egen titty cam när han spelar den 25 mars i Stockholm. Att publiken enbart kommer bestå av manliga rockjournalister iklädda urblekta jeans och tillhörande trivselvikt får i sammanhanget bara ses som ett plus.

Kultur som gör sig bäst med eller utan titty cam:
The Radio Dept. – Clinging To A Scheme (Album), Jaheim – Another Round (Album), Fish Tank (Film), Y3 Sukou (Sko), Music & Migration (Samlingsalbum), Tracey Thorn – Oh, The Divorces (MP3), Morning Benders – Big Echo (Album), Casiokids – Topp Stemning På Lokal Bar (samling), Bill Fay – Still Some Light (album), Sandwidi Pierro & Super Volta – Mam ti Fou (Albumspår), Black Van – Yearning (DFA-singel), Skream – Repercussions Of A Razorblade / A New Dawn Vinyl (Singel), Benga vs G. Squad – Assumptions (Singel), We Are Proud Of Our Choices Mixed By Ewan Pearson (Mixalbum), Audio Bullys – Higher Than The Eiffel (Album), Nigeria Afrobeat Special Vol 1 & 2 (Samlingsalbum), Babe Rainbow – Shaved (EP), Jah Cure – Unconditional love (Singel), Sizzla – Crucial Times (Album),  Mirko Loko – Love Harmonic [Carl Craig Soundscape Remix] (Singel), Falty DL – All In The Place (EP).

Taggar: Fredrik Strage, Mötley Crue, Ra The Rugged man, Titty cam

Kristofer Andersson Fler texter Kontakta

2010-02-22 19:09