Håriga fittor på Herr Gåman

Fotograf och undervisar i fotografi.
Bor i Berlin och Stockholm.
Producerar boken Family Business.
Har, bland annat, gjort utställningarna Bodies och It’s Too Dark To See Your Face.

»Från If I Lived Somewhere. Ett projekt då jag fotograferade olika saker som jag har samlat på, saker som jag en dag skulle kunna ha i ett hem«.

Hannah Goldstein visste redan som liten att hon skulle gå i sina föräldrars fotspår. Hennes pappa brukade ta med sin dotter på sina fotosessioner och låta henne trycka på avtryckarknappen.

Och hon älskade böckerna som stod i hemmet. Speciellt fascinerad var hon av Bruce Davidsons fotobok Subway, en bok som pressar in tusen ton av liv i de mörka gångar som utgör New Yorks tunnelbanesystem.

När pappa dog blev fotografin ett sätt för Hannah att fortsätta vara nära honom.

 Idag är hon en del av det feministiska konstprojektet Die Bösen Mösen. Sedan tio år utför de en rad olika konstprojekt, men det började som strikt gatukonst – skapad och formulerad i ögonblicket.

– Vi, jag och konstnären Therese Kristiansson, började att göra konst i staden och på gatan, säger Hannah Goldstein. Vi ville ändra hur kvinnor kunde röra sig. Staden är dominerad av en vit, heterosexuell man och hans bekvämligheter.

– Det var inte så planerat men vi har hållit ihop länge nu. Det började lite som ett »fan, nu är jag trött på den här skiten, nu vill jag också ta del av staden«. Så vi gick ut och klistrade håriga fittor på herr Gåman.

»Min partner Christian. Fotot heter ›Christian Swiming At Lake Nacka‹«.

»Från serien Beirut, Inshallah«.